Harmonin

Hehe. Skrattade gott åt mig själv när jag lyssnade med tveksamma känslor till min väns beskrivning av att ha blivit mor. Hennes barn är två veckor gammal och hennes känslor är harmoni, full harmoni.

 
Jag är så glad å hennes vägnar att hon känner allt annat än vad jag kände när jag stod med mitt första barn á två veckor gammal. Det hon känner är vackert, jag avundas henne och jag hoppas att hon aldrig ska behöva känna annat. Såklart! Men... Jag kan ändå inte låta bli att skratta. Jag tänkte dra min harmoniska morgon:
 
Solen sken när trean slog upp ögonen vid 07:00, uppenbart gruvligt bajsnödig pga hann inte ta henne till toaletten men måste nu tvätta alla sängkläder. Tvåan ramlade in strax efteråt och med sann svartsjuka gentemot trean gjorde han allt för att sparka henne ur sängen medan han kramade mig, alltså klättrade på mig med armbågar och knän. Sen ramlade ettan in med blodigt varsnor i hela ansiktet som han dels petade loss i min säng och dels smetade på väggen. Nåväl. Vad är väl en städad tillvaro?
 
Harmoniskt som det är hamnade två av tre i badet medan den siste skrek non-stop att han också ville bada. Den minsta plockas upp ur badet till förmån för den skrikande men då ska den skrikande minsann inte alls bada för NU är det försent... Trean bajsar igen. Tvåan bajsar. Ettan blöder näsblod. Ettan bajsar. Sådärja! Fylld bajskvot för dagen, skönt att ha det gjort! När allt på riktigt är harmoniskt lägger vi oss i sängen igen för trean är åter trött. Vi ska söva henne och sen smyga ner för mysig frukost tillsammans. Eh, det går inte att söva en sjumånaders till ljudet att skrikande tre- och fyraåringar. Jag glömmer alltid det, fantasin för vad mina barn kan hitta på att skrika om är OÄNDLIG! Vi äter kaotisk frukost till ljudet av skrikande sjumånaders istället.
 
Åh mys och pys. Ettan och tvåan vill gå ut, nakna. Det får dom men BARA på vår baksida. Medan jag plockar frukost spyr ettan rakt ut över toalettstolen, sen över hallgolvet, väggar, sin bror, en matta och en skateboard. Till ljudet av skrikande trea torkar jag nu spya, städar toaletten och ber harmoniskt nog tvåan att hålla igen käften då han har en livskris över lite kräks på sin fot som jag missat tvätta bort... Livskris 373736382283 bara idag men långt ifrån sista. Slutligen går alla barn ut och jag lyckas söva trean i vagn. När jag vänder mig om är mina nakna barn nakna hos grannen... Skrik och gråt medan jag tar fram kläder åt dom.
 
Just. Frukosten måste forfarande från bordet! Börjar plocka, blir avbruten pga barn som ska sparka kickbike. Ordnar, återvänder till frukost. Blir avbruten av barn som ska cykla. Säger slutligen till mina barn att jag inte längre kommer att prata med dom förrän frukosten är borttagen och blommorna vattnade. Jag stampar vackert och pedagogiskt upp till övervåningen för att sätta igång med blommor och tvätt men hör hur tvåan skriker i panik. Springer likt en sladdrig Baywatchbrud ner igen fantiserandes i ren skräck om hur han ramlat och brutit benet, hur han fastnat nånstans, hur nån är elak mot honom. HERREGUD TÄNK OM NÅGON KIDNAPPAR HONOM! Kommer fram snabbare än Fantomen och möter; Han får inte grävskopan på en plastleksak att stå rakt upp, det har den aldrig kunnat men just idag, nu, är det tydligen extremt viktigt att den så gör. Jag drömmer om att någon kidnappar honom istället.
 
Nu är i alla fall allt ordnat inne och barnen leker halvnakna hos grannen medan trean sover i vagnen och jag sitter på altanen. HARMONI! Fast jag har hicka, det är ju lite trist. Och egentligen borde jag ta itu med tvätten, och alla sängkläder. Men visst är det väl harmonisk att vara mamma!! I alla fall de första två veckorna... Jo jag känner det, det är verkligen harmoni i mitt liv sedan jag blev mor!
 
 
/My - nej, detta är absolut ingen ovanlig morgon utan snarare en helt vanlig morgon.