Pseudomamman

Vill vill vill vill - vill inte!
Jag LÄNGTAR efter barnfri tid. Alltså det gör ont i kroppen efter just den saken. Få sova ifred. Vara ifred. Ha tystnad. Så kommer min jobbhelg och mina stora barn flyttar till farmor och farfar - jag får barnfritt och vad händer? Jo jag hatar det!

I torsdags stannade barnen kvar hos farfar och farmor. Trean och jag åkte hem vid 19:30, sedan dess fram till 14:45 idag har jag inte sett barnen och från nu fram till vi vaknar måndag morgon kommer jag inte heller att se dom. Alltså dom stora - trean hänger ju i min BH. Det känns. Dom växer liksom bara på den korta tiden. Ettan dricker plötsligt te och tvåan pratar plötsligt som en vuxen, säger kloka saker och perfekt uttalade R. Och faktiskt gick det ett helt dygn innan trean och jag umgicks igen, vi sov visserligen ihop och hon ammade på natten men vi såg inte varandra. Det är ju hemskt! Men ändå min dröm.

Det är väl det där berömda att vilja ha gräset bakom staketet istället. Att tro att det man inte har är bättre än det man har. Grejen är ju den att jag trivs med och vill vara med mina barn fast det är jävligt tungt på samma gång. Kom hem efter jobb igår och fick direkt duscha medan trean skrek hysteriskt samtidigt som de äldre försökte slå ihjäl varandra - as they alltid gör om jag ska duscha, bajsa, prata i telefonen eller bara nåt annat än vara närvarande. Fungerar ungefär som en tidsinställd bomb redo att detonera bara jag tittar bort. Då tänkte jag att jag borde stannat kvar på jobbet och duschat men väl på jobbet längtar jag hem så det hade jag ändå aldrig gjort. Jag verkar trivas i det här kaoset helt enkelt... Det är ju mitt liv och mitt liv är rätt fantastiskt ändå!

En jobbdag kvar sen tar vi lov! Visserligen ska jag bedriva lite arbete även nu under sportlovet men barnen ska vara hemma och vi ska verkligen se till att umgås när allt inte är vardag för dom. 

/My
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress