Pseudomamman

Tids-stapel
"Hej. Helt ny läsare men följer dig på Instagram sedan en tid. När började ditt liv med la sambo? Ni har en villa va? Hur gamla är barnen?"

"Kan du sammanfatta ert liv tillsammans på något sätt?"

"Var det 2009 du började dejta din sambo? När fick ni barn och hur visste ni att ni ville det?"

2009 - La sambo kommer en helg i april till min studentstad. Vi har prata på Internet sedan år 2000. Lunarstorm fann vi varandra på, pratade sen på ICQ och efter det på MSN under alla år. Han åker hem och sms:ar sen att han undrar hur det hade varit att få kyssa mig. Vi träffades då inte som kärlekspar eller ens intressenter för det utan som vänner. Efter lite samtal bestämmer vi oss för att ändå träffas lite mer och kanske som mer än vänner men då han åker utomlands till en tjej han träffat av och till flera gånger är jag rätt restriktiv. Efter några om och men kring den historian blir det ändå vi till hösten samma år, trots att mitt ex gör allt för att förstöra och trots att jag egentligen var påväg  söderut i landet.

2010 - Jag tar min examen och flyttar till Stockholm under vad som då var bestämt över sommaren.

2011 - Jag är kvar i Stockholm, i hans lägenhet. Vi börjar prata om att skaffa barn ihop - saker kändes helt enkelt bara ganska rätt oss emellan. Samma år börjar vi aktivt försöka få till ettan, det tog dryga 7-8 månader att bli gravida.

2012 - Vi blir gravida med ettan. Vi köper också hus. Huset renoveras samma år och vi inser att vi, med några miljoner i lån tillsammans, nu faktiskt är extremt vuxna.

2013 - Ettan föds. Vi blir också gravida med tvåan ungefär tre månader efter ettans födsel. Pga barn och förlossningsdepression förändras våra liv för alltid, i efterhand till det extremt mycket bättre. En får öva mycket på kommunikation när en passerar småbarnsår med förlossningsdepression. Och jag har lärt mig att JAG är viktig också.

2014 - Tvåan föds ett år och en vecka efter sin storebror.  Vi förlovar oss och spenderar ett halvår tillsammans hemma föräldralediga. Vi börjar slåss mot i princip allt och alla för rätten att ha våra barn hemma med oss istället för på förskola.

2015 - Vi byter fönster på huset. Jag börjar plugga igen, säger upp mig från jobbet jag haft sedan 2010 och hittar ett nytt. Börjar jobba 50% och besöker Thailand med en nyss fyllda ettåring och en nyss fyllda tvååring.

2016 - Byter fasad på huset utan att separera. Jag blir gravid med trean bara några månader efter att jag fått anställning. Trean föds.

2017 - Takbyte på huset. Trean fyller ett år. Ettan och tvåan börjar på förskola. Jag börjar jobba igen och erbjuds dessutom en tillsvidareanställning trots 100% föräldraledig.

2018 - Är nu och ja. Trean är precis fyllda två år. Livet rullar på. Vi är helt färdiga med barnfrågan. Jag tränar. Vi har börjar träffa varandra och kompisar. Livet börjar återvända från de där aptunga första två åren med ett barn.

2019? Förhoppningsvis studerar jag. En resa till Mexico är bokad. Ettan börjar förskoleklass som numera då är sk obligatorisk (jävla idioti). Tvåan börjar femårsgrupp och trean ska eventuellt, mycket eventuellt, skolas in. Tror dock det inte kommer bli före 2020 hon får börja. En treåring är inte vidare stor egentligen och hon, till skillnad från tvåan, är ensam vid start som treåring. Vi får se. Det är väl det som är grejen med framtiden? Ingen vet. I april är det däremot fakta att ett decennium passerar med la sambo vid min sida och som det känns nu vill jag ha honom minst ett decennium till! Fast gärna ett mer harmoniskt decennium med som högst ett hall- och altanbygge planerat!

/My

Marie Jensen

Shit, har jag följt dig i 5 år? Känner mig som värsta stalkern 😂

Svar: HAHA! Tiden går alldeles för fort!! :)
Pseudomamman

Marie Jensen

Shit, har jag följt dig i 5 år? Känner mig som värsta stalkern 😂

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress