8 dagar

Det är mängden arbetsdagar jag ska göra i sommar med start vecka 26. Det blir en dag här och där och en vecka med sammanlagt fyra dagar i augusti då trean är 10 månader (eller hon blir det då). Det är en löjligt liten mängd, ändå känner jag mig ledsen. Jag är inte redo att "släppa" henne.
 
Jag är ju numera, sedan 15/5, heltidsanställd med månadslön. Jag är föräldraledig till sista oktober, förväntas sedan efter det återgå till tjänst med 50% och vara föräldraledig med 50% - allt beroende på hur min sambos arbetssituation ser ut då. Planen är dock att jag ska arbeta när han är ledig, på så sätt maximerar vi tid med barn och inkomst. Det är inte fantastiskt men det går alldeles utmärkt att göra så under en tidsbestämd period, och vi gör det för våra barn. Plan B, en som lockar mer, är dock att han faktiskt tar ut föräldradagar på trean (vars dagar vi inte rört en enda av so far) och är hemma de dagar jag jobbar, och ledig de dagar han ska vara ledig. Då blir jag också friare att lägga schemat annorlunda, alltså inte bara anpassat efter hans schema. Vi får se men det behöver börja planeras för ganska snart. Han går på semester nästa vecka och då får vi väl sätta igång ihopslagandet av hjärnorna, det behövs pga min hjärna är på semester.
 
30/6 ska jag i alla fall göra min första dag och lika mycket som jag ser fram emot det bävar jag. Hur ska det gå för trean som är så mammig? Kommer jag att klara av det nya journalsystemet? Hur ser fördelningen av avdelningarna ut nu? Kommer jag veta vad jag ska göra? Minns jag nåt alls? Vart är mitt kort för inloggning på Apoteket och beställningscentralen för läkemedel? DET är ganska prioriterat att hitta... Jag kan inte minnas alls vart det har hamnat, och ett sånt är bra att ha om man inte ska behöva be om hjälp med allt sådant. Och det behöver säkert spärras om borttappat och Gud vet när jag såg det sist (det är en sexsiffrig kod som behövs också så det går inte riktigt att bara använda utan sifferkombination). Men mest av allt trean. Min trea.
 
Jadå det är som vanligt. Hon överlever såklart utan mig och bla, bla, bla men om ni såg paniken i hennes blick när hon tror att jag är borta. Om ni såg hur hon håller ut sina armar, letar mig med blicken, gråter hysteriskt när hon ser mig efter att ha trott att jag inte varit där. Om ni såg allt det och har en tro på anknytningsforskningen så skulle ni förstå varför det för mig inte alls är lätt att bara gå med orden "hon vänjer sig". Så fungerar inte jag. Jag kommer att gå och hon kommer få vänja sig men jag tror ingenstans att det är bra för henne. Alls.
 
Nåväl. Nu är det fastställt. 8 dagar handlar det om. 8 dagar borta från min dotter på ett år. Det är ändå jävligt bra jobbat av mig och oss!
 
 
/My