Är det ljuset vi ser?

Trean flåsar på men hon har mindre indragningar i bröstkorgen, alltså dom är inte så djupa längre. Den främsta förbättringen ses dock i att hon åter pratar konstant (likt sin äldsta bror) och åter orkar krypa runt... Vi börjar se vår tjej igen och inte den urlakade trasa vi höll i armarna i onsdags.


Idag svarar hon på inhalationerna och får behålla effekten i över en timme. Innan fick hon alltså noll effekt. Vi har inte behövt åka in för inhalationer på mottagningen idag och hoppas nu, inför natt och helg, på att helt slippa framöver också. Jag fullkomligt hatar akutmottagningen. Jag har besökt den SÅ extremt många gånger sedan ettan föddes och alltid, förutom en handfull gånger (tvåans arm går ofta ur led), pga andningsproblem...

Natten till idag bjöd på flera timmar sömn, alltså fler än det som bjudits på veckan som gått. Vaknade och kände mig utvilad, en stund. Sen satt jag och gäspade igen. Som sig bör när man är småbarnsförälder, eller förälder till astmatiska små varelser som är förkylda jämt. Nu tummar vi för slut på flåset också. Det förtjänar bebisar.

/My