Nu

Jag har fått en del kritik över att inte leva i nuet. Jag oroar mig för saker, planerar och tänker flera år framåt. Jag ses inte på som en individ som lever NU. När jag imorse gick till jobbet i solskenet med bilden av mina sovande barn (och sambo) på näthinnan kände jag bara att nej, vet ni vad! Jag lever så jävla mycket nu att det är galet!


En del av kritiken vi fått angående det här med hemmaskap, att en av oss hela tiden är hemma med barnen, är pensionen. Tänk på pensiooooooonen!! Denna kritik har faktiskt ofta anlänt från samma människor som, i nästa andetag, tycker att jag borde leva mer nu. Paradoxalt kan tyckas då det ju egentligen är NU jag lever. Jag gör det jag mår bra av nu, precis nu. Vi prioriterar det vi anser viktig NU! Nu nu nu. Tid med oss, tid med barnen. Imorgon kanske det skiter sig och vi blir ekonomiskt tvugna att jobba heltid båda två, det vore ju en miss att inte ha varit hemma då. Barnen får inte fler timmar på förskolan för det kanske kommer en dag när dom måste vara där heltid, dumt att ha dom där en massa i onödan då. Lever jag ens till pension? Och, även om jag jobbade mer än såg min familj, som normen, får jag en vettig pension då? Sjuksköterska... Nej. Men sjukskrivning hägrar i alla fall.

"Ja men du kanske vill jobba som pensionär eftersom du väljer annat nu?" sa min kollega när jag vädrade mina tankar idag. Och ja... Det kanske är vid pension jag ser nyttan med jobb före det jag tycker är viktigast. Kanske jag är ensam då? Män lever ju inte lika länge. Kanske barnen bor utomlands? Kanske mitt intresse att forska vuxit då...

Det må vara ett strukturellt problem det här med att kvinnor offrar pensionen på deltid och VAB. Det är ju dock ett lättlöst bekymmer. Höj lönerna i offentlig sektor, ni vet där kvinnor jobbar. Se till att en förskolepedagog, en undersköterska, en sjuksköterska, en personlig assistent osv osv ÖVERLEVER på en inkomst OCH kan spara. Förvandla privat sparande för partners så det blir värt det. Betala oss vad vi är värda för Guds skull. Ja. Då kanske vi skulle hinna se vår familj OCKSÅ. Medborgarlön? Sex timmars arbetsdag. Lösningarna är många men mer pengar är väl rimligt... Handlar inte ett piss om att jag som kvinna är hemma med barn för nästa steg är att jag är oattraktiv på arbetsmarknaden pga gravid. Det handlar om att jag är kvinna och inte värderas högre VAD jag än gör och det jag gör är inte viktigt. Allt annat är humbug.

Jag tänker i alla fall fortsätta leva nu, det är just nu jag har detta privilegium. Det är nu mina barn är små, nu vi kan jobba skift och om varandra, nu farmor och farfar finns nära och tillgängliga. Det är nu jag vill och orkar detta. Vem vet vad som händer sen? Inte jag i alla fall.

/My