Har det gått för långt?

Ja. Nu ska jag låta lite som allmän svensk vit medelålders man. Nu har det minsann gått lite för långt!

Nejdå. Jag ska mest reflektera högt, tänka lite. Alltså... När jag 2013 började skriva om hur hemskt jag tyckte att det var att vara förälder var jag i princip ensam. Det var liksom jag och Hormoner & Hemorrojder, isch. Ja jag skojar. Förmodligen fanns fler bara det att jag inte var inne i den svängen och min reflektion nu kanske beror på att jag helt enkelt är inne i den svängen. Men i alla fall upplevde jag att det då var fult att inte trivas som förälder, mamma. Det var tabu och inget man pratade högt om och ja... Min dåvarande blogg blev rätt stor och jag fick även förfrågan om att skriva bok, gästa en annan stor blogg och lite annat roligt (som jag valde att inte göra pga tänker inte tjäna pengar på mina barn och vårt öde). Det var liksom, speciellt att öppet vara jag med alla mina brister.

Idag. Mellan Agnes Wold, Cissi Wallin och Skamlösa morsor.... Det är ju liksom inne att "hata" sitt föräldraskap idag. 2018 är det snarare fult att INTE vilja lämna till barnvakt, skola in eller dricka medan man ammar. Vi är öppet nedsättande mot helylle ekologiska föräldrar (mammor) som värdesätter tiden med kidsen mer än tiden hos frisören och vi hånar föräldrar (mammor) som aldrig tar den berömda egentiden utan istället "offrar" (för så är det ju - ett offer, det tycker alla idag) allt för sina kids. Överallt jag loggar in och läser är det där: Vi halvkassa morsor som inte trivs med bebisar och som skolar in barnen för att träna och självförverkliga oss is tha shit! Resten ska ba hålla käften för annars SKAMMAR man varandra! Att alls diskutera kring hur subventionerad förskolan är (läcker skattepengar som ett såll) eller barns faktiska behov som man ändå kan tycka att man som förälder är skyldiga att tillgodose är uteslutet. MAMMORNAS behov är prio ett. Allt annat är fult.

Jag upplever i alla fall att det svängt. 2013 fick jag ursäkta att jag hatade mitt barn och bebistiden. 2018 får jag ursäkta att jag trivs att hänga hemma med mina kids och hellre gör det än lämnar bort dom för träning och att finna mig själv... Att bara uttrycka att jag gillar dom är skammande! Pekfingrigt! FULT! De som får flest likes och kommentarer är de som skriver om att de minsann skiter i’t och droppar kidsen på förskola från 12 månader för att jobba heltid, resa utomlands och klippa håret. "GUD så skönt att fler tänker som jag!" står det i kommentarsfälten. Och det är ju fantastiskt. Avslappnat och skönt. Men...... Lite skaver det ändå i mig den samhällsförändringen. Eller är det bara i den svängen jag är?

Bara för att fäder i alla tider sugit som förälder känns det inte riktigt, i präktiga jag nu då, som att mammornas väg att gå bör vara densamma? Eller? Borde inte män steppa upp istället för att morsor steppar ner? Äsch. Jag vet inte. Ämnet är ju sjukt tabu.... Framförallt från en som mig som redan är pretto deluxe genom att vägra förskola före tre års ålder. Duktiga jag!

/My

2000-talets barn

16 år in på 2000-talet är hon född och hon gör verkligen skäl för sin tid. Trean, min suraste onge, är en teknikinbiten individ. Sedan före ett års ålder har hon med lätthet tagit sig runt på våra iPhones och nu inte bara tar hon sig runt på dom - hon multitaskar!

(null)

Trean har gärna alltid en iPhone eller en iPad i näven när hon ska amma. Ibland kör hon skärmarna med fötterna medan hon ammar men oftast har hon dom i händerna och gniiiider sina tänder mot mina bröstvårtor för att kunna se skärmen och amma samtidigt. Fläckvis rätt najs för kan jag tänka bort den gnekande smärtan kan jag lätt sitta och slumra medan hon ammar och roar sig med spel och/eller Youtube (hon spanar på tårtor). Jag som är så in i norden trött nuförtiden!

Hon är ett unikum på fler än ett sätt den här ungen men det här är rätt roligt ändå!

/My

Hallelihallelå

Besöks-siffrorna stiger. Jag tror att det kan ha att göra med att en nära anhörig som jag fräste av här tidigare i veckan nu, enligt uppgifter, bestämt sig för att allt jag sätter i print har med hen att göra och så ska fölk in här och kolla läget för att oja sig och goja sig över mig ihop sen. Ledsen att göra er besvikna - mitt liv kretsar icke kring hen och tro mig, inget av det jag skriver eller lägger ut på sociala medier har med hen att göra även om det kan kännas smickrande att så tro. Kul att ses dock men sociala medier kommer att bli vår undergång! Jesus Amalia.

Helgen som skulle varit tokspäckad med släkt och vänner blidde tom. Släkten kom inte och farmor blev sjuk så kalas ställdes in. På det behöver la sambo arbeta över och mer och ja - det är kidsen och jag. As usual. Lika bra det. Jag är så galet galet trött så behöver mer lugn och ro än stoj och stim ändå. Då kan jag pilla på med garderoben i lugn och ro (byta ut lite kläder) och slumra på soffan när det går (när trean sover). Glida runt i mjukisar och hänga med mina rätt så fantastiska kids, ta igen lite tid som missats med dom på förskola och jag på jobb. Mina barn trivs bra hemma och det enda krav jag har är att vi ska vara ute en sväng varje dag - nåt mina barn absolut inte tackar nej till, snarare ber dom om att få gå ut.

Imorgon ska jag lägga lite energi på att göra semesterplaner. Vi funderar starkt på att hänga hemma och besöka Kolmården igen. Bamses värld lockar mina barn och i år har vi äntligen lite mer pengar (om inget händer) så hyra stuga och/eller stanna längre än sist (ett dygn) finns i planerna! Vi bor i en vacker skärgårdskommun och barnens farmor och farfar äger en båt - finns liksom ingen orsak att lämna orten för semester egentligen. Och jag ska passa på att jobba en del. Höja min föräldrapenning till treans tvåårsdag när den räknas om och dra in lite cash till det altan- och balkong- samt gärna hallbygge vi har planerat! It will be fun!

/My, och kom nu ihåg att vårt planerade altan- och balkong- samt hallbygge inte har med min nära anhöriga att göra alls. Om det nu är därför du är här och läser!