Pseudomamman

Isolerade
Herregud vad jag hatar att ha barn vintertid. Det här tjafset om Vabruari är ju för det första helt sant och för det andra helt skadligt för hjärnan, motivationen och viljan att leva.

28/1 fick tvåan feber. Eller. Han hade feber redan fredagen innan men den försvann och han var ganska pigg ändå. Han var inte så sugen på mat men sånt kommer ju och går. På måndagen 29/1 ringer min sambo som har hostat lungorna ur kroppen sedan före jul och berättar att han har så ont över bröstet och knappt kan andas att han kommer hem från jobbet. Min sambo är ALDRIG sjuk så jag ringde direkt till mitt jobb och förvarnade dem om att jag eventuellt skulle behöva ta VAB på onsdag men att jag fixat så att jag kan jobba tisdag i alla fall (farfar) - hade MASSOR att göra på jobbet, alltså massor. Ettan och tvåan var planerade till förskola på tisdag, tvåan var feberfri.

På tisdag har tvåan feber igen. Ettan åker till förskola och trean är med farfar - jag jobbar. Farfar ska ta trean även på onsdag så jag kan jobba. Natten till onsdag blir ta mig fan alla sjuka. Ettan, tvåan, trean och farmor och farfar. Alla ligger, utom jag. Det blev VAB ändå.  Sedan dess har vi bara legat här i en enda stor hög och liksom gjort inget alls. Greta Gris går varm på TV’n och min irritation över att livet står helt stilla växer och växer och växer. I helgen var ändå alla helt okej. De stora skulle till förskolan igår och jag skulle ut och gå/springa medan trean sov i vagn. Istället gråter tvåan sig igenom natten så alla blir hemma och fem minuter innan klockan ringde imorse spyr ettan över hela min rygg och trean gör 73837383 bajsblöjor på en kvart........

Så. Vi är hemma lite till då. Det verkar ju höra vinterhalvåret till. Vem behöver träffa folk och liksom slippa se Greta Gris 10 timmar per dygn?

(null)

/My
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress