Pseudomamman

Grannfejden
Minns ni det programmet? Tror det var på TV3. Grannar som var oense om de mest bisarra ting. Well. Idag hände nåt extremt bisarrt.

Jag har jobbat. Strax innan 13:00 skickar min sambo ett SMS. Ena grannen (vi kallar hen arga grannen i texten) har hoppat på en annan granne för att våra barn (båda 5 år) har cyklat förbi och kallat arga grannens pappa för "bög". Vidare meddelade arga grannen till denne granne att min sambo och mina barns farmor brukar skratta åt arga grannens pappa.

Jag vill klargöra här att jag inte tror för en sekund att mina barn är några änglar. But please... Jag trodde att min sambo drev med mig men icke. Så jag travade helt sonika förbi och knackade på dörren när mitt pass slutade för att höra vad fan som pågår. Har mina barn, eller min sambo, betett sig så opassande att man går på vår granne är det ju av högsta vikt att VI informeras om det och inte vår granne.

Jo. Så var det. Bög har de minsann sagt och det är ju inte kul och arga grannens pappa har minsann inga såna tankar om män....... När jag meddelade att sannolikheten för att min femåring, som jag eller deras far umgås med i princip dygnet runt, använt ordet bög är väldigt låg fick jag höra att det ändå var så. Och skulle han neka ljuger han (ska lägga till att grannens femåring heller aldrig brukat det ordet). Vidare har en hört grannars barn, och mina vad jag uppfattade, kalla aktuella pappa för "gubbjävel".

Jag ska lägga fram några scenarios när mina barn "ljugit":

- Mina barn nekas glass. De tar glass ändå. När jag upptäcker glasspapprena frågar jag vad de gjort och får som svar efter lååååång tystnad; "Vi vill inte prata om det!".
 
- Mina barn river sönder en kamera. Jag frågar vad som hänt. Båda berättar direkt att ingen av dem vet nåt alls om nåt alls och ser extremt skyldiga ut, ledsna.

Så "ljuger" mina barn. Att ljuga är inte en femårings specialitet direkt. Det är lite mer avancerad kapacitet som krävs för det. Att ljuga är för övrigt ett jätteviktigt steg i utvecklingen.

Jag går hem med meddelandet att säger min son att han gjort detta kommer han att få komma förbi och be om ursäkt. Men jag lägger till att jag inte kommer att skälla på mitt barn för att ordet bög är inget negativt utan ursäkten kommer i sådana fall handla om att arga grannens pappas känslor blivit sårade.

Väl hemma möter jag grannen som blivit påhoppad. Jag informerar denna om vad som sagts, alltså att jag bemött arga grannens påståenden och meddelat att VI vill ha sån info direkt och inte via skvaller på kvarteret. Samtidigt kommer arga grannen gående på vår tomt och ska meddela att "Det hörs ju över hela området att ni pratar". Jag undrar om hen trodde att vi inte skulle samtala om att våra barn eventuellt betett sig illa? Jag informerar om att det är självklart att vi pratar om att våra barn gemensamt pekats ut på det här sättet och vad som nu sagts när jag bemött påståendena. Munhugg uppstår. Det slutar med att arga grannen med armviftningar och svordomar hänvisas av vår tomt.

Grannsämjan. Fucked.

Ettan kommer hem från farmor, som då beskyllts för att håna arga grannens pappa, och farfar. I samtal frågar jag om han hört ordet bög någon gång. Hans svar är nej. Jag frågar om han vet vad det är. Hans svar är nej. Jag frågar ändå om grannens barn någonsin sagt det. Han svarar nej, han sa ju att han aldrig hört det och bekräftar sen att ingen på förskolan sagt så heller. (Jag pratar senare med tvåan också och får samma svar). Jag frågar om han brukar träffa arga grannens pappa när han är ute och cyklar. Han svarar ja. Jag frågar om arga grannens pappa brukar säga nåt. Han svarar att pappan brukar vinka och säga hej. Jag frågar vad ettan brukar säga då. Han svarar "Hej". Case closed. Framför allt med bakgrund av en mängd andra bisarra saker arga grannen också sa vid konfrontationen som på riktigt gör att jag oroar mig över dennes mentala hälsa. Typ det där om att min sambo och hans mor skulle skratta åt arga grannens pappa, eller att grannens äldre barn kastar äpplen och kallar grannens pappa för "gubbjävel". Ja just, och insinuationerna att det är jag och la sambo som lärt våra barn kalla andra för bögar. Ja, och så att ena grannens bekantskap med en annan granne sedan 20 år tillbaka skulle påverka våra barns beteenden idag.......... Ja. Vi för inte heller glömma att det nämndes att "det här ju går tillbaka 40 år". Jag är 33 och har bott här sedan 2012. Vi är på inget sätt påverkade av vad som än pågått i 40 år. Hela grannskapet, förutom ett fåtal hus, är helt "nyinflyttade". Inget av det grannen sa går ihop, det gjorde det inte från början heller men jag vill såklart ändå framföra att vi tar väldigt allvarligt på om våra barn skulle bete sig illa...

Jag vet alltså inte vad det här egentligen bottnar i men arga grannen kan ta sig. Jag känner mina barn. Bög är inget ord vi brukar, men hade de brukat det hade det för dem inte varit ett skällsord... 

(null)
Att ha varit vaken sedan 03:20, jobbat och dealat med paranoid granne.

/My
Det här med planering
Sitter och planerar hösten. Ja, det är det jag använder sommaren till. Jag vill ha framförhållning. Jag vill veta hur det ska se ut. Ettan och tvåan splittras för första gången i deras korta liv och det blir en stor förändring för oss alla...
 
Ettan ska till hösten gå i en grupp med barn födda 2013, alltså femåringar (fast han fyller sex år i januari). De barn han senare ska gå skola med. Tvåan blir kvar i 3-4-årsgruppen på förskolan (trots att han fyller fem år i februari) och börjar inte i femårsgruppen förrän ettan börjar skolan (förskoleklass som nu är obligatorisk). Det kommer att bli bra (ska ba vara 21 barn i den gruppen i år). Tvåan är lite orolig och vill helst inte prata om det alls medan ettan är väldig pepp. Med sig kommer ettan ha några av de barn han vuxit upp med (också hemmabarn som börjar). Jag har dock en oro över att han kommer att åka på en nit då mitt barn har snopp och dessa barn han tycker om att leka med har snippor. Genustänk har, hittills, inte varit den förskolans största grund och min son har redan kommit hem ledsen över att vara en pojke pga att han inte får vara med flickorna... Han grät rent ut sagt över att behöva ha en snopp och blev förkrossad när han insåg att han inte kommer att få en snippa sen (inte utan operation) och efter det har han beslutat sig för att spara ut sitt hår och använder klänning allt oftare. Såna problem hade inte existerat på en medveten förskola. Delningen flicka och pojke hade inte ens skett på en sådan, och han skulle inte behöva arbeta så för att likna en flicka för att få lov att kanske vara med, för det är kanske - han har snopp oavsett vad han gör och hur han beter sig. Men jag tar den sorgen med honom då. Eller så hittar han en pojke som inte skriker, slåss och leker mördalekar att hänga med (för det är där skon klämer, ettan är ingen "typisk pojke").
 
Hursom, tillbaka till planeringen. Jag kommer att ha tvåan hemma torsdag till söndag så som alltid och båda barnen kommer enbart att gå 8:30-15:00 de dagar de går. Ettan däremot börjar det dra ihop sig till lite mer allvar för och jag tänker mig att han ska vara på förskolan i alla fall fyra dagar per vecka. Om ett år är det fem dagar per vecka som gäller och jag vill att han är redo för det, har förståelse för att detta med att välja och vraka inte längre gäller för honom. Dessutom vill jag att vi har mer tid tillsammans med tvåan, olyckskorpen som alltid får skäll. Han som aldrig klarar av en uppgift, alltid gör fel och alltid behöver känna sig värdelös. Jag tycker dock att fyra dagar per vecka är helt galet mycket tid att vara ifrån varandra, och fem dagar är fan uteslutet. Jag vet inte hur jag ska klara av att acceptera att någon annan ska ha majoriteten av mina barns vakna tid så småningom. Helt bisarrt egentligen. Men än är vi inte där och kanske denna tid också blir en bra invänjningsprocess även för föräldrarna (oss) att ändå acceptera att det ska vara så - andra vuxna ska se våra barn mer än vi gör så småningom. Det tillhör vår samhällsnorm helt enkelt.
 
Nåväl. Mest gick jag bet på att det helt enkelt inte går att lägga in några tider för barnen till hösten i systemet än. Märkligt nog. Förskolan stänger helt vecka 28-31 och ja sen, sen är det ju i princip dags att börja om ettan ska få börja tillsammans med de barn han är mest pepp på att vilja träffa där (vecka 33, mitt i vår semester). Jag hade dock gärna haft båda två hemma hela augusti också, kanske gör så ändå. Eller så får bara tvåan vara hemma. Eller så startar vi båda. Eller, eller eller. Nåväl. Trean blir hemma till minst januari 2020 (3 år och fyra månader då) så fram till dess ska inga heltider på någon förskola vara vår bas i alla fall, om ingen ekonomisk katastrof sker. Bara vänta på att få lägga planeringen då! Och hyra farfar för mer barnvaktstimmar såklart!
 
/My
Bodys på gångare?
Har man det eller?! We do not. Och det absolut tråkigaste med detta är att trean inte ens nått storlek 86 ännu... (20 månader)

Ettan och tvåan hade storlek 98/104 i hundra år, kan fortfarande ha (5,5 och 4,5 år)! Trean har haft storlek 74/80 i hundra år... Så nu har vi massor av bodys, en del helt oanvända, som bara inte kommer att användas. Att ha body på ett barn som går är skitjobbigt tycker jag och ärligt har vi inte tagit på henne en body sedan hon började gå, i princip. Det var samma med grabbarna. När de reste på sig så var det där med body mest bara jobbigt. Våra barn är inte heller så sjukt sugna på att ha body (medverka till att klädesplagget tas på).

Trots att det "bara" är juli gick jag igår igenom garderoben inför hösten. Trean behöver ett ofodrat regnställ och jag hittade ett. Vidare behöver hon täckbyxor, vart de jag köpte till den vinterjacka som finns är vet jag inte men kläderna har passerat ett annat barn mellan tvåan och trean så de kan vara kvar, ha gått sönder eller vara bortgivna till någon annan mellan. Ettan och tvåan har allt. Storlek 110/116 kommer de ha även i år. Kruxet är att allt är i storlek 92 nu inför vintern, det hade grabbarna vid två års ålder. Trean drunknar lite lätt i 86... Jag hoppas på nåt mirakel tror jag. För att slippa handla allt för utevistelse höst och vinter i 86 (grabbarna låg i vagn när de hade storlek 86).

(null)

Men åter till bodysarna i bild! För att ändå få använda det vi så fint sparat och fått så ska vi göra tröjor av dem. Trean behöver massor av långärmade tröjor i vinter och farmor och farfar har en symaskin. Istället för att lägga upp två papperspåsar bodys vi inte kommer använda på vinden (i väntan på att kompis vi lånat mellan/annan nära ska få barn) gör vi helt enkelt om dem (och då enbart de bodys jag vet är "mina" från början, från 2013-2014). Det blir ett litet bidrag till miljön på så sätt också.

Det är jättestökigt med ett barn som egentligen inte avviker med årstiden född men ändå hamnar helt fel i fas med alla kläder och årstid!

/My