Pseudomamman

Så ska det vara stopp i maskineriet
Efter ytterligare samtal med den kirurg jag träffade i juni inför sterilisering valde jag slutligen att testa på en hormonspiral, detta för att eventuellt ha en chans att få hjälp med min PMDS som lätt skulle kunna kosta mig relationer om jag inte orkar hålla emot en dag. I måndags blev den insatt under narkos och jag väntar ännu på effekterna.

Än så länge är det enda jag egentligen känner av en lätt molande mensvärk (men borde också få mens närsom). Efterslängen från narkosen satt i i dryga två dygn och jag börjar äntligen klarna i huvudet. Det har varit tungt att träna och att jobba dessa dagar men det har fått gå. Jag är inte på något sätt positivt inställd till en spiral egentligen, alla biverkningar är ju exakt det som jag absolut inte vill deala med och jag slutade med Yaz för att jag fick flera migränanfall i månaden. Nu har jag ju ett mer aktivt liv i och med träningen, och jag äter bra mycket mindre socker, så det är ju svårt att veta om migränen försvann pga slutade med Yaz eller pga började träna och äta bättre för mina behov men jag är ändå rätt säker, det är en känsla. Depression, huvudvärk, humörsvängningar och annat mysigt hör ju också till biverkningarna för min spiral så bara vänta och se... Jag kan dock tycka att det är min tur att må bra nu, och sluta riskera att vara gravid. Jag kan tycka att jag borde få ha ett aktivt samliv med den jag tycker om utan att ha ångest varje månad inför att eventuellt vara gravid igen. För Gudrun vad färdig jag är med graviditeter och bebisar! Fungerar spiralen bra är jag sedan 38 år gammal när det är dags att byta eller sterilisera mig. Fungerar den inte steriliserar jag mig.

(null)

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress