Pseudomamman

Tids-stapel
"Hej. Helt ny läsare men följer dig på Instagram sedan en tid. När började ditt liv med la sambo? Ni har en villa va? Hur gamla är barnen?"

"Kan du sammanfatta ert liv tillsammans på något sätt?"

"Var det 2009 du började dejta din sambo? När fick ni barn och hur visste ni att ni ville det?"

2009 - La sambo kommer en helg i april till min studentstad. Vi har prata på Internet sedan år 2000. Lunarstorm fann vi varandra på, pratade sen på ICQ och efter det på MSN under alla år. Han åker hem och sms:ar sen att han undrar hur det hade varit att få kyssa mig. Vi träffades då inte som kärlekspar eller ens intressenter för det utan som vänner. Efter lite samtal bestämmer vi oss för att ändå träffas lite mer och kanske som mer än vänner men då han åker utomlands till en tjej han träffat av och till flera gånger är jag rätt restriktiv. Efter några om och men kring den historian blir det ändå vi till hösten samma år, trots att mitt ex gör allt för att förstöra och trots att jag egentligen var påväg  söderut i landet.

2010 - Jag tar min examen och flyttar till Stockholm under vad som då var bestämt över sommaren.

2011 - Jag är kvar i Stockholm, i hans lägenhet. Vi börjar prata om att skaffa barn ihop - saker kändes helt enkelt bara ganska rätt oss emellan. Samma år börjar vi aktivt försöka få till ettan, det tog dryga 7-8 månader att bli gravida.

2012 - Vi blir gravida med ettan. Vi köper också hus. Huset renoveras samma år och vi inser att vi, med några miljoner i lån tillsammans, nu faktiskt är extremt vuxna.

2013 - Ettan föds. Vi blir också gravida med tvåan ungefär tre månader efter ettans födsel. Pga barn och förlossningsdepression förändras våra liv för alltid, i efterhand till det extremt mycket bättre. En får öva mycket på kommunikation när en passerar småbarnsår med förlossningsdepression. Och jag har lärt mig att JAG är viktig också.

2014 - Tvåan föds ett år och en vecka efter sin storebror.  Vi förlovar oss och spenderar ett halvår tillsammans hemma föräldralediga. Vi börjar slåss mot i princip allt och alla för rätten att ha våra barn hemma med oss istället för på förskola.

2015 - Vi byter fönster på huset. Jag börjar plugga igen, säger upp mig från jobbet jag haft sedan 2010 och hittar ett nytt. Börjar jobba 50% och besöker Thailand med en nyss fyllda ettåring och en nyss fyllda tvååring.

2016 - Byter fasad på huset utan att separera. Jag blir gravid med trean bara några månader efter att jag fått anställning. Trean föds.

2017 - Takbyte på huset. Trean fyller ett år. Ettan och tvåan börjar på förskola. Jag börjar jobba igen och erbjuds dessutom en tillsvidareanställning trots 100% föräldraledig.

2018 - Är nu och ja. Trean är precis fyllda två år. Livet rullar på. Vi är helt färdiga med barnfrågan. Jag tränar. Vi har börjar träffa varandra och kompisar. Livet börjar återvända från de där aptunga första två åren med ett barn.

2019? Förhoppningsvis studerar jag. En resa till Mexico är bokad. Ettan börjar förskoleklass som numera då är sk obligatorisk (jävla idioti). Tvåan börjar femårsgrupp och trean ska eventuellt, mycket eventuellt, skolas in. Tror dock det inte kommer bli före 2020 hon får börja. En treåring är inte vidare stor egentligen och hon, till skillnad från tvåan, är ensam vid start som treåring. Vi får se. Det är väl det som är grejen med framtiden? Ingen vet. I april är det däremot fakta att ett decennium passerar med la sambo vid min sida och som det känns nu vill jag ha honom minst ett decennium till! Fast gärna ett mer harmoniskt decennium med som högst ett hall- och altanbygge planerat!

/My

Jakten på förskoletimmar
Nu har världen gått helt bananas. Den förskolekritiska hemmaföräldern är irriterad över att inte få fler förskoletimmar! Har ni hört nåt så bisarrt? Jag ska försöka förklara mera.

Ettan går i en grupp för femåringar. Samma grupp barn han är med nu kommer han senare att gå förskoleklass och skola med. Han har länge uttryckt att han inte vill till förskolan för att han inte har någon att leka med, han är utanför. Jag har förklarar att det kan vara så att han är utanför eftersom han är där så sällan. Han går sju timmar per dag måndag till onsdag, är hemma torsdag och har tre frivilliga timmar på fredagen schemalagda. Han har alltid valt att inte vilja gå. Nu plötsligt vill han gå. Varje dag. Jag kontaktar alla för att fråga var vi har rätt till - vi jobbar båda två. Och vi har rätt till heltid (ingen fara, inget av mina barn ska någonsin gå heltid om jag får bestämma) MEN kanske inte om vi inte har heltid för båda våra inskolade barn, i alla fall inte förrän jag börjar studera i vår (då är jag ju plötsligt student 50% och jobbar 50%). Eftersom vi inte tänker ha tvåan på förskolan med än de 25 timmar vi har (han går 21 max) så blir det problematiskt att ha ettan där mer - det handlar om 3-5 timmar med/vecka... Och samtidigt har jag ett barn som är ledsen över att inte få gå mer än han går.

Lite spontant kan jag tycka såhär. 1 - Mina barn har varit hemma i 3 och 4 år. 2 - Vi har alltid varit beviljade 25 timmar/vecka men aldrig någonsin utnyttjat alla dessa. 3 - Mina barn är hemma minst 10 veckor varje sommar, vi betalar fortfarande platsen. 4 - Vi kommer ALDRIG använda en heltid. 5 - Ge då för fasiken de fyra timmar tvåan inte utnyttjar alls, som vi pröjsar för, till ettans behov. Simple as that. Men så är det ju aldrig, såklart. Jag fattar att det ligger byråkrati bakom men vi är ju inte direkt de föräldrarna som hellre har barnen på förskolan än hemma... Cut min son some slack!

Hursom. Efter kontakt med alla har förskolan löst problemet, hoppas vi. Det återstår ju då att skicka in en ansökan om att frångå 25 timmar i fyra månader (sen har vi rätten på vår sida automatiskt). Förskolan har styrkt att ettan "har ett socialt behov av fler timmar". Att det inte handlar om att vi föräldrar jobbar och måste lösa livspussel (vilket då ansökan skulle behövt handla om om inte förskolan såg ettans behov också) utan att det faktiskt handlar om ett barns behov. Ett barns uttryckta behov. 25 timmar skulle såklart räcka långt om vi kortade ner hans dagar. Men det är faktiskt inte aktuellt. Han beskriver att han socialiserar före samling (9:00) och efter mellanmål (15:00). Dessa två hållpunkter, att börja förs samling och gå hem efter mellis, är viktiga för honom. Han ser ingen vits med att befinna sig på förskolan om han inte får denna tid och det har nu då tagit honom nästan två år (skolades in februari 2017) att hamna på den plats att förskolan är kul och att han vill dit. Han söker umgänge där. Hemma finns inga kompisar! Vi, och förskolan, bibehåller gärna den inställningen hos tveksamma ettan som blommat likt inget jag sett förr senaste halvåret (och nej, det är inte förskolans magi det är allmän utveckling).

Då kom ju ganska direkt diskussionen om tvåans och treans behov också. Och jag får alltid återgå till basic utvecklingspsykologi. 1: Tvåan är 4,5 - han upplever att det räcker med de timmar han har (jag ser samma sak) och han söker inte det sociala som ettan gör (det gjorde inte ettan vid samma ålder heller). Han kanske aldrig kommer att göra det. Folk är olika. Låt honom vara. Dessutom behöver tvåan mer tid med sina föräldrar utan ettan, vilket automatiskt nu då blir. 2: Trean är nyss fyllda två år. Tvååringar har NOLL behov av förskola generellt (undantag finns med fucked up familjesituationer såklart). Min tvååring har definitivt inte nåt socialt behov a la 17 andra ett- och tvååringar på några få kvadratmeter och 2,5 vuxna 25 timmar/vecka. Hon får MASSOR av farmor och farfar (minst 20timmar/vecka), sina syskon och öppna förskolan (resterande timmar/vecka). Det räcker och blir över för en tvååring i absoluta största behov av sin mamma och pappa (nära anknytningspersoner). Hon hinner gå förskola hon med, sen. ETTAN fyller sex år snart..... Det är ENORM skillnad på en sexåring och en femåring, och än större mellan en sexåring och en tvååring. Ettan kan mycket väl, likt andra sexåringar, ha mer behov av kompisar än en femåring, eller för all del en trött 33-åring. Jag hade aldrig velat ha fler timmar på förskolan. Vilket jävla liv det är där!

22/11 är det utvecklingssamtal och det ska bli spännande att se om pedagogerna ser samma sak som vi gör hemma. När nu pedagogerna snart också kommer träffa mitt ena barn mer än jag själv gör, alltså också ta del av mer av hans liv än jag hinner, så blir jag ju beroende av deras ögon på vardagarna. Jag är så JÄVLA glad att jag i fyra år aldrig var ifrån min äldsta son. För nu breder han ut vingarna och flyger! Och ingen är stoltare än jag!

(null)


/My


Ännu en vagn
Vi ska ut på tur och jag tänker då icke ta med mig min Kronan Sulky/S. Den är svart och köptes sprillans ny i april och i Mexico skiner mer sol än den tål, dessutom behandlar de flesta flygbolag barnvagnar som prutt.

(null)

För 200kr kom vagn, enligt bloggen, 31 hem (men det är 33-34 då det utöver detta också passerat en brun och en blå Brio Go varav den blå står hos farmor och farfar). En Chicco Liteway och jag vet ungefär ingenting om den. Det är min sambo som tagit hem den och han frågade inte om ålder på den. Oavsett är den All Black och enligt Google kom den 2013, så den är ju max så gammal. Jag läste nåt om att bygeln kom till 2015 men hittar den också som tillbehör så... Utifrån den går inget att säga egentligen, tror jag. Nyare modeller verkar ha en solkeps på suffletten, och nåt titthål. Det saknar denna.

Suffletten är riktigt trött men allt fungerar som den ska (och värmer jag bågarna kan jag sannolikt tighta till den, men får se om jag orkar). Det absolut viktigaste för oss var en liten vagn vi kan skita i som har fullt liggläge, alla de egenskaperna har denna vagn. Mindre finns såklart, men vi behöver ingen vagn till Gaten - den ska checkas in och förhoppningsvis hålla fram till Mexico. Om den sedan håller hela vägen hem kommer den att bo i går bil. På så sätt slipper min Kronan åka in och ut ur den. Den behövs enbart pga treans sannolika sömnbehov dagtid även i februari när vi åker, och för att hon ändå har rätt korta ben. Hade hon inte sovit dagtid hade jag inte planerat att ta med någon alls. Vår vagntid är egentligen slut!

(null)

Liksom alla vagnar som passerar här fick den en renovering. Smörjande av alla rörliga delar (hjulen snurrade knappt när den kom men är nu som nya). Uppfräschning av alla plastdetaljer och en sväng i tvättmaskinen! Trean är eld och lågor över en helt ny vagn, likaså ettan som alltid varit intresserad och hjälpt mig renovera vagnarna som passerat. Vi får se vilken vagn det blir som får följa med ut nästa gång. Barnen bestämmer!

/My, inte alls olycklig över en ny leksak