Låt mig bara va!

Jag orkar inte ta del av världen. Jag pallar inte läsa nyheterna om fler mord, om våldtäkter och Donald Trump. Jag kan inte ta del av fler feministiska debatter om hur hemsk jag är som är hemma med mina barn och hur problematiskt det är att jag tror att jag vill det. Jag vill inte läsa mer rasistiskt dravel i valfritt kommentarsfält och jag gråter om jag måste läsa en till text skriven av en man om just hur synd det är om män! Jag vill bara vara ifred.


Jag funderar på om jag helt skulle stänga av mig från Internetz, bara helt sluta läsa och skriva och se. På riktigt leva som innan nätets intågande i var och varannans vardag. Jag är helt säker på att jag skulle må mycket bättre då, jag skulle vara sjukt ensam pga mycket av mitt sociala liv finns online men jag skulle absolut må bättre. Bara vakna på morgonen och inte kolla sociala medier. Helt enkelt ta semester från uppkopplingen.

För nåt år sen nu, eller två (minns inte), slutade jag cold turkey med Facebook. Först var det ganska jobbigt att inte få skriva allt jag tänkte i en statusuppdatering men nu skulle jag aldrig göra en statusuppdatering så som då. Idag känns det helt bisarrt att glida in på Facebook och ba "Ätit god middag med bästa adresskompisen", eller vad en nu kunde skriva då. Checka in här och där vart jag än går och ja, annat. Idag loggar jag åter in på Facebook men det är pga måste - är med i en del grupper för att ha lite koll på vad som händer med barnaktiviteter och vagnar (barnvagnar är ju ett intresse). Jag deltar i ek del debatter när jag har tråkigt, men inte mer. Ibland går det flera dagar mellan inläggningarna.

Instagram är min drog idag. Den appen och bloggar! Jag framkallar en hel del bilder från Instagram till barnens böcker om deras första år och till fotoböcker så därför blir det periodvis massor med bilder. Periodvis har jag också så sjukt tråkigt att Instagram används mer flitigt än annars, periodvis är jag inte inne alls på någon dag eller två. Jag tittar sällan på andras bilder i "flödet" utan postar min och loggar sen ut. Jag ska skapa en privat Instagram för mer privata bilder för framkallning - det har blivit lite för mycket av mina stora barns ansikten med på bild nu men det är för att jag vill framkalla. Kul med syskonbilder där bara nacken på treans syskon syns? Eh nej.

Bloggarna jag läser är allt från ö-kändisar till filosofiska till odling. Den där jävla bloggen Bloggbevakning går inte att slita sig från, kommentarsfälten är rena rama high Chaparral med den ena idioten värre än den andra. Som att Flashback flyttat dit. Tågkrasch en inte kan slita ögonen ifrån. Samtidigt blir jag så sjukt ledsen att jag borde slits ögonen därifrån, direkt och för alltid.

Mja. Semestertankar från Internet finns i alla fall. Att se så mycket tär på mig. På riktigt. Jag vill bara leva i min lilla småbarnsbubbla och inte veta att där ute väntar den ena idioten värre än den andra...

/My

Anonym

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2017/juni/forskolan-ar-bra-for-barns-psykiska-halsa/

Svar: Hej. Den forskning dom hänvisar till är gjord för så längesedan att den ej går att applicera på dagens förskolor, den är gjord på en helt annan förskolemiljö. Om personalen går på knäna, sjukskriva och uppvisar psykisk ohälsa pga arbetsmiljö tänker du väl inte att barnens arbetsmiljö är bra? Nej. Dåså. Det finns ingen senare svensk forskning tyvärr men det finns en hel del utländsk forskning, forskning som visar allt annat än att barnen mår bra... Tyvärr. De flesta jag känner vittnar om trötta och ledsna barn efter en dag på förskolan. Inget jag vill ha. Jag vill ha glada och pigga barn! 😘
My