Faser


När man blir förälder blir man snabbt bekant med ordet faser. Faser kan tydligen vara orsaken till i princip allt. Först får man en bebis som i princip sover de första dygnen och sen kommer faserna och avlöser allt för minst fem år (har inte erfarenhet av mer) framåt. Man undrar varför bebisen som nyss sov gott plötsligt vaknar för att man andas för högt och folk ba; "Det är en fas". Eller den bästa; "Det är för att ni smyger runt barnet" - fuck off är mitt svar på det.

Trean är i alla fall i en beröms fas just nu, nummer nio i ordningen enligt Wonder Weeks. Alltså en kan ju tycka vad en vill om såna appar och förklaringar men jag kan ärligt säga att för min barn, varje gång jag undrar vad i helvete de sysslar med och därför kollat appen Wonder Weeks, så har det stämt. En faaaaaaaaaas har pågått.

Såhär står det:

(null)

Älskar det här med "aggression may start", att ens barn kanske är "för ungt" och att "hitting" startar EFTER första födelsedagen. Tillåt mig att asgarva. Jag minns hur BVC totalt dumförklarade mig när jag berättade att ettan blev så jåvla förbannad 10 månader gammal när han inte fick som han ville och dom föreslog att jag bara skulle avleda. "Han är för liten för att bli så arg". Eh.. Nej. Försökte jag avleda blev han än argare. Trean har dessutom slagits sen hon började ha kontroll över sina armar. Men arg är hon, och går inte att avleda. Definitivt. Utbrott får hon och hon ligger på marken och skriker... Kommer bli en toppenrolig tvååring! Nästan tur att hon inte växer - klart lättare att ta henne under armen än exempelvis tvåan med samma temperament.

(null)

Osså detta med de populära reglerna. Trean har samma regler som di andre två barna: Slåss inte och ha inte sönder saker, övrigt finns inte så många. Visst pushar hon bounderies dock. Häromdagen pushade hon så mycket att granen välte och får hon tag på en penna målar hon allt hon ser, snabbt går det. Detta beteende har ökat. Stök-beteendet. Slita ner tavlor, blommor, kasta ut alla saker ur lådorna, släpa ut allt toapapper, blomjorden (ACK BLOMJORDEN!) osv osv. Och så söker hon oss i någon form av "ser ni nu då vad jag ställer till med!?". Skolboksexempel! Jag kallar henne numera för The Terminator. Trean glider in i ett rum och söker av det med blicken efter nåt att förstöra, framför allt om hon har tråkigt eller om vi vuxna är upptagna någonstans med någonting (hejdå mobiltelefonen på dagarna).

(null)

(null)

Det här med känslorna är fan det roligaste. Hon övar faktiskt framför spegeln och speglar det sedan mot mig. Hon kan spänna ögonen i mig rätt rejält och sedan tokskratta när jag frågor om hon är arg. Hon blir idag ledsen vid tillsägelser och visar ibland att hon känner sig dum/bortgjord när saker går fel. Hon kan sura när hon inte får som hon vill och hon spexar och skojar ganska mycket. Trean tycker om, till skillnad från de andra två, att stå i centrum och showa. Hon dansar och klär gärna ut sig i allehanda ting. Leker med ansiktsuttryck och skojar en hel del. Det är jättekul och det ger henne och hennes bröder ett roligt sätt att leka tillsammans på då hon inte annars är så förtjust i Paw Patrol eller, som ettan säger; "Bara leker fel!" (läs: förstör allt).
(null)

Det här sista tycker jag också är så intressant bara för att trean under just denna faaaaaahaaaaaas faktiskt experimenterat sig fram till att just kunna gå upp och ner i vår trapp. Nyss fyllda 14 månader går hon numera upp och ner själv. Jag är dels en lat förälder och dels helt införstådd med att barn har själbevarelsedrift. Innan hon vågade prova gå själv neråt (uppåt har hon gått sen hon började krypa) stod hon vid trappkanten högst upp och ropade på hjälp när hon ville ner. Jag har hellre barn som kan än övar att gå i trappor med en tvååring sen. Vid två ska mina barn kunna röra sig utan min inblandning helt. Hade aldrig pallat syssla med att förflutet en för övrigt frisk unge äldre än 18 månader. Alldeles för lat för det. Grinden är nedtagen och utslängd. Den blev inte långvarig alls.

Till den här fasen som bara ska vara i 21 dagar till kommer att inte sova och ta flera timmar på sig att nattas. Nu kanske kanske hennes matvägran beror på att hon är magsjuk men hon äter alltså inte heller, vilket inte alls passar bra till att inte växa och besök på BVC snart. Hon ammar dock en del och det lugnar mig. Bröstmjölk är bra skit, framför allt magsjuk.

/My

Jullov och kurvor

Den 18/12 (på måndag) går jag på tre veckor föräldraledigt. Tanken är att barnen ska vara hemma och sedan återgå till förskolan 8/1. Igår försov vi oss, ja det går tydligen trots att trean är liten, så vi hängde hemma istället för att lämna barn klockan 10. Medan vi är hemma dyker det upp nyheter om att det både går magsjuka, ögoninflammation och springmask på förskolan... Nej tack tänkte vi.

Förra julen var vi sjuka. Jättesjuka. Ettan och tvåan hade feber som kom och gick, alltså jättehög feber, och trean hade RS. Vi blev ju inlagda nyårsafton. Ingen av oss sov och oron över barnen var enorm. Vi vill inte vara sjuka i år igen. Vi ringde helt enkelt och tog ledigt redan nu. Barnen får kika förbi på Lussefirande på torsdag men det blir inget mer än så. Vi har precis nästan återhämtat oss från förkylningar och jag är fortfarande dålig. Det finns ingen plats för mer sjukdomar så nu tummar vi för att vi får vara friska en hel julhelg och gärna en hel nyårshelg också.

(null)

Vidare sprang vi till BVC med trean som inte gått upp i vikt nog bra, hon har rasat en hel kurva. Liten extra koll bara efter lite extra fett i maten. 200 gram upp på två månader. Fortfarande inte hämtat upp sin kurva men är ju välmående. Det som däremot inte var bra ändå är att hennes längd också glider nedåt i kurvorna. Längd är en viktig parameter och nu när den också dalar blir det väl bra med ett läkarbesök. Trean är nämligen lika stor, eller liten, som en medel 10/11-månaders. 13,5 månader gammal stämplar hon in på 8800gram och 72cm. Ingen bjässe direkt.

Vad som talar emot att det finns ett problem är hennes utveckling. Hon pratar, klättrar, springer, kan hoppa genom att faktiskt lyfta från marken och landa på fötterna. Hon hittar kroppsdelar och äter själv med bestick. Hon dricker ur vanliga glas, går upp och ner i trappor (grinden är borttagen och inte använd på länge) och hon förstår instruktioner; Hämta skorna, vi ska byta blöja (då springer hon arg åt andra hållet), stoppa munnen, sitt ner, kom, lägg tillbaka, det är skräp, hämta skorna osv osv.  Hon försvarar sig när bröderna eller andra barn tar saker av henne. Hon visar svartsjuka när jag myser med andra barn eller hennes bröder. Hon sover på natten, sover på dagen och dansar hela dagarna. Det finns liksom inget att ta på annat än dalande kurvor som tyder på att hon inte mår bra. Så det blir en träff med läkaren så får denne avgöra vad vi gör framöver. Hon, trean, är kanske bara liten helt enkelt... Vi får se.

Vi tummar för en vit jul i friskhetens tecken. Nu under vår ledighet ska vi besök biblioteket och säga hejdå till öppna förskolans värld för terminen. Det är julfiranden och avslutningar på gymnastiken för tvåan. Idag är det kör med ettan där det ska sjungas för di gamle på mitt jobb så jag ska springa förbi några boende jag lovat att bjuda med så dom får se mina barn. Jag ser fram emot denna jul.

God Jul på er!

12 månader

Då har ett helt år passerat sedan hon föddes. 08:21 den 28/10 2016 kom trean till oss och om än det då inte var en självklarhet alls att hon skulle tillhöra oss när vi upptäckte hennes existens i min kropp så är det en självklarhet idag.

Trean gled in i våra liv utan egentliga krusiduller. Inge kolik, ingen deprimerad mamma, inga nyblivna föräldrar... Inget kaos helt enkelt.  Hon var rätt chill, som ungdomarna säger, och om än hon absolut alltid alltid alltid skrek när jag behövde packa och få ut hennes bröder ur huset så är det liksom det som varit "problemet". Det hade förmodligen inte heller varit ett egentligt problem om hon inte hade haft en mor som triggas nåt enormt av skrikande bebisar. Lite post traumatiskt stresspåslag sedan koliktiden. Varje gång hon skrek slog min hjärna på paniken - "HON KOMMER ALDRIG ATT SLUTA!!" Men hon slutade. Hon gick att trösta och hon är för det mesta rätt nöjd, bara hon får sitta på min kropp jämt.

Hon skapade också en annan atmosfär i vår familj. Ettan och tvåan avgudar henne och är omhändertagande och mjuka. Dom hjälper henne och lägger mycket tid på att berätta med ord och visa med gester hur och vad hon ska göra. Dom visar en del ansvarstagande, massor av empati och dom är tålmodiga med hennes search and destroy-beteende (som bebisar har). Min tvåa som liksom aldrig godkänt att man förstör det han sysslar med ler numer och säger "Nej lilla du så kan du inte göra". Hon har varit nyttig för honom på ett sätt, men onyttig på ett annat. Tvåan har ju också behövt backa undan från tid med mig... Och det gör ont i oss båda.

Hon då? Jo hon går, och har ju promenixat ett tag nu. Hon kan säga tack, hejdå, hej, mamma, där och titta. Hon hittar lampor, fläktar, näsan, naveln, ögon (favoriter) och sina bröder. Hon säger också nåt som jag är rätt säker på är deras "namn", men det är så otydligt så det är svårt att säga med full säkerhet. Hon ropar på ett speciellt sätt när hon är ute efter dom i alla fall, vilket hon oftast är. Hon älskar dom. Hon älskar också bollar, bilar, mjukisdjur och dockor. Djur är ENORMA favoriter så hon fick en bok med djur i i ettårspresent. Hon lägger till med en ljus ljus ljus liten röst när hon ser djur, fåglar främst. Då tjuter hon och säger "bff" vilket är ett ord hon enbart säger för fågel, så egentligen säger hon ju fågel också. Hon har också ett ljud för pappa. Hon bajsar oftast på toa men kissar lite varstans. Nu på semestern har det blivit mest blöja.

Trean är en glad och positiv individ med många idéer. Hon är jävligt busig, sjukt envis (i klass med tvåan) och har en vilja av renaste stål. Hon skriker så att fönsterglas går sönder när nåt går henne emot. Ettan skrek mycket, men inte såhär, och tvåan gnällde jämt men trean - jag har fått tinnitus... Det är ju så att ganska mycket går en emot när man är nyss fyllda ett år så det blir en del gällt skrikande hemma hos oss. Vår lilla trea väger 8600gram och är "bara" runt 70cm kort. Bröderna vägde 9,3kg och 9,7kg vid 12 månader så hon är absolut minst. Hon äter egentligen ingenting heller utan ammar mest, när jag är hemma, så BVC ska ha in oss för extra koll. Hon har sjunkit en kurva. Men med bara 2,5 tand och den bästa maten hos mamma är det kanske inte så konstigt att annan föda inte är prio ett. Jag är inte ett dugg orolig. Jag har haft ett svältande och hungrigt spädbarn. Trean varken svälter eller är hungrig, och hon får gärna amma på.

Den lilla damen styr vår vardag med järnhand (hon stal just pappans frukostmacka) och en del i det beror på att hon skriker så jävla högt när hon inte får som hon vill, det gör alltså fysiskt ont i oss. Vi ska köpa öronproppar. Barnet behöver ju uppfostras så småningom... När hon inte river ut huset, skriker så våra öron blöder eller bara är allmänt i vägen sover hon. Hon lägger sig mellan 19-20 och sover till 07:00, prick. Varje natt. Vi ammar såklart nattetid, men hon sover. Dagtid sover hon en eller två gånger, är lite olika. Det kan vara allt mellan 30 minuter och 1,5 timme. Hon bestämmer, hon är så liten än så länge. Sover hon 30 minuter sover hon en stund igen på eftermiddagen, sover hon en timme sover hon bara en gång.

Vår trea är fortfarande mammig och skriker om jag ställer mig upp. Nu är dock min heltid som föräldraledig slut (tvåan var 16 månader när jag började jobba så detta är tidigt för oss) och hon ska få spendera minst 50% av sin tid med sin pappa. Det känns i hjärtat men det ska bli skönt, och kanske BVC blir mer nöjda när hon två dagar i veckan måste äta annat än bröstmjölk - jag pumpar inte utan hon får äta mat när jag är borta helt enkelt (det gör hon). Hon och hennes far kommer ha det toppen tillsammans och om än hon är mammig så är hon inte (längre) ledsen tillsammans med honom utan ler brett och blir lycklig när hon ser honom. Ibland blir hon till och med ledsen när han går. Jag tjänar dessutom mer än min sambo idag så det är rent ekonomiskt (för att kunna ha henne hemma i tre år) smartare att jag börjar jobba en del nu.

Ett år har gått. Nu börjar en ny del av livet!

(null)

/My äntligen utan spädbarn