Pseudomamman

18 månader av sömnbrist
Vi ammar ju fortfarande trean och jag. 28/4 fyller hon 18 månader och ja, allt mellan två till  tre hundra gånger är jag väckt VARJE natt sedan hon kom till jorden. Därmellan har ju både ettan och tvåan också sina perioder av sjukdomar, mardrömmar, kisspauser och lägg till valfri skitsak en ska väckas för. La sambo? Jadå. Han är SÅ trött att han ibland lägger sig i gästrummet.............. Vet ni när jag sov ensam senast? Ca 2012 (nejdå, jag låg inlagd på sjukhus 2015 och dessutom sov jag på hotell en natt när jag fyllde 30 för tre år sedan).

Jag har liksom vetorätt i trötthetsfrågan. Man KAN inte, i min familj, vara tröttare än jag är. Ändå får jag ofta höra just det - hur trött någon annan är. Hur han inte rikrigt ryms i sängen och därför måste lägga sig nere i gästrummet just inatt. Tre sekunder senare sparkar ettan så trean vaknar för att sen lägga sina fötter rakt över mitt ansikte medan trean byter bröst en gång i kvarten. Ursäkta? Var du trött? Rymdes du inte i sängen?

Han ringde mig häromdagen och informerade om att trean hostade så illa, och hela tiden.... Eh ja. Sen en vecka tillbaka ungefär svarade jag. JAG HAR NÄMLIGEN INTE FÅTT SOVA SEN HOSTAN BÖRJADE MEN TACK FÖR INFORMATIONEN!!! Jag bad till och med om hjälp med henne men du vände dig om bara. Så på rikrigt. HUR TRÖTT KAN DU VARA!?

Nej men alltså. Min sambo jobbar 100% och vaknar 4:20 varje dag (i princip) för att kunna jobba 100% men ändå låta mig jobba 50%. Klart han är trött, jag har full intellektuell förståelse för detta. Känslomässigt kan han dock ta sig i brasan. Jag orkar inte bry mig alls om någon annans trötthet. Faktiskt. Jag behöver sova för att orka bry mig först och främst.

(null)

/Inte alls bitter
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress