Pseudomamman

En sammanfattning dårå
Jag har fått indikationer på, av flera håll, att det är oklart vad som händer med trean och hennes tillväxt så jag ska försöka sammanfatta det åt er här:
 
Det börjar vid åtta månaders ålder ungefär. Jag börjar jobba och hon börjar dala i vikt. Sånt kan hända, inget mer med det (hon åt helt enkelt inte vidare mycket). I januari (15 månader) dalar hon dock också i längd och då börjar man dra öronen åt sig när man jobbar med barn, inga konstigheter. Detta är vad man har pratat om kring trean.
 
"Avvikelse i längd som startar under andra levnadshalvåret: GH-brist syns på tillväxtkurva från det att barnet är ca 8 månader. Barn med GH-brist har normal födelselängd och växer normalt i längd under de första månaderna. Vid GH-brist är barnet inte magert."
 
"Bristande viktutveckling som startar från 10 månaders ålder orsakas nästan alltid av föräldrars gränssättningssvårigheter vid måltidssituationen, även om celiaki ibland kan ge tillväxtavvikelse först från denna ålder. Andra psykosociala orsaker är också vanliga."
 
Vi träffade en läkare via BVC som lugnade oss. Barn är olika. hon är aktiv och glad och utvecklas som hon ska. Finns inget att oroa sig för. Ta det lugnt, amma på.Två månader senare är det kaos och katastrof trots att hon faktiskt både ökat i vikt och i längd sedan sist och vi råds att sluta amma till i princip vilket pris som helst och sen ska vi kallas återigen om ett halvår. Jag får inte ihop hur det kan vara så katastrofalt illa att jag ska misshandla mitt barn till vilket pris som helst men vi ska inte följas upp förrän om ett halvår och DESSUTOM ska jag ta bort amningen som faktiskt, ju mer den minskat, orsakat att hon vuxit sämre. Ju mer jag tänkte på det desto mer förbannad blir jag. Rådet att sluta amma är helt idiotiskt, på så många plan att jag inte ens orkar länka till alla källor som styrker det jag säger. Har man ett barn som äter skralt ska man amma på om barnet ammar. Det är av högsta vikt viktigt att barnet äter nåt alls, och bröstmjölken är riktigt fet och nyttig men viktigast av allt - det är den hon äter. Hade hon bara ätit mackor hade det varit viktigt att varje dag ge henne mackor.
 
Jag tog tag i saken och ändrade bland annat BVC-mottagning. Jag har ingen tillit alls till en människa som ger mig råd utan evidens, råd som dessutom enligt evidens kan skada mitt barn (anknytning, tillit samt tillväxt). Vi har nu en ny BVC, första besök dit imorgon, och vi har besökt Barn- och Ungdomsmottagningen (BUM) där mina barn är inskrivna pga sin astma (jag gick bakom ryggen på BVC och ordnaden den tiden själv). Utöver det har ju trean nu slutat amma på natten och vi har upptäckt att vi får i henne mycket mer mat om hon sitter med en skärm i ansiktet. På BUM sa läkaren att hennes kurvor absolut dalat men nu ändå pekar lite uppåt, vidare gjorde hon samma bedömning som tidigare läkare (och jag själv) att trean är en aktiv individ som säkert varken har tid eller lust att äta helt enkelt och i och med att hon pressade i sig ostbågar väl där så såg läkaren ju också att hon faktiskt har en matlust så just den är det inget fel på heller. Hon, trean, gör av med mer än hon får i sig och vi gör redan de åtgärder en dietiskt skulle råda oss med: Rapsolja och fett i maten. Jag informerade om att jag finner det helt bisarrt att råda mig att sluta amma även om mitt barn mår dåligt av det när man inte ens uteslutit att det skulle vara en GH-brist eller någonting annat fysiskt fel på henne varav vi sedan fick lämna prover där läkaren ännu inte återkopplat till oss så min gissning är att allt därför såg fullt normalt ut. Att vi skulle ha svårigheter med gränssättningar tvivlade läkaren starkt på i och med att jag redan innan trean har två barn sedan tidigare och dessa betedde sig hyfsat normalt, och lyssnade när jag sa till, på läkarbesöket....... Även fast min gamla BVC-sköterska som varit mamma ungefär en kvart gav mig lite råd och tips om föräldraskapet lite då och då.
 
