Pseudomamman

Saker löser sig
1: "Men du kan inte amma till sömns då kommer barnet AAAAAAAALDRIG somna utan dig som napp!!"

För det första: Napp är ett substitut för bröst. Ammade barn SKA suga mycket på bröstet. De ska gå från nyfödda till ettåringar på bara bröstmjölk liksom. HUR skulle det gå till om de inte ser till att det finns bröstmjölk? Enda sättet är att suga. Allt sugande på annat = mindre bröstmjölk. Barn som har napp och flaska kan inte bibehålla amningen så som helt ammade barn. Det bara är så.
För det andra: Hur många vuxna som ammade som små känner du? Nej just det. Aldrig är faktiskt att ta i en hel fucking del. Dessutom har jag nu tre barn som alla både somnat och kan sova utan bröst trots ammade till sömns mycket och ofta, trean fortfarande. Mina barn är nämligen inte idioter. De är intelligenta nog att fatta att man inte kan amma om inte mamma är hemma, så det löser sig. Och har man som mig en far (eller annan part) till barnet som faktiskt tar sitt ansvar och löser problem (hittar ett eget sätt att natta istället för att ge upp eller hävda att det inte går utan att ens prova) ja då löser det verkligen sig.

2: "Samsov inte! Då kommer barnen AAAAAAAALDRIG kunna sova i egen säng!"

Samsovit sen dag ett! Jag gjorde några tappra misshandelsförsök av ettan där jag prompt skulle ha honom att sova ensam medan jag själv kröp ner med min trygghet (la sambo). Fy fan vad ledsen ettan var och VAD jag skäms idag. Det borde alla som skrik-tränar sina barn i egen säng. Hursom; Jag gav upp. Både ettan och tvåan har trots aldrig tvingade till egna sängar direkt ändå lyckats klara av att sova i egna sängar och om du tänker efter: Hur många vuxna känner du som sover i sina föräldrars sängar? Nej just det, så det löser sig. Sluta stressa andra men främst, sluta stressa dig själv.

(null)

/My
Steg 2 - Och att tumma på sina principer
Det gör ont i hela mig men vi har upptäckt några saker kring vår dotter sedan vi hamnat i total panik pga BVC. 1: Det går att lura i henne mat och 2: Hon gillar havregrynsgröt (fastän hon spottade ut det för ett halvår sen). Vad är det då som gör ont? Jo... Here we go.

Jag fullkomligt avskyr, ser ned på och tycker en massa om barn med skärmar i facet vid matbordet (eller snarare deras föräldrar). Har alltid gjort. Jag slåss ganska hårt med detta eftersom jag försöker att inte peka finger, döma och lägga mig i skit jag inte har att göra med (därför är jag också tyst om det - man ska inte mata trollen osv). Dels har jag ingen aning om varför barnet har en skärm i ansiktet vid matbordet och dels vet jag om att det är rätt najs att stoppa en skärm i ansiktet på sin unge för att få vara ifred då och då - och jag har ju verkligen ingen aning om nåt alls mer än det jag ser för stunden.... But still. En massa tyckande. Vid matbordet vill jag umgås så för mig och oss är det helt enkelt inte ett alternativ och just därför (umgås och allt tyckande) gör det rätt ont i mitt fördomsfulla hjärta när jag nu är förälder med barn med skärm i facet vid ALLA måltidssituationer. Vi har nämligen upptäckt att när trean anser sig ha ätit klart, vilket är väldigt snabbt, så kan man ge henne en telefon där hon snabbt letar fram Youtube och sedan mata henne med rätt mycket mer mat än innan utan att hon riktigt fattar det! KACHING!

(null)

Utöver nämnda upptäckter om både mig själv och barnet har jag fått kontakt med vår nygamla BVC-sköterska (hade vid ettans och tvåans födsel) och förklarat att jag helt förlorar förtroende för människor som ger mig helt ovetenskapliga råd och dessutom utan att först ha uteslutit att det är nåt fysiskt fel på barnet. Vi säger att jag slutade amma och hon gått ner i vikt istället för att stå stilla? Så onödigt och dumt... Vi har också en tid till barn- och ungdomsmottagningen för en second opinion och träff med läkare. Till dess noteras allt trean ammar och äter och so far finns NOLL korrelation mellan mängden amning och mängden mat. Hon kan lika gärna inte amma och inte äta under en dag så som amma hela dagen och äta som en minigris (häst är inget som går att beskriva hennes matvanor med). Det hör helt enkelt inte ihop, alls.

/My
Steg 1
Sådär. Nu har jag legat på golvet och kravlat ett tag. Gjort en lista över allt hon ätit och inte ätit, gråtit när hon vägrat, försökt se samband, Googlat tänkbara orsaker och gråtit lite till. Jag har spytt och haft kramper efter matintag och i öronen susar pulsen förmodligen pga ett skyhögt blodtryck. Men nu... Nu tog jag steg 1. Nu har jag kommit till en slutats i alla fall.

Oron består av att jag inte vet och inte förstår. Så jag måste först veta och förstå. Jag började med att byta BVC på alla tre barnen. Nu är det nog på det där ställer. Jag vill ha en second opinion och jag kommer inte komma till den oförberedd. Faktum är att amning inte hämmar någons tillväxt någonsin nånsin. Amning är aldrig dåligt för nåt barn någonsin. Punkt. Jag kommer att ha studierna utskrivna och med mig. Minsta ord och jag lägger fram dem.

(null)

Jag går helt enkelt inte med på att ett amningsstopp är svaret på treans problem. Jag vill ha bättre svar och jag vill ha en ny tid till vårt nya BVC snarast.

/My