Pseudomamman

Those awful things
Okej. Saker jag gör som är FRUKTANSVÄRDA! Eller det är i och för sig bara en sak jag gör som på riktigt är fruktansvärd men jag bara kan inte låta bli, det är helt galet. Jag har jobbat på detta sedan 2013...

Here we go.

Jag skriker. Jag fullkomligt vrålar på mina barn ibland. Avgrundsvrålar. På riktigt. Det kan göra ont i min hals efteråt så illa är det.

Såhär är det. Jag är uppvuxen med en förälder som skrek så det är ett mönster som är svårt att bryta. Jag har också PMDS och detta vrålande från mig hör ihop med det, jag borde äta antidepressiva. Jag hatar att jag skriker. Nej nej. Jag har INGET emot att höja rösten då och då. Jag är bara människa och sånt händer men alltså. Avgrundsvrålandet? Det är för mycket. Man kan inte ställa sig över en fyraåring och vråla för att den gjort nåt helt jävla galet. Det är liksom vad fyraåringar gör....... Och ettåringar. Och uppenbart även femåringar. Och alllt därmellan. Det är inte okej. Det finns faktiskt en gräns mellan att skrika lite och att skrika så att halsen gör ont efteråt.

Jag blir liksom galen. Bokstavligt talat. Ena ungen tar en sax och klipper sönder saker som absolut inte ska klippas i, exempelvis ett fäste till en keyboard. En unge sätter sig på golvet bredvid toaletten och istället för att gå på toa väljer barnet att kissa ner sig själv och golvet som jag NYSS städat. En unge hoppar från soffan rakt ner på sitt syskon. En blir ombedd att ta fram kläder men istället för att göra det står hen och skriker som en jubelidiot pga "VILL ÄNTE!!" (jo hen uttalar det så) medan en annan svettandes försöker ha ettåringen i bensax för att klä den och allt en behöver är att barnet bara tar fram en tröja. En ENKEL TRÖJA! Det liksom..... Bränner sönder ledningar i min hjärna. Jag kräver faktiskt att en fyra- och femåring klarar av att sätta sig på toaletten och kissa istället för på golvet. Jag kan inte inte avgrundsvråla åt den skiten. Men jag borde. Förmodligen finns myspysmamman där ute som ba: "Men åh älskade lilla vän kom kisset överallt nu istället för på tossiletten? Men så tokigt kom så pussas vi." Sorry men nej... Har jag jobbat på det i fem år ska jag absolut inte sluta jobba på det men lite känns det ändå som att en rimlig reaktion är att bli spritt språngande jävla flippfloppgalen ändå. I jämförelse. Att trean kissar här och där är en sak men......... Nej.

Nåväl. Jag kan alltid göra bättre. Det är verkligen inte vackert beteende och jag minns hur jag hatade min vrålande förälder för det. Bara därför borde jag sluta nu. Direkt.

/My
Marie Jensen

Guud vilken igenkänning på det!! Min man brukar säga att jag låter som Howards morsa i Big Bang Theory 😲Känner också att jag verkligen måste sluta med det.. men de gör det verkligen inte lätt för en, de små liven..

Svar: HAHA!! Bra liknelse. Jag är hon jag med! Det är klart en svår ovana att bryta. Jag försöker be om ursäkt och hoppas att barnen en dag fattar att det egentligen handlar om mig och inte om dom.... ❤️
Pseudomamman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress