Pseudomamman

Höst

Vi börjar oktober med strålande sol och sjukdom. Förkylda så som sig bör på hösten, och sedan resten av året... och början på nästa år. Till typ juni.


Förskolelämningarna hade tyvärr precis börjat fungera bra igen, eller det är väl inte just det som är tyvärret utan snarare att sjukdom dök upp igen. Och det är som alltid vid sjukdom jättesvårt för mig att avgöra om dom egentligen skulle kunna vara på förskolan ändå eller om det faktiskt är legitimt att vara hemma (press på mig att få lämningarna att fungera). Ettan började med att ”bara” hosta sig igenom nätterna men vara pigg på dagarna. Han är visserligen fortfarande pigg på dagarna men ingen av oss sover ju nattetid. Jag hoppas att jag även den dagen jag har jobb att sköta förstår att det inte är okej att dumpa unge som inte sovit på förskolan... För det ÄR inte det, det är en tuff miljö att vara trött i men framför allt är det barn det handlar om. Jag menar när jag till och med tvekar idag. Så dom är hemma och irriterar skiten ur mig istället. För det är så. Jag är irriterad. Dels sömnbrist, dels PMS (svår sådan, jag har diagnos) och dels oro. All oro (som jag kan vara mer specifik med den dag saker löst sig).

Turligt nog börjar också denna höst med fantastiskt väder. Vi har överdragsbyxor och är ute och städar bort sommaren (skördar allt vi odlat och tar in utemöbler). Vi behöver inga jackor. På vår altan är det sommarvärme då den hamnar i lä och solen ligger på från 9-isch till den går ner. Trean kryper runt och skriker sig hysterisk när jag rör mig runt gården. Uppenbart är att gå tre steg från henne synonymt med att sälja henne till någon sorts svart barnmarknad i Asien, eller för all del lämna henne i skogen. Båda saker jag känner för att göra i och med hennes beteende. Men sånt ska man ju inte säga högt, såklart.

Nåväl. Till helgen ska allt vara undanplockat och klart. Sedan väntar vi på vintern! Vi hoppas på att få åka lite släde och pulka i år, det har varit aningen skralt med möjligheter hittills egentligen. Det var galet mycket snö året ettan föddes (2012/2013) och eventuellt lite snökaos en dag eller två (ni har väl noterat rubrikerna från Stockholm?) nåt annat år men det handlar om så kort tid, det blir aldrig riktigt riktigt vinter och det är synd tycker norrlänningen i mig. En vacker dag kanske jag kan ta med mina barn upp, hem, och titta på våra rötter. Bergen och skogarna. Luften. Tystnaden. Här har vi skärgården. Den fyller dock inte riktigt mitt saknande hjärta med samma glädje som norr.


Glöm inte bort att det är kanelbullens dag idag! Det blir vår lunch pga att jag är årets mamma!

/My

Ida W

Tänker på din PMS...får jag tipsa om Jättensttljusolja på kapslar tro?! ☺️ jag har alltid haft sämsta tålamodet med barnen (inte bara med barnen, mitt tålamod suger i övrigt oxå) och har vid ägglossning bara velat lägga mig ner och gråta floder över okända saker. Mens?! Då har jag varit en riktig Hulken-hitler-Ida som farit fram och varit arg för att barnen andats och mannen existerat typ. Men så fick jag tips om dessa kapslar med jättenattljusolja. Började ta 3 om dagen som man ska i början och kände efter ett tag ett annat lugn. När min bästis, efter en semestervecka tillsammans, talade om vilken skillnad hon tyckte det var på mitt humör mot barnen (utan att hon visste om att jag åt dessa kapslar) så kände jag att de nog faktiskt funkar. 🤘🏼💪🏼☺️ kan vara värt att testa iaf?! 😉😉🌟

Svar: Jag ska läsa på!!!!! ❤️
My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress