Pseudomamman

School is cool
Han älskar det. Skolan! Han är så arg och ledsen varje gång vi kommer för att hämta honom och då befinner han sig på plats låhååååångt efter att vi egentligen kan plocka upp honom. Fritids är egentligen ingenting vi har ett faktiskt behov av mer än två dagar per vecka men han är där fyra av fem dagar, och älskar det. Vid fråga om vad han gör leker han med kompisar och so far verkar allt okomplicerat. Jag hoppas att det får stanna så!

Mellan, tvåan, uppger sig också trivas. Viss oro över att han försöker att tillfredsställa oss, alltså vår som föräldrars oro. Det återstår att se. Vi är ett system. Att fejka för mina barn att jag inte är orolig eller rädd det tänker jag aldrig göra men saker får vara med måtta. Jag skriker inte "VI KOMMER ATT DÖ!!" när det är turbulens i flygplanet fastän det är så jag känner men jag har berättat för dem att jag tycker att det är obehagligt att flyga och de har sett mig rädd. Jag har inte sagt till något av mina barn att jag oroar mig över deras skol- och förskolegång men båda barnen vet om att det jag och deras pappa önskar dem är att få må bra och ha roligt. Barn är svåra. De vill pleasa. Vara rätt. Göra rätt. Så jag tar tvåans entusiasm med en nypa salt just nu, är ju bara lite mer än en vecka som passerat. Han får ofta höra att om det inte skulle kännas bra så hjälper vi honom då.

(null)

En sak som däremot är klart förbättrat angående tvåans mående är att han inte längre gråter sig till sömns pga oro för "spöken". Det gick över när han passerade en inskolningsdag där han medverkade på vilan på förskolan. Ni som hängt med minns kanske att han var med om att en pedagog på förskolan skrek på honom och skällde på honom så till den grad att pedagogen dagen efter att jag ringt förskolan och pratat om detta försvann från mina barns grupp.... Vilan har varit hemsk för mina barn, båda två. I femårsgruppen ser den inte ut så som i 3-4-årsgruppen, tack gode Gud. Och att ge mina barn, eller alla de barn som inte klarar/behöver vilan, något annat att göra under tiden verkade helt omöjligt. Det hade varit "orättvist för de andra barnen" och/eller "störande". Helt vridet. Vad det egentligen handlar om är att man är ensam pedagog under vilan = alla barn måste vara på samma plats, stilla, i mer än 30 minuter. Inte alls lätt för ett barn som 1 inte måste vila och 2 aldrig kunnat vara stilla... Men så fyrkantig är verksamheten. 

/My