Var god dröj...

...uppladdning pågår.


Vi kom hem natten till torsdag (01:40) efter att ha spenderat några timmar i kö (enligt plan skulle vi vara hemma vid 00-00:30) pga asfaltering och olyckor. Tack gode Gud att barnen i princip sov sig igenom hela resan, och tack gode Gud för att vi inte var involverade i några olyckor.

Torsdagen gick sedan åt i någon form av panikatstsädning och shopping inför att vår midsommar för nio förvandlats till en midsommar för 17... Sambon var så stressad att han till och med bäddade sängen, vi bäddar ALDRIG sängar. Ovanvåningen består enbart av sovrum och toalett - det är liksom bara familj där = städas mer sällan och sängar bäddas aldrig. Vi spenderade också en dryg timme i kö på mataffären. JESUS vad folk! Tack gode Gud för att ettan och tvåan fick hänga med farmor och farfar, och att jordgubbar finns så att trean höll sig lugn (ja jag såg situationen som så krisande att hon fick äta jordgubbar innan vi betalat!).

Midsommar för 17 passerade. I säng kom jag återigen efter midnatt. Jag mår illa och har huvudvärk pga trött. Typ som att vara bakis! Det är helt sant. Jag är helt färdig av sömnbrist och skitmat (godis, glass och tårtor). Jag dör snart. Tack gode Gud för TV och iPads (som debatteras hejvilt online numer) som får roa ettan och tvåan idag. Jag håller inte utan sömn, jag visste det redan innan men får det absolut bekräftat när det blir såhär. Ikväll ska jag isäng med trean, tidigt. Jag är ensam med alla barn även imorrn.

/My som blivit religiös!