Pseudomamman

DET ÄTER
Den 12/12 skrev jag ett inlägg om trean och hennes dalande vikt och längd. Faktum är att hon fortfarande, 15 månader gammal, inte är längre än 73cm och inte tyngre än nästan 9kg. I min familj är vi inga pyttemänniskor, sådär lagom överviktiga och normallånga, och i sambons familj är folket inte heller små. Varför trean inte växer är ett mysterium.

Vi träffade i alla fall läkaren som gjorde samma bedömning som mig; trean är en välmående och proportionerligt byggd unge på alla möjliga sätt förutom att hon rasat på kurvorna. Idag, i sällskap med bekantas 11-månaders, är hon fysiskt mindre. Det som är med trean är att hon föddes i princip lika stor som sina bröder men är idag mycket mindre. Både ettan och tvåan vägde över 9kg redan vid 12 månader (inte heller dom jättebarn) och så vitt jag vet hade båda storlek 80 på sina kläder. Jag kan forfarande ha 68/74 på trean och ingen tittar snett på oss för att vi ännu ammar överallt och ingenstans!

(null)

Hon är inte stor i maten min tjej och egentligen åt hon inte förrän jag började jobba, hon helammade i åtta månader. Egentligen längre men jag gjorde väl en 7-8 arbetspass i somras så då började hon äta. Så åker hon ju utöver det på andningsproblem vid förkylningar = ingen ork att äta och så magsjukor = ingen lust att äta. Hon är inte mager utan en tjock och aktiv unge. Men liten. För liten. Jag känner mig inte extremt oroad och pressad men visst fan vore det ju gött om ungen åt mat! Och det har ÄNTLIGEN hänt *peppar peppar*.

Plötsligt, när jag är hemma, äter hon både frukost, lunch och middag och så en frukt där mellan. Innan (för några veckor sedan), när jag varit hemma, har hon bara ätit en burk mat vid lunch - that’s it. Idag pressade hon en macka till frukost, en hamburgare med några pommes till lunch och en hel burk till middag med macka - och så ett päron där mellan. Och det är så det verkar se ut numer. Chockerande men sant! Ja, och så ammar hon. Faktum är att hon ammade så pass mycket under influensan och magsjukan här senast att jag för första gången i mitt liv åkte på mjölkstockning light när jag sedan jobbade två dagar och hon hängde hos farfar en (det löste sig på något dygn but hell vad ont det gjorde!). Hur det än är så ökar ju hoppet för dels avslutad amning, dels kanske en hel natts sömn och dels ett bra resultat på vägningen och mätningen i mars i och med att hon nu äter som en skogshuggare! Och faktiskt stramar en del bodys i storlek 68 nu och en del byxor i 74 är aningen korta...

Amningen? Jag frågade läkaren rakt ut om jag borde tvinga henne att sluta men hon sa som det var - amning är det bästa för mitt barn och så länge vi vill amma ska vi amma. Finns ingen evidens för att avslutad amning skulle öka på hennes vikt och WHO rekommenderar amning de första två åren för alla människobarn på jorden. Så vi kör på då. Jag hoppas på att hon själv avslutar det en dag. Tvåan ammade i 14 månader så vi är inne på längsta amningen ever. Jag har börjat neka henne ibland dagtid pga har ingen lust alltid, men vi ammar ännu flera gånger per dygn. För att hon vill det. Jag har lärt henne att amma - jag får stå mitt kast och amma på. Och faktum är att amningen är FANTASTISK när hon är sjuk och inte vill/orkar äta. Både näring och vätska tillförs samtidigt som hon myser och finner ro.

(null)

Har hon inte börjat hämta upp sig här på kontrollen i mars dras mest troligt utredningar igång. Läkaren kommer då räkna på förväntad längd vid vuxen ålder och jag gissar att, om siffrorna inte är tillfredsställande, det blir behandling med tillväxthormoner i värsta fall. För nej, jag är 99% säker på att min dotter inte lider av någon växthämmande sjukdom. Visar det sig vara nåt sånt tar vi det därifrån. Till dess - håll tummarna!

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress