Pseudomamman

Bisarra saker jag varit med om sedan jag blev mamma:
Ett axplock;


- Jag upptäckte att föräldraskap för kvinnor var en enda stor tävlan om vem som var bäst i olika grenar; amning, lagom lång föräldraledighet (inte kortare än sex månader men absolut inte längre än ett år!), skärmar, egengjord barnmat, socker osv osv osv i all oändlighet.

- När jag berättade att jag var sjuk i en förlossningsdepression och hur den påverkade oss fick jag veta att jag var en dålig mamma och att jag borde ta livet av mig.

- När jag berättade att jag var gravid med tvåan borde jag gjort en abort pga nämnda förlossningsdepression och hur jag erkände att den påverkade oss.

- På min sambos 30-årsfest försökte "vänner" till honom övertala honom att vår relation inte var bra (pga nämnda förlossningsdepression).

- Människor försöker på riktigt få oss att tro att förskolan är bättre än hemma för våra barn.

- När jag sa ifrån till några av hemmaföräldrarna i gänget som umgicks 2015 försökte de få mig utesluten ur kyrkans verksamhet. De gick så långt att de sökte upp människor i min omgivning och bad dem "välja sida", som dagisbarn fast mer likt maffian pga vuxna.

- Min sambo för beröm för att han är med sina barn.

- Jag fungerar trots  knappt tre timmar, inte sammanhållen, sömn per dygn.

- Jag verkligen hatar att aldrig få vara ifred men känner mig helt tom, vilse och lite lätt handlingsförlamad när jag ges chansen att vara ifred.

- Jag kan längta ihjäl mig efter att barnen somnat och när de väl sover längtar jag till de vaknar igen!

- Barnperspektivet saknas helt hos alla politiska partier (aldrig tänkt på innan jag blev förälder).

- Jag har fått skäll för att inte trösta mitt barn som absolut inte vill bli tröstad (folk tror alltså att de känner mina barn bättre än jag gör).

- Jag har inte älskat ett enda av mina barn förrän månader efter förlossningen trots att ALLA sa att jag skulle känna enorm lycka så fort jag fick upp dem på mitt bröst.

- De som funnits där för mig allra mest sedan jag blev mamma är totala främlingar på Instagram och via en blogg.

- Samhället informerar om att jag nu är förbrukad.

- Det jag förut trodde var kärlek var inget i jämförelse med den kärlek jag hyser för mina avkommor...

/My
Medan livet återvänder...
...går jag sakta men säkert från amnings-BH och mjukisar till lite mer städad look. Jag har återfunnit mina vanliga BH'ar (om än MYCKET större än förr) och jag försöker att introducera min kropp till jeans igen, i alla fall vid mer högtidliga tillfällen.
 
Trean närmar sig två år (oktober) och liksom vid tidigare barnbubblor är det just mellan 1,5-2 år som jag upplevt att jag börjar finna mig själv igen. Barnen har dragit ner på amningen, har börjat sova bättre, de vill vara hos barnvakt (farmor och farfar) och de kan roa sig utan att jag behöver vara med hela tiden. Igår var vi ute och åt lunch allihopa och alla tre barn kan sitta stilla och vara med på en sådan grej utan problem. Allt detta summerar till att jag plötsligt ändå har tid att duscha fastän tre barn är hemma. Plötsligt har jag tid att plocka mina ögonbryn och ta på mig mascara (har haft påklistrade ögonfransar ett tag men jag verkar vara allergisk mot limmet så de måste jag ta bort imorgon). Jag hinner raka benen, leta rätt på matcande underkläder och eftersom jag idag drar in en dryga 20.000kr/månad utöver de pengar vi tidigar levt på och klarat oss på så har jag också köpt mig lite kläder som passar den kroppshydda jag har idag vilket såklart känns bekvämare att också vandra runt i än kläder som klämmer och inte sitter skönt.
 
Utöver det har jag plötsligt mer energi också. Jag vill hitta på saker och jag ser glädje i att återigen "piffa" till mig en aning. Jag har lagt noll prioritet på mig själv så länge och nu ska jag återfinna träningen, ta mig lite egentid, träffa vänner och ha tvättat hår oftare. Jag tror inte att jag kommer att förvandlas till någon überpepp och social person bara pga detta men kanske mer social än träffa andra vuxna i kön på MAXI, om jag ens orkar mig dit. Dessutom är jag extremt kär i min sambo igen, och det är ju trevligt. Har man ork till mer än att bara överleva så har man ju också tid till att känna saker, se saker. Det är precis så som att ljuset sakta återvänder till nåt som varit mörkt ganska länge!
 
Inga fler barn och snart är yngsta två år. Det är livet då!
 
/My
Det här med sommar
Vi har inte haft nederbörd sedan april, tror jag. Det är i alla fall hemskt längesedan (om en räknar bort den knappt märkbara skvätten idag och de 10 minuter det föll regn i söndags). Gräset knastrar under fötterna och odlingarna lider. Mest lider dock  insidan av huset.

Saken är den att det med en 1,5-åring som SKA haka på sina bröder överallt hela tiden blir väldigt lite gjort. Jag har aldrig haft problem att städa, baka och göra annat med barnen hemma egentligen, förrän nu. Ettan må vara bra med sin lillasyster och jag kan lita på honom med mycket men inte med att fullt ha koll på henne när de är ute. Grannarna har pool, bilar kör... Folk som kidnappar barn och så vidare. Så inne lider. Massor. Jag hinner göra lite här och där medan hon sover på dagarna (barnen har haft sommarlov sedan 28/5) men det blir inte mycket. Sen är vi ju hemma samtidigt väldigt lite deras fader och jag.

(null)

Å andra sidan är vi solbrända och lyckliga, till vi kommer in. Då är vi solbrända och mindre lyckliga. Vill inte säga olyckliga för det stämmer inte men vi hittade faktiskt ett lite större monster under soffan idag när vi drog fram den. Förr veckostädade vi alltid. Alltså alltid. Nu när båda jobbar och bara jobbar om varandra har det där tummats på, liksom allt annat. Nu vattnas blommor när de slokar och toaletter städas när de redan stinker och tvätten tvättas när barnen inte längre har några rena underkläder och så får de vara utan en dag, eller två. Lite dåligt mår vi ändå av det... Vi är rätt renliga. Vi har noll problem med stök, vi lever här liksom och bor. Det är inget fashion house där allt ska vara tip-top och stylat men det SKA vara rent. Det är inte rent just nu. Eller ja, NU är det ju rent för vi har lagt halva dagen på att döda soffmonster och torkat bort det där tveksamma kladdet under diskhon. Ett halvår till nästa gång då!

Sommar är ändå sommar!

/My