Pseudomamman

Faser

När man blir förälder blir man snabbt bekant med ordet faser. Faser kan tydligen vara orsaken till i princip allt. Först får man en bebis som i princip sover de första dygnen och sen kommer faserna och avlöser allt för minst fem år (har inte erfarenhet av mer) framåt. Man undrar varför bebisen som nyss sov gott plötsligt vaknar för att man andas för högt och folk ba; "Det är en fas". Eller den bästa; "Det är för att ni smyger runt barnet" - fuck off är mitt svar på det.

Trean är i alla fall i en beröms fas just nu, nummer nio i ordningen enligt Wonder Weeks. Alltså en kan ju tycka vad en vill om såna appar och förklaringar men jag kan ärligt säga att för min barn, varje gång jag undrar vad i helvete de sysslar med och därför kollat appen Wonder Weeks, så har det stämt. En faaaaaaaaaas har pågått.

Såhär står det:

(null)

Älskar det här med "aggression may start", att ens barn kanske är "för ungt" och att "hitting" startar EFTER första födelsedagen. Tillåt mig att asgarva. Jag minns hur BVC totalt dumförklarade mig när jag berättade att ettan blev så jåvla förbannad 10 månader gammal när han inte fick som han ville och dom föreslog att jag bara skulle avleda. "Han är för liten för att bli så arg". Eh.. Nej. Försökte jag avleda blev han än argare. Trean har dessutom slagits sen hon började ha kontroll över sina armar. Men arg är hon, och går inte att avleda. Definitivt. Utbrott får hon och hon ligger på marken och skriker... Kommer bli en toppenrolig tvååring! Nästan tur att hon inte växer - klart lättare att ta henne under armen än exempelvis tvåan med samma temperament.

(null)

Osså detta med de populära reglerna. Trean har samma regler som di andre två barna: Slåss inte och ha inte sönder saker, övrigt finns inte så många. Visst pushar hon bounderies dock. Häromdagen pushade hon så mycket att granen välte och får hon tag på en penna målar hon allt hon ser, snabbt går det. Detta beteende har ökat. Stök-beteendet. Slita ner tavlor, blommor, kasta ut alla saker ur lådorna, släpa ut allt toapapper, blomjorden (ACK BLOMJORDEN!) osv osv. Och så söker hon oss i någon form av "ser ni nu då vad jag ställer till med!?". Skolboksexempel! Jag kallar henne numera för The Terminator. Trean glider in i ett rum och söker av det med blicken efter nåt att förstöra, framför allt om hon har tråkigt eller om vi vuxna är upptagna någonstans med någonting (hejdå mobiltelefonen på dagarna).

(null)

(null)

Det här med känslorna är fan det roligaste. Hon övar faktiskt framför spegeln och speglar det sedan mot mig. Hon kan spänna ögonen i mig rätt rejält och sedan tokskratta när jag frågor om hon är arg. Hon blir idag ledsen vid tillsägelser och visar ibland att hon känner sig dum/bortgjord när saker går fel. Hon kan sura när hon inte får som hon vill och hon spexar och skojar ganska mycket. Trean tycker om, till skillnad från de andra två, att stå i centrum och showa. Hon dansar och klär gärna ut sig i allehanda ting. Leker med ansiktsuttryck och skojar en hel del. Det är jättekul och det ger henne och hennes bröder ett roligt sätt att leka tillsammans på då hon inte annars är så förtjust i Paw Patrol eller, som ettan säger; "Bara leker fel!" (läs: förstör allt).
(null)

Det här sista tycker jag också är så intressant bara för att trean under just denna faaaaaahaaaaaas faktiskt experimenterat sig fram till att just kunna gå upp och ner i vår trapp. Nyss fyllda 14 månader går hon numera upp och ner själv. Jag är dels en lat förälder och dels helt införstådd med att barn har själbevarelsedrift. Innan hon vågade prova gå själv neråt (uppåt har hon gått sen hon började krypa) stod hon vid trappkanten högst upp och ropade på hjälp när hon ville ner. Jag har hellre barn som kan än övar att gå i trappor med en tvååring sen. Vid två ska mina barn kunna röra sig utan min inblandning helt. Hade aldrig pallat syssla med att förflutet en för övrigt frisk unge äldre än 18 månader. Alldeles för lat för det. Grinden är nedtagen och utslängd. Den blev inte långvarig alls.

Till den här fasen som bara ska vara i 21 dagar till kommer att inte sova och ta flera timmar på sig att nattas. Nu kanske kanske hennes matvägran beror på att hon är magsjuk men hon äter alltså inte heller, vilket inte alls passar bra till att inte växa och besök på BVC snart. Hon ammar dock en del och det lugnar mig. Bröstmjölk är bra skit, framför allt magsjuk.

/My
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress