Pseudomamman

En ordsamling
Ettan sa så sjukt mycket vid 18 månader. Tvåordsmeningar och över 200 ord, om jag minns rätt. Trean pratar också men lite mer som en medlem i The Sims, faktiskt exakt som en medlem i The Sims. Hon har ju lite tid kvar innan 18 månader så det kanske rättar till sig.

Vad säger hon då som inte låter som en i The Sims? Jo: Mamma, pappa, där, glass, dricka, bil, farfar, nej (nä/skakar på huvudet och plutar med surläppen), ja (mm/nickar), prutt, amma, hoppa, ramla, blöja, klar, ha, tack, duscha, soffa... Säkert mer men glömt. Detta är ju SÅ intressant för bara oss egentligen. Men du får lida i detta inlägg. De tvåordsmeningar hon får ihop är "ha glass", "är klar" och "amma soffa". Hon är också väldigt bra med sitt kroppsspråk och visar tydligt vad hon vill, exempelvis titta på TV, ha hjälp med något eller gå upp för att leka med sällskap.

(null)

Hon är dock inte bara söt utan också ett riktigt lite pain in the ass. Varje måltid är hon i mitt knä och hon sliter och drar och petar och kladdar och fixar och trixar med allt. Dukar vi upp på bordet ska hon ha ALLT på bordet. Det lugnaste för mig är att man hämtar mat i köket och BARA har sin egen tallrik på bordet...... Hon klättrar och springer runt med maten, hon äter gärna direkt ut smörpaketet och hon kan själv. Allt detta ursprunget ur att hon inte växer som hon ska och vi hellre ser ATT hon äter än lägger upp regler för HUR hon äter. Sekunden hon tar igen vikt och längd, om hon gör, ska hon såklart "uppfostras" kring bordet också men - hon är 16 månader. Det löser sig liksom. Jag tycker dock att det är jobbigt nu. Jag är nog lite klar med att ha kladdiga småbarn egentligen.

Likt tvåan kan hon heller ALDRIG, ALLTSÅ PÅ RIKTIGT A L D R I G, vara stilla. Hon klättrar och far konstant. Att försöka läsa en bok eller se på TV är hopplöst. När vi ska sova sparkar hon och far till hon däckar. Tvåan som är fyra år gör fortfarande så. Jag känner bara att jag faller genom ett stort svart bottenlöst hål när jag tänkter på att ha två såna barn. Tvåan är liksom manisk i sin motoriska oro... I sitt pillande på allt. Trean är mycket mycket mycket lik honom där. Nej. Tvåan har ingen diagnos verkar det som, han är påtittad av barnpsykolog. Det är tungt dock. Irriterande. Kan också vara pinsamt, typ då ens barn fäller ihop hela godisställ i affärer pga manisk idé om att man måste känna på allt. Dyrt också när barnet pga maniskt fixerad vid att pilla på allt öppnar locket på sin mors 700kr billiga puderfoundation sekunden efter barnet fått ett nej bara för att han MÅÅÅHÅÅÅÅSTE. Och nej, det är inget normalt beteende han har. Jag befinner mig runt så pass många barn att jag tydligt ser hur märklig min tvåa är.  Förskolan har också noterat det. Trean kommer efter...

Nåväl. Det sprutar ord ur treans mun nu och än har hon lite tid innan 18-månadersdagen då vi på riktigt ska räkna ihop alla ord. Vi har gjort så för både ettan och tvåan för att ha som minnen. Hennes viktkurva pekade lite mers uppåt på BVC sist så innan året är slut hoppas jag på att få kunna införa regeln att man i alla fall inte har med sig bananen i sängen. Det vore skönt!

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress