Pseudomamman

Har det gått för långt?
Ja. Nu ska jag låta lite som allmän svensk vit medelålders man. Nu har det minsann gått lite för långt!

Nejdå. Jag ska mest reflektera högt, tänka lite. Alltså... När jag 2013 började skriva om hur hemskt jag tyckte att det var att vara förälder var jag i princip ensam. Det var liksom jag och Hormoner & Hemorrojder, isch. Ja jag skojar. Förmodligen fanns fler bara det att jag inte var inne i den svängen och min reflektion nu kanske beror på att jag helt enkelt är inne i den svängen. Men i alla fall upplevde jag att det då var fult att inte trivas som förälder, mamma. Det var tabu och inget man pratade högt om och ja... Min dåvarande blogg blev rätt stor och jag fick även förfrågan om att skriva bok, gästa en annan stor blogg och lite annat roligt (som jag valde att inte göra pga tänker inte tjäna pengar på mina barn och vårt öde). Det var liksom, speciellt att öppet vara jag med alla mina brister.

Idag. Mellan Agnes Wold, Cissi Wallin och Skamlösa morsor.... Det är ju liksom inne att "hata" sitt föräldraskap idag. 2018 är det snarare fult att INTE vilja lämna till barnvakt, skola in eller dricka medan man ammar. Vi är öppet nedsättande mot helylle ekologiska föräldrar (mammor) som värdesätter tiden med kidsen mer än tiden hos frisören och vi hånar föräldrar (mammor) som aldrig tar den berömda egentiden utan istället "offrar" (för så är det ju - ett offer, det tycker alla idag) allt för sina kids. Överallt jag loggar in och läser är det där: Vi halvkassa morsor som inte trivs med bebisar och som skolar in barnen för att träna och självförverkliga oss is tha shit! Resten ska ba hålla käften för annars SKAMMAR man varandra! Att alls diskutera kring hur subventionerad förskolan är (läcker skattepengar som ett såll) eller barns faktiska behov som man ändå kan tycka att man som förälder är skyldiga att tillgodose är uteslutet. MAMMORNAS behov är prio ett. Allt annat är fult.

Jag upplever i alla fall att det svängt. 2013 fick jag ursäkta att jag hatade mitt barn och bebistiden. 2018 får jag ursäkta att jag trivs att hänga hemma med mina kids och hellre gör det än lämnar bort dom för träning och att finna mig själv... Att bara uttrycka att jag gillar dom är skammande! Pekfingrigt! FULT! De som får flest likes och kommentarer är de som skriver om att de minsann skiter i’t och droppar kidsen på förskola från 12 månader för att jobba heltid, resa utomlands och klippa håret. "GUD så skönt att fler tänker som jag!" står det i kommentarsfälten. Och det är ju fantastiskt. Avslappnat och skönt. Men...... Lite skaver det ändå i mig den samhällsförändringen. Eller är det bara i den svängen jag är?

Bara för att fäder i alla tider sugit som förälder känns det inte riktigt, i präktiga jag nu då, som att mammornas väg att gå bör vara densamma? Eller? Borde inte män steppa upp istället för att morsor steppar ner? Äsch. Jag vet inte. Ämnet är ju sjukt tabu.... Framförallt från en som mig som redan är pretto deluxe genom att vägra förskola före tre års ålder. Duktiga jag!

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress