Pseudomamman

Teknikens värld
Ja men visst serru. Här har mina barn erhållit varsin iPad! Sickna skitdåliga föräldrar vi är i denna moralpanikiska värld. Men innan du trillar av pinnen tänker jag att du kan läsa vidare...

1: En av våra "paddor" är från 2011. Den går inte längre att uppdatera och det betyder att flertalet av de spel som vi är ute efter, bland annat Poio, inte går att ladda hem på den. Således behövdes en nyare version. Poio är värd det! Därmed blev det två "paddor" hemma!

2: POIO!  Har du det inte? Skaffa det! När jag var sex år både läste och skrev jag utan större problem. Det kommer inte min sexåring att göra. Han är TOTALT ointresserad, tvåan är mer intresserad. På förskolan har man dock väckt hans intresse med Poio, jag tänker glida på den räkmackan och helt enkelt fortsätta underhålla hans intresse. Nöjt satt jag och lyssnade på hans ljudande av bokstäver medan han spelade. Dessutom gör vi det tillsammans! (Googla gärna Poio)

3: Mina barn är födda på 2000-talet. De kommer inte komma undan teknik och jag lär dem gärna själv hur en ska förhålla sig sund gentemot tekniken än låter någon annan eventuellt lära dem. Jag har samma inställning här som till allt annat kring mina barn; Det är jag och deras pappa som ska lägga grunden, ingen annan. Således spelar vi och lär oss hemma - då finns förhållningssättet redan klart väl ute "ensamma" i världen.

(null)

Vi har, so far, ett barn vi inte behöver bry oss om alls. Han spelar lite och släpper det sen för att roa sig med annat (max 20 minuter). Och så har vi ett annat barn som på inget sätt kan hantera detta. Han fastnar helt (skulle lätt sitta hela dagen), uppvisar både aggressivitet och stressbeteende medan han spelar - för att inte nämna när vi meddelar att spelandet är över. Hur trean blir får vi se, hon är så liten ännu. Därmed tillkommer ju användar-regler, lite som övning, för båda. Definitivt svårare övning för den ene än för den andre.

/My
Halv
(null)

Hon är stor nu min unge, och blir suddig på alla bilder. Men det passar för bloggen där jag inte vill ha henne hur synlig som helst ändå...

Hon sover borta för första gången och jag, ja. Jag är halv. Jag vill minnas att jag var lika ledsen och halv när ettan och tvåan också valde att sova borta. Nu har trean inte uttalat att hon VILL sova borta, däremot har hon svarat sin bror "ja" när han frågat om också hon skulle sova hos farmor och farfar och vi åkte helt enkelt aldrig och hämtade henne. Strax efter 20:00 MMS:ade farmor ett foto på hur de läser Kalenderboken (ett kapitel per dag till julafton) och 20 minuter senare kom nästa meddelande; Hon sov. Hon hade inte frågat efter oss.

För mina barn är farmor och farfars hem lika mycket deras hem. De har ett eget rum, leksaker överallt och fri tillgång till allt. De har egna tandborstar och röjer där så som här! Trean är dessutom där mest, farfar är ju vår "dagpappa". Trean spenderar nästan 50% av sina vardagar med honom. Hon, de, är trygga där. Att hon inte ens frågat efter oss förvånar inte mig ett dugg. Det gör mig bara glad.

Men ja. Jag är halv. Känner mig tom. Jag är ledsen ända in i själen. Det är min sista bebis som "bryter sig fri" och hur det än är så gör det ont. Lika glad och stolt är jag ledsen. Vore konstigt annars tänker jag. Hon och jag har varit en i två år och nästan två månader (den 28/12). Nu börjar hon bli en och kvar blir jag att hitta mig själv igen, ensam på nåt vis. Det är samma känsla som nu när ettan söker sig bortåt. Han växer, han blir stor. Det har varit han och jag i nästan sex år (28/1) och nu börjar han söka sig mer bortåt än tidigare. Andra saker än mamma och pappa börjar naturligt nog betyda mycket också... Precis som det ska vara. Exakt och precis som det ska vara. Men herregud så det känns...

/My


Hur komplicerat får det vara?

Så. Kommunen nekade ettan fler timmar än 25 på förskolan. De bifogade diverse lagar och  meddelade att eftersom skollagen säger 15 timmar men kommunen ger 25 timmar så är mitt barns behov tillgodosedda. Hur de tar det beslutet, dessutom över huvudet på utbildade förskollärare som träffar mitt barn, är för mig en gåta. Jag har fått svar - men inga bra svar.

I mitt samtal med kommunen uppfattas det att jag faktiskt jobbar 50%. "Ja men då har ni ju rätt till mer". Ja, sa jag. Jag vet det. MEN ert problem är ju att vi inte behöver fler timmar för alla barn utan bara för ett... Så igår var allt klart. Båda mina inskolade barn skulle få heltid. Idag mailar samma kvinna mig en blankett där jag ska fylla i exakta antalet timmar jag jobbar per vecka samt min restid. Jag ska också ha signaturer från min chef.............. Det nyfödda barnets personnummer skulle också anges. Hur många av er med barn på förskola har på ritkigt fyllt i en sådan blankett?

Jag mailade tillbaka och skrev att jag inte kan fylla i en sådan. Jag jobbar 18,5 timmar/vecka enligt min anställning. MEN jag jobbar 16 timmar ena veckan och 32 timmar en annan... HUR ska de godkänna mig mer än 25 timmar per vecka för barnen när det kommer att stå 18,5 timmar? Har fortfarande inte fått svar. Blev också jävligt irriterad så nu har jag sökt fyra kurser varav alla uppfyller 50% studier från vecka 4. Jag har också bett studievägledaren på KI där jag återigen kommit in för att avsluta min vidareutbildning jag påbörjade 2015 och hoppade av 2016 att skicka mig ett intyg på att jag är inskriven på skola 50% från vecka 4. Kurserna har jag sökt för att gardera upp... Nu finns risk för 75% studier och 50% jobb i vår. But fuck it. Är det det som uppenbart krävs för att ettan ska få gå på förskolan all den tid han vill (FEM timmar mer än idag) så är det så. Jag fixar det.

Men är det inte sjukt märkligt att det är svårare att få fem timmar extra för ett barn än  120 timmar sammanlagt för tre barn? Känns helt rätt prioriterat av kommunen samtidigt som pedagogerna på förskolan knappt är där pga sjuka hela tiden och barngruppen på över 20 barn... Älskar hur det inte fungerar det här systemet.

(null)

/My