När allt går åt söder

Detta har seriöst varit den sämsta dagen på hela år 2017, är jag rätt säker på. Jag tänker att vi börjar från början;


1: Vi försover oss. Eller ettan och tvåan slåss så att badet tar för länge, trean skriker konstant och jag kommer på att det jävla Lucialinnet till dagens kör i kyrkan måste strykas. Oavsett - vi är sena. Vi springer ut till bilen...

2: Treans bilstol är inte installerad...... ... ..... ............ Jag. Installerar. Den.

3: Vi kommer i tid. Ettan spelar innebandy, allt går bra. Jag minns att jag inte hann/glömde ta på mig deodorant idag! Ett barn pissar ner hela mig och hela sig själv... ..... ..... ........... Jag har inget ombyte med mig.

4: I ett moln av svett- och urindoft glider vi in till kyrkan för dagens uppvisning av kören  som ligger i princip rakt på innebandyn. Barn två pissar ner sig... .... .... .... Alla byter kläder, utom jag. Jag luktar fortfarande svett och urin och det jävla Lucialinnet är ju skrynkligt igen.

5: Svettig och pissig sitter jag sen i ett ekande rum tillsammans med 9263836 barn som ett) inte kan samtala i normal ton och två) hela tiden springer runt.

6: Gudstjänsten börjar. Jag luktar forfarande piss och svett och tvåan KAN INTE SITTA STILLA! Medan prästen pratar om Gud och änglar vill jag spränga jordklotet likt en viss Nordkoreansk ledare... ....... Mest vill jag att tvåan bara SITTER STILLA!

7: Jag svär i kyrkan, upprepade gånger. En av prästerna tittar lite på mig, upprepade gånger.

8: Efter korvlunch och kakor (HALLELUJA) behöver alla mina barn gå på toa. Alla bajsar, en har pissat ner sig. Igen... ..................... Kyrkan bjöd på 82637383 Festisar. Go figure.

9: I ett moln av svett och urindoft bogserar jag in mina nu nakna barn (ombyten tog slut) i bilen för att åka hem med minnesförlust angående städdagen i föreningen. Fuck.

10: Vi åker till farmor och farfar. Jag har numera deo men luktar ännu urin. Onödigt att byta. Nån spyr väl på mig snart ändå tänker jag.

11: Jag packar ur vagnen ur bilen och tar trean med mig för att placera henne i den. Under tiden startar tvåan bilen som också går igång med en växel i och alltså börjar att köra ifrån mig... Jag springer likt aldrig förr och, tro mig, FLYGER in genom den öppna passagerar-rutan (jag glömde stänga den så lämnade nyckeln i bilen för att göra det sen) där jag magiskt nog får tag på handbromsen som i alla fall saktar ner bilen. Jag får sen tag på nyckeln (hur vet jag inte för jag bröt armarna när jag flög in i bilen) och kan vrida av bilen när den är halvvägs ner i ett dike 2-300 meter längre bort än jag först parkerade. Alla barn skriker. Grannar ser på. Jag slog revben, armar, nacke, mage, höfter och spräckte nåt i arslet......... Men för en kort sekund var jag Stålkvinnan. Jag är så olycklig över att ingen filmade mig. FY FAN så coolt jag lyckades stoppa bilen och nu får ingen av betydelse för mig se det. Jag hade velat se det. Jag har nog aldrig i mitt liv rört mig så fort, för det känns i kroppen vill jag lova.


Efter detta tog jag semester. Vi hittade farmor och farfar i svampskogen. Jag berättade om min dag och dom tog över, middag och allt. Tack gode Gudrun för dom. Och tack gode Gudrun för att jag hann få stopp på bilen och för att inget av mina barn skadade sig - ettan och tvåan i skenande bil medan trean blev helt obevakad och ej fastspänd i vagn på asfalterad väg. Tack gode Gudrun för att jag fullständigt skiter i att de som bevittnade händelsen förmodligen inte hade något snällt att säga om den slarviga modern som lämnade nyckeln i tändningslåset.... I don't give a shit.

/My aka Superwoman (om än jävligt mör just nu, allt gör ont)