Pseudomamman

The swedish children
Regn igår och idag över hotellet. Vi spenderade dock dagen igår i Tulum tittandes på Mayaruiner, eller di andre tittade - jag satt i skuggan med barn som höll på att dö av värmen  enligt barnen själva (det regnade alltså inte i Tulum). Det blev inga foton och jag hann se typ tre hus... Det är lite min lott att avstå typ allt roligt för att ta hand om le kids - inte mig helt emot men ändå en intressant reflektion.

Idag började också dagen med regn men precis efter att jag och tvåan ätit frukost efter en lång sovmorgon sprack det upp och vi valde stranden. Barnen har ju vägrat den so far men igår i Tulum tyckte de vågorna var fantastiskt roliga så vi satsade.

(null)

Bilden är tagen precis nedanför hotellområdet. Det är gudomligt vackert och läker min sårade själ! Efter några timmar kom dock åter regnet men barnen bangade inte för det. Vi vuxna fick placera oss under parasoll, alla blev lediga när regnet kom. Tror att varenda hotellgäst bangade. Vi skojade lite om att de svenska barnen badar ändå!

(null)
 
Själv upplever jag regnet som ett skönt avbrott i värmen. Jag tycker ju att det är skönt med värme såklart men det här kladdiga och klibbiga tar jag gladeligen emot en paus ifrån och det fick vi definitivt några timmar idag. Och det gick ju bra att vara turist på semester ändå. Jag är ju inte av sort intresserad av vagabondlivet, jag trivs enormt bra inom hotellområdet och vid poolen med barnen. En dag kanske jag vill resa runt men icke med en tvååring, en femåring och en sexåring. Säkert räknas som astråkig och mindre vetande av många men jag är verkligen inte en personlighet som bryr sig.

/My

Uppdatering
Individen valde på riktigt att "be om ursäkt", och det är inom situationstecken pga dålig jävla ursäkt, genom att återigen föra samtal om hur jag hanterade situationen genom att skrämma hen till tårar pga mitt "skrikande". Ja. Det är en vuxen människa. 

Jag är så obehaglig att vara kring eftersom jag "skrek" att saken måste redas ut. Att jag "skrek" pga att jag helt oprovocerat inför mitt barn blev påhoppad är inte viktigt. Det viktiga här är att jag "skrek". Individen valde att "be om ursäkt" i par, hen hade med sig ett moraliskt stöd. Alltså var det inte en utan TVÅ personer som "bad om ursäkt" till mig genom att diskutera min obehaglighet. Och just ja - individen ska "backa undan och aldrig mer försöka hjälpa till". Som att det ens är problemet.... Hen har alltså på riktigt noll koll på vad problemet faktiskt är. Det moraliska stödet hen hade med sig valde att inte bara stå där utan faktiskt avbryta mig när jag behövde komma med rätt viktig info för det fortsatta samtalet INNAN det ens kom igång genom att 1 - hävda att jag ska lyssna, den så kallade ursäkten skulle alltså framföras enbart på deras, ja de var två, villkor annars var det, jag citerar "ingen idé att prata" med mig, och 2 - genom att fysiskt picka på min axel för att, som att jag vore ett barn, tysta mig. Inte alls hotfullt. Men ja just ja - det var MITT obehagliga beteende som diskuterades och pga det behövs ju såklart en vakt. Och nej - informationen fick jag inte framföra vilket innebar att "ursäkten" blev ungefär noll värd. De hade behövt information om att jag är helt ointresserad av att diskutera hur jag framförde mitt missnöje över att bli så grovt trampad på under gårdagen. Då hade dem kanske, men bara kanske, utelämnat det i sin sk ursäkt och jag hade kanske kunnat ta emot den med ett större lugn. 

Om jag inte hade varit så rädd om min sambo och min sambos föräldrar (de bjuder på resan) i detta sammanhang hade jag först och främst klappat till det moraliska stödet som fysiskt rör vid mig för att tysta mig. Man gör inte så. I andra hand hade jag punkt för punkt meddelat att jag inte är problemet här. Är man så JÄVLA känslig att man inte på ett vuxet sätt kan hantera att den hjälp man velat ge inte nödvändigtvis hade varit hjälp (farhågan var ju att behöva vänta länge på stolar) så behöver man lära sig hantera det UTAN att dra in någon annan.... Så länge jag inte säger att du är dum i huvudet som försöker hjälpa till (orsak till att individen kände sig ledsen) så är det inte det jag säger. Jag fick i alla fall framfört att om man inte vill att jag "skriker" (deras ord trots att jag fortfarande inte skrikit utan höjt min röst) så bemöter man mig inte så som igår, framför allt inte efter att också meddelat att man varit bättre än mig och valt att gå undan för att själv inte "skrika". Jag fick också framfört att vi kommer att ha vidare problem med vår relation för jag kommer alltid att höja rösten när jag blir så dåligt bemött (jo det var så - individen menade på att hen har problem att vara runt mig nu för att jag höjde min röst - så som att jag nu plötsligt kommer sluta med det å individens vägnar). Jag fick framfört, såklart när jag av det moraliska stödet hade tillåtelse att tala, att min son drabbades. Vidare fick jag framfört att det är extremt fult att stå två mot en (fast de var ju absolut inte emot mig - jodå, de fick avbryta mig när jag pratade för jag hade ju ingen som tystade dem med mig och hade aldrig ens försökt göra så mot någon annan) och föra ett samtal både som de gjort igår och idag. Jag fick också framfört att det är extremt fult att diskutera hur jag pratar, fastän de återigen nu då bara önskade diskutera hur jag pratar...... Men då jag tyvärr måste jag svälja skiten och slicka deras översittarfasoner för familjefridens skull behöver jag ta att jag är "obehaglig" som "skriker" trots att jag och alla andra människor utsatta för det jag utsattes för fan har all rätt till att skrika, på riktigt. Jag måste också ta att de behandlar mig såhär, liksom jag måste ta att jag hade kunnat lägga till ett "Tack vad fantastiskt fin du är som tänkt på oss MEN..." i min information om att vi inte vill vänta på bilstolar pga bilstolar är helt värdelösa i utlandet. Individen är känslig och känner att allt hen gör är fel...... Tydligen ska inte individen själv jobba på detta utan vi andra ska tänka oss för. Själv jobbar jag lite annorlunda med min känslighet men hey, som individen gång på gång sa: "Vi är ju olika" som i ett accepterande i att jag kommer att fortsätta vara "obehaglig" när jag blir bemött som en påse skit.

Att stolarna kom före taxin och att stolarna i sig inte var ett problem. Att hela den här situationen ägs av individen själv med sina issues som jag släpades in i det är inte viktigt. Husfriden är viktig. Och de är sannolikt helt sams om hur dålig jag är som människa som inte också sa förlåt och tog på mig allt ansvar för hela situationen. Deras attityder osar av hur mycket bättre än oss andra de är. Hur har man ens mage att påstå att den som är utsatt för påhopp är den obehagliga? Jag var i godan ro påväg in i en taxi tillsammans med min son när jag verbalt attackerades för nåt som inte ens existerade. Sjukt obehaglig person hör ni ju!

Jag är så arg över att behöva svälja sån här skit. Så jävla förbannad. Så fruktansvärt chockad över hur jag behandlas. Usch. Att man tar sig rätten att ta sin egen känslighet över såna gränser och sedan inte ta allt ansvar för den utan istället lägga över delar på den som drabbas av den är fan makalöst alltså. Makalöst! Jag kommer banne mig behöva terapi för att inte sprängas av irritationen över att bli kallad obehaglig när jag är den som utsatts för nåt extremt obehagligt. Att få höra en hel "ursäkt" med fokus på att jag "skrek" så individen blev ledsen.... But please. Den här individen är ju som en tickande bomb. När är nästa gång jag råkar ge information hen inte vill ha och jag sen ska bli påhoppad för nåt jag inte ens gjort för att ett dygn senare bli ställd emot två personer som lägger reglerna för när jag får tala och hur? Är det någon som ska känna ett behov av att backa undan för att slippa bli utsatt för obehagligheter är det ju snarare vi andra.....

Mänskligheten är spännande. Indeed.

Mexico!
Ja! Vi är här och det är fantastiskt!

(null)

Vi badar varje dag. Det är glass, godsaker, FANTASTISK mat. Det är ingen diskmaskin som ska plockas i och ur, inga vinterkläder och vantar som ska hämtas och lämnas och tas på. Vi behöver inte jackor, strumpor och långbyxor och vi lagar inte mat - det svåraste på dagarna är att välja vad vi ska äta! Barnen styr vår semester, helt och hållet. Det är deras tid!

(null)

Hotellområde är gigantiskt stort. Springer man runt det är det ca 4km. Det finns flertalet pooler, några bara för vuxna dit en i sällskapet gärna rör sig och med det utesluter 50% av resesällskapet. Fine by me, vi har inte mycket gemensamt ändå men jag hade personligen aldrig vågat göra så på en resa någon annan betalat... The main pool är fartig och fläktig. Där finns vattenland för barnen och massor av aktiviteter. Den ligger i anslutning till stranden så man kan, om man vill, även bada i havet. Tyvärr vill inte mina barn det men jag kan förstå det. Här är rätt blåsigt så de tycker det är för stora vågor. De vill vara i poolen mest, så det är ju där vi är. Igår fann vi att det lite mindre poolområdet är aningen lugnare. Det finns inga vattenrutschkanor där men det finns i alla fall en lite mindre pool, och schack och aktiviteter men då utan stojet som är vid stora poolen (main pool). Blir sannolikt där vi hänger nu sista veckan!

(null)

Sista veckan kan bli lite spännande. Efter en fadäs under gårdagen där en individ tog extremt illa vid sig av att få information om att de barnstolar till bil hen med godhet som grund beställt till oss pga trodde att vi ville ha det inte behövdes (vi ville inte vänta extra länge på barnstolar till taxin då barnstolar utomlands inte eg fyller någon säkerhetsfunktion) kan stämningen upplevas tryckt framöver. I alla fall för den individen. Hen betedde sig ytterst märkligt när hen uppenbarligen missförstått vad som önskades och sedan sades, och sen valde att meddela att jag ljög utöver att hellre diskutera sättet jag pratar på än lyssna (förminskande härskarteknik - ffa med tillägg att hen själv är mycket bättre som gått iväg istället för att ta diskussionen) och vidare mycket aggressivt (så mycket för att vara en bättre människa) mena att jag borde stanna hemma som har problem med bilstolarna när jag informerade ettan om varför hans lillasyster skulle sitta framåtvänd istället för bakåtvänd som hemma (där startade diskussionen - jag tar inte sån skit när jag 1 - inte har problem med några stolar annat än att de ev skulle fördröjt vår avfärd (vilket de inte gjorde pga kom före taxin) och 2 - inte gjort nåt värre än meddelat att vi inte vill/önskar/behöver vänta extra länge på bilstolar pga de fyller ingen funktion för oss ändå). Känslighet i alla ära, jag kan också vara känslig, men detta toppade definitivt listan för denna resa. Lite som la sambo sa; "Man kan ju prata med oss först istället för att tro att vi bett om saker vi inte bett om och sen bli upprörd över att vi avsäger oss det". Och ska man föra ett samtal med mig ska man absolut inte hävda att jag ljuger eller förminska mig genom att diskutera hur jag samtalar... Fucked for life in my book. Jag är seriöst så irriterad på översitteriet att jag inte ens är mottaglig för en ursäkt. Anser inte att jag ska behöva ta sånt av att bara meddelat att vi hellre åker utan bilstolar NU än riskerar att bli sittande extremt länge i väntan på dem - mer än så var det verkligen inte, och ettan undrar fortfarande varför den här individen var så elak med hans mamma. Han missade ju inte att mamma mycket otrevligt blev tillsagd att stanna hemma. Ska bli spännande att se hur denna person ska hålla sig undan resterande vecka - och på flyget sen. Ska förövrigt meddela att jag är sjukt obekväm med att färdas i fordon även i Sverige utan bilstolar till barnen - ex buss i 100km/h. Ingen har trots det talat om för mig att jag borde stanna hemma..... Värsta idiotin. Tycker hemskt synd om la sambos föräldrar bara som vill att alla ska ha det trevligt - för deras skulle borde jag bara hållt igen käften och bett en här individen göra detsamma. 

Vi var i alla fall iväg till nåt som kallas Cenotes och simmade i en grotta. Dessa cenotes finns under hela Yukatanhalvön och sträcker sig flera kilometer under marken! Vi ska se fler såna! Semestern fortsätter!

(null)

/My