Pseudomamman

10 irriterande ting:
1) Jag städar mitt hem flera gånger per dag men det ser aldrig städat ut.

Barnen röjer, min sambo röjer, vi sopsorterar så det är sopor överallt, vi rensar och gör om (är lite saker vi sak ändra på) så det är stökigt all over the place. Det är dessutom deg ÖVERALLT. Alltså sån Play-Doh av olika slag. Mina barns fantastiska förmåga att göra smulor av Play-Doh och liksom få dessa att fastna i mattor, på soffan och alla andra platser är avundsvärd faktiskt. Jag vette fan hur dom gör men deg är det, till och med på väggarna. Jag har dessutom smör på en fönsterkarm... Don’t ask.

2) Barnen är hemma.

Ja. Det bidrar ju till stöket ovan. Är de på förskolan sina 19-isch timmar per vecka är ju här mer städat. Nu har de varit hemma sedan torsdag vecka 8 och är hemma även idag pga ettan hostade hela jävla natten. Jag skickar inga barn som inte sover till förskolan, hostan har han haft i någon månad så den smittar ingen. 9:30 hade jag redan ångrat mitt beslut, barnen slåss och stökar, som sagt, ut. Jag faller rätt snabbt in i "förskolan får ta det här", höhö! Är BRA mycket lättare att ha dom där än hemma om jag bortser från att trean behöver mig mer och allt lämnande och hämtande.

3) Barnen bortprioriteras av släkt.

Ja så är det. Distans är såklart en orsak men telefon finns (FaceTime:ar med andra nära flera ggr/vecka) och resor till andra platser har gått fint så visst sjutton är det lågprioriterat och det är helt lönlöst att framföra... Helt lönlöst. Jag har inte den energi det skulle ta helt enkelt och förmodligen blir allt mitt "fel" ändå. Barnen frågar och frågar och jag är helt hundra på att de känner av att jag inte är helt sanningsenlig när jag kör med bortförklaringarna. Dessutom maler ettan än idag på med en händelse från julen där han upplevde sig bortprioriterad, nåt vi håller med honom om men hoppas att han ska släppa snart. Är det nåt som gör riktigt ont i kroppen så är det ens barns besvikelse. 

4) All snö.

Det är mars. Vi bor i Stockholm. För helvete. Det är dessutom så att barnens fötter vuxit en storlek över vintern så nu behöver de nya skor. Jag är HELT ointresserad av att köpa nya vinterskor i Stockholm, i mars.

5) Utebelysningen hänger fortfarande kvar.

Den jag dessutom fick kämpa som en idiot för att själv hänga upp pga min sambo hängde den snett och var liksom nöjd så. No can do med min brain. Okej, grannarna har också sina uppe men jag är så färdig med mörker, vinter och utebelysningen nu att det kryper i mig.

6) Min mage strular, igen.

Varje vår sedan 2015 då jag blev inlagd pga magen. Det börjar som en molande värk liksom, magen är helt bubblig och när jag äter krampar det från magsäck till rövhål (ja ni får det serverat rakt ut här). Värken i epigastriet är konstant liksom ner runt hela buken, tjocktarmen är det. Jag fick ju en IBS-diagnos då 2015 men det är egentligen bara en slaskdiagnos. De gjorde en gastroskopi och hittade inget. Min lever gjordes ultraljud på och de fann inget. Ja. Då ger man upp och ba kastar fram en IBS, det erkände också läkaren. Jag har alltså problem med min IBS mellan februari och juni, sedan 2015. Aldrig annars. Det blir absolut värre när jag äter bröd och pasta, men bara på våren alltså.

7) Jag får aldrig tummen ur för den där steriliseringen.

Dessutom lät det som att min sambo skulle ta itu med det där istället för att det för honom är ett mindre ingrepp, dessutom reversibelt.

8) Cellprover blir aldrig av.

Gah! Det vara hänger över huvudet på mig men mellan tre barn och att hela tiden jobba om varandra är det riktigt svårt att få till! Hehe.

9) Saker mina barn säger:

- "Men det är ju för mycket!" När jag ber dom städa upp sin skit. MEN FÖR FAN DRA INTE FRAM FÖR MYCKET DÅ!

- "Men jag orkar inte!" Nähä? Men JAG ska orka? När jag ber dom, återigen, ta upp sin skit.

- "JAG FRYSER!" efter en kvart utomhus. Allt för att få gå in och se på TV igen. Det är numer regler för TV-tittande i vårt hem. Före 16:00 = nopp. Alla dessa sjukdomar har gjort mina barn beroende av dumburken och dum blir man definitivt av TV.

10) Den två veckor långa leveranstiden från IKEA.

Alltså. Det är irriterande men knappast av vikt egentligen men nu är ju inget av ovan skrivet i någon form av ordning som tyder på dess prioritet i mitt liv. Eller ja, städningen är prio ett i mitt liv. Det är jättejobbigt att trampa på Play-Doh dagarna i ända. Magen är också rätt tung att dras med men det finns inget att göra. Primärvården är ointresserade och akutsjukvården kan inget göra...  Tillbaka till ännet dock; Vi har alltså beställt en hel del saker från IKEA och valde hemkörningen pga pallar inte åka dit och detta ska då ta 14 dagar. JÄTTElänge. Jag vill ha NU NU NU! NUUUUUUUUU!! Men jag får vänta helt enkelt. Jag är dessutom inte ledig förrän då så är väl lika bra.

/My

Ulrika

Huj! vissa delar av livet alltså... Ibland behöver man få vräka ur sig över alltihop. känner så väl igen mig också i hur högtflygande principer man kan ha om morgonen, typ "det här gnälliga lite ynkliga barnet ska INTE till förskolan, måste ha barnperspektivet! och tänka på de andra barnen och pedagogerna!!!" och sen en time senare hade man nappat på vilket erbjudande som helst om att få skicka bort dem...

nå mycket avdet där lättar ju med tiden, förstås. man får överleva det som är och en dag är det annorlunda. antar jag.

Svar: Ja! Jag är så himla pretto och ska ha barnen hemma och så går det en kvart och jag slår mig själv över det beslutet, men skulle ändå aldrig ta ett annat 😅 Så tungt för hjärnan!

Men ja. En dag i taget. De blev hemma idag med. Stöket slutar aldrig.... 🙈
My

Malin

Du är inte pollenallergisk och att det under pollensäsongen blir ”korsallergi” med något livsmedel?

Svar: Ja kanske. Men jag har inga symtom på pollenallergi heller.
Pseudomamman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress