Pseudomamman

12 månader
Då har ett helt år passerat sedan hon föddes. 08:21 den 28/10 2016 kom trean till oss och om än det då inte var en självklarhet alls att hon skulle tillhöra oss när vi upptäckte hennes existens i min kropp så är det en självklarhet idag.

Trean gled in i våra liv utan egentliga krusiduller. Inge kolik, ingen deprimerad mamma, inga nyblivna föräldrar... Inget kaos helt enkelt.  Hon var rätt chill, som ungdomarna säger, och om än hon absolut alltid alltid alltid skrek när jag behövde packa och få ut hennes bröder ur huset så är det liksom det som varit "problemet". Det hade förmodligen inte heller varit ett egentligt problem om hon inte hade haft en mor som triggas nåt enormt av skrikande bebisar. Lite post traumatiskt stresspåslag sedan koliktiden. Varje gång hon skrek slog min hjärna på paniken - "HON KOMMER ALDRIG ATT SLUTA!!" Men hon slutade. Hon gick att trösta och hon är för det mesta rätt nöjd, bara hon får sitta på min kropp jämt.

Hon skapade också en annan atmosfär i vår familj. Ettan och tvåan avgudar henne och är omhändertagande och mjuka. Dom hjälper henne och lägger mycket tid på att berätta med ord och visa med gester hur och vad hon ska göra. Dom visar en del ansvarstagande, massor av empati och dom är tålmodiga med hennes search and destroy-beteende (som bebisar har). Min tvåa som liksom aldrig godkänt att man förstör det han sysslar med ler numer och säger "Nej lilla du så kan du inte göra". Hon har varit nyttig för honom på ett sätt, men onyttig på ett annat. Tvåan har ju också behövt backa undan från tid med mig... Och det gör ont i oss båda.

Hon då? Jo hon går, och har ju promenixat ett tag nu. Hon kan säga tack, hejdå, hej, mamma, där och titta. Hon hittar lampor, fläktar, näsan, naveln, ögon (favoriter) och sina bröder. Hon säger också nåt som jag är rätt säker på är deras "namn", men det är så otydligt så det är svårt att säga med full säkerhet. Hon ropar på ett speciellt sätt när hon är ute efter dom i alla fall, vilket hon oftast är. Hon älskar dom. Hon älskar också bollar, bilar, mjukisdjur och dockor. Djur är ENORMA favoriter så hon fick en bok med djur i i ettårspresent. Hon lägger till med en ljus ljus ljus liten röst när hon ser djur, fåglar främst. Då tjuter hon och säger "bff" vilket är ett ord hon enbart säger för fågel, så egentligen säger hon ju fågel också. Hon har också ett ljud för pappa. Hon bajsar oftast på toa men kissar lite varstans. Nu på semestern har det blivit mest blöja.

Trean är en glad och positiv individ med många idéer. Hon är jävligt busig, sjukt envis (i klass med tvåan) och har en vilja av renaste stål. Hon skriker så att fönsterglas går sönder när nåt går henne emot. Ettan skrek mycket, men inte såhär, och tvåan gnällde jämt men trean - jag har fått tinnitus... Det är ju så att ganska mycket går en emot när man är nyss fyllda ett år så det blir en del gällt skrikande hemma hos oss. Vår lilla trea väger 8600gram och är "bara" runt 70cm kort. Bröderna vägde 9,3kg och 9,7kg vid 12 månader så hon är absolut minst. Hon äter egentligen ingenting heller utan ammar mest, när jag är hemma, så BVC ska ha in oss för extra koll. Hon har sjunkit en kurva. Men med bara 2,5 tand och den bästa maten hos mamma är det kanske inte så konstigt att annan föda inte är prio ett. Jag är inte ett dugg orolig. Jag har haft ett svältande och hungrigt spädbarn. Trean varken svälter eller är hungrig, och hon får gärna amma på.

Den lilla damen styr vår vardag med järnhand (hon stal just pappans frukostmacka) och en del i det beror på att hon skriker så jävla högt när hon inte får som hon vill, det gör alltså fysiskt ont i oss. Vi ska köpa öronproppar. Barnet behöver ju uppfostras så småningom... När hon inte river ut huset, skriker så våra öron blöder eller bara är allmänt i vägen sover hon. Hon lägger sig mellan 19-20 och sover till 07:00, prick. Varje natt. Vi ammar såklart nattetid, men hon sover. Dagtid sover hon en eller två gånger, är lite olika. Det kan vara allt mellan 30 minuter och 1,5 timme. Hon bestämmer, hon är så liten än så länge. Sover hon 30 minuter sover hon en stund igen på eftermiddagen, sover hon en timme sover hon bara en gång.

Vår trea är fortfarande mammig och skriker om jag ställer mig upp. Nu är dock min heltid som föräldraledig slut (tvåan var 16 månader när jag började jobba så detta är tidigt för oss) och hon ska få spendera minst 50% av sin tid med sin pappa. Det känns i hjärtat men det ska bli skönt, och kanske BVC blir mer nöjda när hon två dagar i veckan måste äta annat än bröstmjölk - jag pumpar inte utan hon får äta mat när jag är borta helt enkelt (det gör hon). Hon och hennes far kommer ha det toppen tillsammans och om än hon är mammig så är hon inte (längre) ledsen tillsammans med honom utan ler brett och blir lycklig när hon ser honom. Ibland blir hon till och med ledsen när han går. Jag tjänar dessutom mer än min sambo idag så det är rent ekonomiskt (för att kunna ha henne hemma i tre år) smartare att jag börjar jobba en del nu.

Ett år har gått. Nu börjar en ny del av livet!

(null)

/My äntligen utan spädbarn
Madelene

Grattis fina lillasyster! Och grattis till hennes mamma som nu har tre barn över ett år ;-)

Svar: Haha!! Tack ❤️☺️
My

Anonym

Grattis på 1-års dagen Liva! 😄🎂🎈🎉

Svar: Hon tackar ☺️
My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress