Pseudomamman

Förfallet
Huset. Sedan 2012 har vi bott här. Då renoverades hela insidan på kåken. Idag behöver vi typ riva och bygga nytt...

Barn 1: Allt under kontroll. Det blev lite mer tvätt liksom och han körde sönder golvlisterna med sin gåvagn som han för övrigt körde runt som en kung!

Barn 2: Första väggmålningen. Den är dessutom kvar. En stor blåval på väggen när man går upp för vår trappa. Listerna blev än mer nedmalda av Bobbycars och gåvagnar. Han klättrade på bord och släpade stolar runt sig så golven repades. Tvättberget växte men var lätthanterligt. Nu växer det ju också pga deras kläder växer.

Barn 3: Frickin kaos! Fler barn, äldre barn och dessutom jobbar vi. Soffan är förstörd av fläckar, golven pga vatten eller kiss eller kräks överallt. Fler målningar på väggarna. Tvätt väller över. Vardagsrumsbordet är totalförstört pga fukt och fläckar. Tapeter river hon loss, förutom målar på dem. Det är kissfläckar som bränt fast i golven på badrummen (golvvärme) och i taket sitter ketchup, eller tomatsås. Oklart. Tavlor ramlar ner, möbler släpas runt... Jag orkar inte mer.

(null)

Det syns i alla fall att här bor barn som är mer hemma än borta och att föräldrarna gör annat än städar på lediga dagar. Vissa dagar fungerar det bra. Andra dagar vill jag skrika, stampa och kasta ut allt som stör mig. Så är jag uppfostrad att känna för stök. Min sambo är mer layed back. Jag försöker bli som honom för vad spelar det för roll? Vi bor här. Vi lever. Golven och lister går att byta, sen. Om man bryr sig sen.

/My
Pusslet
Jag ska försöka förklara schemat pga fått lite frågor om hur man har barna hemma från förskolan. Kort sagt: Man är två, har en farfar och skiftjobb. Långt sagt följer som nedan:

Måndagar är jag hemma. Jag lämnar barn 8:30 för att sen gå med trean till öppna förskolan mellan 9-11:30.  Sedan sover trean, typ till 14:30. Då har jag städ, tvätt och disk. As usual. Förut pluggade jag ju. Nu har jag också en del jobbmail att svara på. Eller så sover jag med henne. Jag har liksom varit vaken i fem år........ 15:00 hämtar jag barna och la sambo kommer hem 17:00.

Tisdagar. Ena veckan hemma med trean och andra veckan på jobb 7-16. Veckan jag är hemma med trean är det tänkt att la sambo ska komma hem 16:00. Ettan och tvåan har kör 16:30, en plats man gärna inte har med trean på. Hon näckar och skriker och är allmänt "full gubbe" medan tvåan måste ha en innanför hans kläder för att ens våga gå på kören, men gå på den ska han fan. Det händer dock sällan att sambon hinner hem, oftast har jag alla tre med mig på denna kör. Veckan jag jobbar tisdag jobbar la sambo kväll. Då slutar jag 16:00, hämtar barnen hos farfar och drar på kör. Sen hem, mat och isäng. Då lämnar la sambo på förskola 8:30, dumpar trean hos farfar som hämtar på förskola 15:00 och tack gode Gud hittills också alltid bjuder på mat och då har kvar trean hos sig medan vi andra är på kör.

Onsdagar. Jag jobbar 10-16 ena veckan, ledig andra. La sambo jobbar förmiddag. Veckan jag är ledig är jag ju med trean. Andra veckan lämnar jag på förskola 8:30 och farfar hämtar sen trean 9:30 innan jag går till jobb. La sambo hämtar barn på förskolan 15:00 när han slutar för att sen hämta trean hos farfar. Ofta blir det middag där. Jag hämtas 18:00 på jobbet.

Torsdagar. Varannan vecka jobbar jag 7-16, då jobbar la sambo kväll, och varannan är jag ledig tillsammans med la sambo. La sambo och farfar går med barnen på familjegrupp mellan 9-11 medan jag jobbar, är jag ledig går la sambo och jag. Sen äter de lunch hos farfar och la sambo åker till jobb. Jag slutar 16:00 och hämtar barnen hos farfar. Ibland blir det middag där.

Fredag. Varannan vecka jobbar jag kväll och min sambo förmiddag. Jag är hemma med barnen och la sambo kommer hem 13:00 för att jag går till jobb 14:00. Slutar 21:15. Varannan vecka är vi lediga ihop.

Lördag. La sambo jobbar varannan och jag var fjärde. Så en helg i månaden är vi lediga ihop. Söndagar är alltså likadana som lördagar. Och de helger jag jobbar infaller samma vecka jag arbetar torsdag och fredag så det är en lång vecka för mig. Min sambo är lediga de helger jag jobbar.


Och nu pratar vi då om att jag ska jobba en dag till i veckan, eller varannan. Vi får se... Nej. Trean ska inte skolas in. Inte alls rörigt detta!

/My
Those awful things
Okej. Saker jag gör som är FRUKTANSVÄRDA! Eller det är i och för sig bara en sak jag gör som på riktigt är fruktansvärd men jag bara kan inte låta bli, det är helt galet. Jag har jobbat på detta sedan 2013...

Here we go.

Jag skriker. Jag fullkomligt vrålar på mina barn ibland. Avgrundsvrålar. På riktigt. Det kan göra ont i min hals efteråt så illa är det.

Såhär är det. Jag är uppvuxen med en förälder som skrek så det är ett mönster som är svårt att bryta. Jag har också PMDS och detta vrålande från mig hör ihop med det, jag borde äta antidepressiva. Jag hatar att jag skriker. Nej nej. Jag har INGET emot att höja rösten då och då. Jag är bara människa och sånt händer men alltså. Avgrundsvrålandet? Det är för mycket. Man kan inte ställa sig över en fyraåring och vråla för att den gjort nåt helt jävla galet. Det är liksom vad fyraåringar gör....... Och ettåringar. Och uppenbart även femåringar. Och alllt därmellan. Det är inte okej. Det finns faktiskt en gräns mellan att skrika lite och att skrika så att halsen gör ont efteråt.

Jag blir liksom galen. Bokstavligt talat. Ena ungen tar en sax och klipper sönder saker som absolut inte ska klippas i, exempelvis ett fäste till en keyboard. En unge sätter sig på golvet bredvid toaletten och istället för att gå på toa väljer barnet att kissa ner sig själv och golvet som jag NYSS städat. En unge hoppar från soffan rakt ner på sitt syskon. En blir ombedd att ta fram kläder men istället för att göra det står hen och skriker som en jubelidiot pga "VILL ÄNTE!!" (jo hen uttalar det så) medan en annan svettandes försöker ha ettåringen i bensax för att klä den och allt en behöver är att barnet bara tar fram en tröja. En ENKEL TRÖJA! Det liksom..... Bränner sönder ledningar i min hjärna. Jag kräver faktiskt att en fyra- och femåring klarar av att sätta sig på toaletten och kissa istället för på golvet. Jag kan inte inte avgrundsvråla åt den skiten. Men jag borde. Förmodligen finns myspysmamman där ute som ba: "Men åh älskade lilla vän kom kisset överallt nu istället för på tossiletten? Men så tokigt kom så pussas vi." Sorry men nej... Har jag jobbat på det i fem år ska jag absolut inte sluta jobba på det men lite känns det ändå som att en rimlig reaktion är att bli spritt språngande jävla flippfloppgalen ändå. I jämförelse. Att trean kissar här och där är en sak men......... Nej.

Nåväl. Jag kan alltid göra bättre. Det är verkligen inte vackert beteende och jag minns hur jag hatade min vrålande förälder för det. Bara därför borde jag sluta nu. Direkt.

/My