Hej!

Jag noterar att ni är några nya läsare så tänkte köra en snabbis av någon form av presentation.
 
Jag heter My, jag är 32 år gammal och utbildad sjuksköterska sedan sju år tillbaka. Jag har bott på lite olika platser i Sverige men är ursprungligen Norrlänning. Jag har tre barn varav tre graviditeter kantats av enorma bäckenproblem (utöver alla andra problem en har) och ungefär noll sprudlande glädje och lycka. Mina tre förlossningar har alla varit igångsättningar med Cytotek där första berodde på överburenhet och de andra två pga grav förlossningsrädsla orsakad av förlossning nummer ett som för mig var traumatisk (går att läsa om). Jag drabbades av en förlossningsdepression med barn ett och det var pga den jag ursprungligen började att skriva men på en annan bloggadress där jag slutligen hade cirka 150-200 läsare per dag, idag är det dryga 60 personer som kikar in. Känns mer lagom.
 
Då skrev jag om känslorna för barnen där kärlek inte alls var något självklart eller nåt som naturligt kastade sig över mig på förlossningen. Då skrev jag också om kampen med ett kolikbarn och kampen om att knyta an. Jag skrev också om förlossningsrädslan i och med att det "bara" skiljer ganska exakt 12 månader mellan mina två första barn (och sju dagar) - jag blev alltså gravid ca 3 månader efter min första förlossning och var således väldigt gravid under mitt första barns första år. Då skrev jag också om det här med förväntningar och hur andras omedvetna, och medvetna, krav på en verkligen kan kväva en, liksom de förväntningar man själv har på den man trodde att man skulle bli när barn kom till familjen.
 
Utöver förlossningsdepression och anknytningsproblem har vi valt ett lite annorlunda sätt att leva. Vi lever inte i en hydda i skogen där vi bara äter vad naturen ger och dricker vatten ur porlande bäckar, nej. Däremot väljer vi aktivt bort förskola för våra barn under de första tre åren, gärna fyra åren men som de flesta vet är allt en kostnadsfråga. Vi har alltså sedan september 2012 då jag först sjukskrevs pga graviditet med barn ett haft en förälder hemma med våra barn varje dag. Vi väljer inte heller egentid och barnvakter i första hand. Efter lite googling dök jag på termen "Nära föräldraskap" som kanske bäst förklarar vårt förhållningssätt, dock ej till fullo perfekt. Vi är ju utöver perfekta föräldrar faktiskt ganska dåliga föräldrar också, vilket jag också skrev om då och skriver om än idag.
 
Idag blir det mer vardagsdravel i bloggen. Jag återupptog den gravid med mitt sista barn, trean som idag är ganska precis åtta månader men då på den gamla bloggadressen. Bloggen flyttades rätt nyligen återigen hit. Anledningen till mest vardagsdravel är väl för att jag idag inte längre är sjuk i förlossningdepression och jag råkar älska mitt tredje barn sådär magiskt som alla beskriver bebistid. Jag har inte heller tid för att reflektera lika mycket över den jag är så som jag hade då med "bara" två barn. Ibland dyker det dock upp nåt djupare.
 
Well. Inte så spännande och inte så vackert kanske men FA-AN vad vänner jag fick från den blogg jag påbörjade när mitt första barn var dryga sex månader gammal... DET är vackert. Det finns massor av kärlek där ute i världen och jag har fått en hel drös av det bara genom att skriva och skriva och skriva! Den blogg jag drev då läkte mig...
 
 
Välkommen.
 
/My
EA

Jag älskar din blogg 💖 Din vardagsdravel sätter guldkant på min inte heller så värst spännande eller glamourösa vardag som hemmamamma. 😘

Svar: Åh tack fina!! :)
My