Så där står vi nu. En ny BVC, ett barn som slutat att amma på natten (alldeles själv), en rätt nyfunnen metod för att få i barnet mat (YouTube och engelska barnvisor) provsvar vi ännu inte fått svar på (men med en gissning om att de var helt okej annars hade läkaren ringt) och en remiss till en dietist. Sannolikt, om nu inget är fel, så kommer trean att öka på i både vikt och längd nu när vi får i henne mer mat genom skärmen. Hur vi sen ska avveckla skärmen vid matbordet (men igår till middag hade hon faktiskt ingen) får bli en sekundär fundering. Vårt prio är ju att barnet får i sig mat så att hon faktiskt inte dalar mer i kurvorna och hur samt vad hon äter är inte intressant utan bara ATT hon äter.
 
/My
Är detta slutet?
På tal om saker som löser sig trots domedagsprofeter så verkar det som att trean börjat sova hela nätter och därmed slutat att nattamma. Om än det är riiiiiiiktigt skönt och verkligen nåt jag vill och velat så är det ändå början på slutet av en stor del av vår relation.

(null)
Igår somnade hon utan att amma. 

Detta har jag väntat på, alltså att hon ska visa oss att hon är redo. Nu har det gått tre nätter där hon på helt eget initiativ inte har vaknat för att amma och ja - då är hon redo. Då bestämmer vi gemensamt att mellan 21:00 och 06:00 får man inte amma, då sover brösten. Inatt, efter att dessutom ha somnat utan att amma samtidigt (hon ammade innan men släppte sen och jag provade säga nej när hon bad om bröst igen och det gick bra), vaknade hon och bad om bröstet. Jag svarade att de sov, på prov (skulle aldrig låta henne skrika pga en sån sak), och hon ba gillade läget och somnade om. Hon är klar. Igår ammade vi två gånger på hela dygnet - that’s it. Barnet justerar det själv. Precis som vi vill ha det i vår familj.

Vi kommer fortsätta att amma dagtid. Faktum är ju att hon inte växer som hon ska och bröstmjölken är riktigt fet och bra för henne. Och nu har jag dessutom svart på vitt till både BVC och BUM att nej, barnet äter inte mer bara för att hon slutat att amma/dragit ner på amningen. Igår, alltså när vi ammade två gånger på ett dygn, åt hon bara några tuggor av allt hon erbjöds - inga fulla mål. Amningen stör alltså inte treans matintag. Jag har vetat det all along men nu kan jag också visa det, svart på vitt. Trean ska få en dietist och vi för matdagbok eftersom jag vet att dietisten vill ha en sån.

Tre nätter av 6-7 timmar sammanhållen sömn för mig. Jag känner mig som en ny människa! Känner mig lite sjuk också. Som att jag fått en överdos av sömn. Kommer nog ta ett tag att ställa in sig men HELL vad jag är glad!!

/My
Barn som inte kan
Orsaken till att min ena son konstant fejkar att han inte kan saker är okänd men barnet som liksom började knalla runt 8 månader gammal och hängde i gardinerna väl 10 månader gammal menar nu att han inte kan nåt alls när det gäller.
 
Be honom hämta kläder, nåt han gjort sedan han var 18 månader = kan inte. Försök lära honom cykla = kan inte. Han är törstig ---> be honom hämta dricka = KAAAAAAAAAAAAAAAAAN IIIIIIIIIIIIIINTE! Alltså det är inte på nivå kan inte för att han inte vill utan det är på nivå fejkade försök, fejkade tårar, ligga runt och låtsas inte kunna gå... Nyss satt han fast under sin cykeln och "kunde inte" ta sig loss och så kom en bil och plötsligt gick det hur jävla bra som helst att ta sig loss. Det är så ologiskt på nåt vis. Där andra barn VILL utvecklas låtsas min att han inte kan.
 
Det var mycket roligare att vara hans mamma när han hade den här storleken, trots allt.
 
Han ska liksom alltid göra en big deal av allt. Det är extremt energisugande att umgås med honom. Man ber honom öppna en dörr och han låtsas att han inte kan ackompanjerat med att skrika "DUUUUUUUUMMA DÖRR!" eller "DET GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR INTE!" och man ba; "Men du öppnade ju för fan dörren 927899239842 gånger bara igår!? VAD HÅLLER DU PÅ MED DIN IDIOT!!". Det absolut sista tänker jag mest, men det har hänt att jag skrikit det också. Han går ut och tar sig en glass ur frysen, syskonen vill ha = HAN VET INTE HUR MAN GÖÖÖÖÖÖÖÖÖR längre. Idag på bussen kunde han tydligen inte spänna fast sig längre och alla på bussen fick veta att han inte kunde. Jag hinner knappt själv på bussen innan han börjar...
 
Jag. Är. Så. Trött. Det är liksom så hopplöst när en individ inte ens försöker, alls.
 
/My