Pseudomamman

Medan livet återvänder...
...går jag sakta men säkert från amnings-BH och mjukisar till lite mer städad look. Jag har återfunnit mina vanliga BH'ar (om än MYCKET större än förr) och jag försöker att introducera min kropp till jeans igen, i alla fall vid mer högtidliga tillfällen.
 
Trean närmar sig två år (oktober) och liksom vid tidigare barnbubblor är det just mellan 1,5-2 år som jag upplevt att jag börjar finna mig själv igen. Barnen har dragit ner på amningen, har börjat sova bättre, de vill vara hos barnvakt (farmor och farfar) och de kan roa sig utan att jag behöver vara med hela tiden. Igår var vi ute och åt lunch allihopa och alla tre barn kan sitta stilla och vara med på en sådan grej utan problem. Allt detta summerar till att jag plötsligt ändå har tid att duscha fastän tre barn är hemma. Plötsligt har jag tid att plocka mina ögonbryn och ta på mig mascara (har haft påklistrade ögonfransar ett tag men jag verkar vara allergisk mot limmet så de måste jag ta bort imorgon). Jag hinner raka benen, leta rätt på matcande underkläder och eftersom jag idag drar in en dryga 20.000kr/månad utöver de pengar vi tidigar levt på och klarat oss på så har jag också köpt mig lite kläder som passar den kroppshydda jag har idag vilket såklart känns bekvämare att också vandra runt i än kläder som klämmer och inte sitter skönt.
 
Utöver det har jag plötsligt mer energi också. Jag vill hitta på saker och jag ser glädje i att återigen "piffa" till mig en aning. Jag har lagt noll prioritet på mig själv så länge och nu ska jag återfinna träningen, ta mig lite egentid, träffa vänner och ha tvättat hår oftare. Jag tror inte att jag kommer att förvandlas till någon überpepp och social person bara pga detta men kanske mer social än träffa andra vuxna i kön på MAXI, om jag ens orkar mig dit. Dessutom är jag extremt kär i min sambo igen, och det är ju trevligt. Har man ork till mer än att bara överleva så har man ju också tid till att känna saker, se saker. Det är precis så som att ljuset sakta återvänder till nåt som varit mörkt ganska länge!
 
Inga fler barn och snart är yngsta två år. Det är livet då!
 
/My
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress