Pseudomamman

En fyraåring, igen
Huvudvärken i mitt liv fyller fyra år idag och har önskat sig pannkakor till middag och glasstårta med milkshake inuti. Den blev inte enkel att fixa men fixa gjorde vi trots att vi var tokmätta efter pannkaksmiddagen!

Tvåan är ett speciellt barn. Han är det envisaste som går i ett par skor och han är så fruktansvärt missförstådd och klämd mellan sina syskon. Att vara den yngre delen i ett psuedotvillingskap är nog inte enkelt alls. Hela hans liv har hans bror fört deras talan, ja - slarviga föräldrar. Ställer vi tvåan en fråga idag kan han inte svara och när han inte kan svara så svarar han inte alls och ja.... Ett barn som inte svarar på frågor är rätt irriterande och irriterade vuxna gör knappast att han vill prata mer och så är cirkeln av kommunikationsbrist sluten. På förskolan frågade en av pedagogerna mig om han har en diagnos eftersom han inte kan prata. Jag undrade vad hen menade pga han har pratat sedan före ett års ålder. Visade sig sen att min yngsta son tyckte att pedagogen var dum och därför valde han att aldrig prata med den... Säger rätt mycket om mitt barn det där och jag gillar det ändå någonstans. 

Han är pysslig och pusslig min tvåa. Absoluta favoritpresenten var ett tillbehör till Play Doh där man är tandläkare och sköter om tänder i en gapande gubbe. Det här har han nött på Youtube X antal gånger och hans farmor och farfar (som är FANTASTISKT uppmärksamma på vad mina barn gillar) har då noterat detta och inhandlat denna mun. Tvåan kramade och pussade på paketet och imorgon efter förskolan ska vi sätta oss och leka tandläkare tänkte jag! Han hann inte idag för att vi istället gjorde glass med Play Doh (fick det av oss) samt skapade eget slajm. Nåt han också lagt timmar på att titta på via Youtube! Han gillar tuben minsann.

(null)
Gymnastikträning 2017

Så som alltid önskar ju jag att jag hade mer tid med bara min tvåa. Han är faktiskt som bäst när det bara är han. Då slipper han tävla om uppmärksamheten och vi, jag, hinner lyssna på vad han säger. Han är egentligen väldigt smart (nåt som döljs av att han så lätt tappar tålamodet och beter sig precis så som barn gör) och han är så omtänksam att det blir på bekostnad av honom själv... Skulle någon be honom skulle han skänka bort varenda pryl han idag fått i present för han vill alla så väl. Alla ska vara glada. Hans bror utnyttjar detta ganska ofta till min stora sorg. Känns manipulativt och elakt för tvåan får liksom aldrig tillbaka nåt av detta fina och det gör ont i mig att se sådant beteende hos mitt eget barn. Vi pratar om det en del tvåan och jag, om att det är fint det han gör men att man ska tänka på sig själv ibland också. Han säger att det för honom inte spelar så stor roll och det är nog så, det är också därfö han inte alltid svarar - för det spelar inte så stor roll. Idag har jag skyddat honom mot hans bror dock. "Nej det är tvåans födelsedag!", "Nej det är tvåans saker. Du ska vänta!!". Någonstans blir det alltid så att tvåan gör och ettan tar över. Så trött på det.

/My
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress