Coolmorsan

Jag blir fasiken ba coolare och coolare som bebismamma. Inte bara har trean sluppit en ilsken mor som tycker att hon ska göra saker när mamman bestämt utan hon har också en avslappnad och glad mamma, en mamma som fixar att vara på galej till efter nattning utan att tro att hela världen kommer att gå under! Så J Ä V L A skön är jag idag.


Tyvärr, eller hur en nu ska uttrycka sig, är jag inte helt avslappnad med att inte vara hemma med trean när det vankas normal tid för nattning. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt och vill fortfarande mest vara hemma då men det handlar inte så mycket om mig och mina inrutade rutiner utan mer om trean och hennes behov. Hon är trött efter klockan 19:00, trött och gnällig. Hon somnar såklart i vagnen men hon sover inte som hemma i sängen utan vaknar gång på gång och är ledsen - får inte ro. Vill vara i min famn. För hennes skull vill jag hemåt. Hon verkar behöva sängen för att sova bra vid nattning, hon vaknar sällan gång på gång hemma utan ammar och somnar och sover sedan i princip hela förnatten. Inget av mina barn är barn av sort släpa runt och göra vad man vill med, så som en del andra beskriver sina barn. Det där med att söva i vagn och sen sätta sig och äta middag på en restaurang fungerar alltså inte för oss, men kul för dom det funkar för!

Det slår mig så hårt i huvudet ibland detta bara. Hur annorlunda jag är idag jämfört med ettans första år, och tvåans också såklart. Från ångestladdat panikpaket till rätt avslappnat ångestladdat panikpaket. Pretty coolt må jag säga, och någonstans är det väl bra att jag kan reflektera över min egna utveckling för bakåt i stegen tar jag då absolut inte. Jag springer framåt. Jag är idag den bebismamman jag önskade att ettan och tvåan skulle få. Nåväl - tredje gången gillt va? Det är väl så man säger?

/My