Äventyr

Vi ska ut på äventyr la familia och jag. Vi ska först köra fem timmar till Skåne och sedan fem timmar till, till Danmark. Enkel väg. Äventyr betyder alltså egentligen ångestladdad plåga.


Mina barn hatar bilar. Inte att leka med bilar för det gör dom gärna, helst trean. Hon är helt galen i bilar, och mjukisdjur, och bollar. At åka bil däremot... Det verkar vara en form av tortyr för dom och jag skäms som mor varje gång vi utsätter dom för detta..... Det är samma känsla som när vi åkte till Thailand 11 timmar på ett flygplan - skoj väl framme, absolut inte nödvändigt och absolut inte bekvämt för barnen. Alltså egentligen nåt vi kan avstå, för deras skull.

För att försöka minska skrikandet och plågan för oss alla har vi roddat ihop bilstolar som alla, eftersom vi trots allt tänker tvinga barnen igenom detta (ettan och tvåan vill, vi har pratat om det), går att vinkla till mer liggande ställning. Pga isofixfästen på två av dessa lånar vi barnens farfars bil, jag vägrar ha isofixstolar utan isofixfästen. Vad jag kunnat läsa mig till väger dom mer än stolar utan och ska därför enbart användas där isofixfästen finns och vi har bara ett i vår bil ännu. Ska installera flera eftersom barnen växer - isofixstolarna verkar vara säkrast och då blir det såna barnen ska ha framåtvända sen. Ettan, fem år i januari, åker framåtvänd. Han har två stolar att välja mellan. Tvåan, fyra år i februari, åker bakåtvänt och kommer så göra minst fram till sommaren. Han har också två stolar att välja mellan. Trean har nyss flyttat upp i stol två men passar ännu i babyskyddet så hon har tre stolar att välja mellan. Någonstans ska även jag rymmas = vi försöker pussla. Lite som Tetris men med bilstolar. Eftersom trean ammar ibland nattetid tänker vi att hon behöver sitta bak med mig... Di andre två kan vi flytta runt bäst vi vill. Det vore dock enormt smidigt om hon kunde sitta fram, vi vågar dock inte chansa på en skrik-och-panik-resa när brösten ofta, men inte alltid, kan lösa det för henne.

Inför resan behöver också spypåsar inhandlas, dom kräks ju en del mina söner, och nåt att roa sig med i bilen. Små presenter som tar deras uppmärksamhet en stund men som inte ökar på illamåandet, iPads går alltså helt bort. Eh ja, egentligen går allt bort. Så medan dom roar sig med sina presenter får jag sitta med spypåse i högsta hugg. Kan säga att jag är sjukligt oavslappnad i bilar med barnen. Det absolut bästs för dom alla gånger än så länge är egentligen att mormor och morfar med familj kommer till oss istället för denna lösning. Tyvärr är Danmark svårt att flytta på...

Vad ska vi göra då kanske ni undrar? Jo vi ska bada och leka på lekland. Lalandia är målet och vi har hyrt ett hus med pool. Min sambo och styvfar har spelat ihop pengarna för hushyran och i den ingår, vad jag fattat, fyra dagar bad på Lalandia och en dag på lekland. Vi hoppas på att missa de Skandivaniska ländernas höstlov så att det kanske i alla fall inte kryllar av andra människor utan är mer lagom mängd. Jag tänker också att vi kanske inte behöver introducera allt man måste köa till för barnen, dom lär vara nöjda med vattnet i sig. Dom har inhandlat simglasögon för att kunna dyka, dom som knappt hoppar från kanten...

Så när huvudvärken inför resan och under resan släppt kanske jag, innan huvudvärken inför resan hem och under den resan, hinner slappna av en sekund i alla fall. Höhö.

/My