Pseudomamman

Mellanläget
Den här livslånga platsen, i känslan, där barnet behöver sova på dagen men egentligen inte behöver sova på dagen. Är ni med?

Ettan och tvåan slutade sova dagtid runt 18 månader om jag minns rätt. Samtidigt som de egentligen behövde sova. Alltså det var ju ett helvete att försöka hålla dom vakna då när 16-tiden kom. Satt man i bil då var det ju kört och så fick vi vara vakna halva natten med dem. Well. Trean är lite där nu faktiskt...

Nattningarna just nu består av att vi går upp till sängen (hon har äntligen slutat att slåss vid tandborstningen) och sen ligger jag i sängen med brösten framme medan hon alternerar mellan att springa runt, att slita i alla filtar, att bygga om huset och att suga på brösten med gärna en sisådär 8737273 byten mellan. Fantastiskt är det. Inte.

(null)

Här verkar vi dock befinna oss i nuläget och jag orkar inte försöka roa henne eller hålla henne vaken varenda eftermiddag så hon får sova på förmiddagen (jag sover med henne) och sen får jag leva med att hon aldrig somnar på kvällen. Dessutom ska ju ettan alltid sova med mig och trots att jag sagt det varje kväll i ett års tid nu så låter han henne inte vara utan han flinar, pillar, pratar och driver på hennes lek. Jag blir fan galen. Barnet är fem år men minns ingenting av vad jag sagt det senaste året... Och då säger jag det ändå 63827383 gånger per kväll också!

Jag var definitivt piggare med barn ett och två än med denna. Definitivt.

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress