Jo jag glömde!

Tankspridd har jag varit sedan ettans födsel och jag tror att det dels beror på hormoner, dels sömnbrist och sen dels på allmänt småbarnsliv. Maxtaket av tankspriddhet nådde jag 2016 gravid med trean. Jag glömde min ålder, min adress och kunde inte svara i telefonen när den ringde. Men visst ska en ut i arbetslivet fortast möjligt!! Gud nåde den kvinna som vill, eller behöver, stanna hemma längre!


Jag lider fortfarande av samma oroande känsla av tankspriddhet som när jag våren 2016 var tvungen meddela mina chefer att jag inte längre kunde jobba ensam. HERREGUD vad mycket fel jag gjorde. Jag var rakt ur sagt patientosäker. Jag förstod inte ordinationer, hade ångest för saker jag inte längre kände mig så säker på att jag gjort rätt väl hemma, mindes inte vad jag sagt, glömde återkoppla till anhöriga och la fel dosetter hos fel boende osv osv osv... Ingen kom såklart till skada, men det krävdes MASSOR av energi från mig. Jag har ju åter börjat jobba men har so far inte arbetat ensam. Oro ja. Jag måste dock börja någonstans.

En del saker kan bli lite roliga med den här tankspriddheten. Som när barnen skrattar åt att jag aldrig minns deras namn, eller att deras fars kalsonger hamnat i deras låda när jag tvättat och så. Eller när jag glömde bankomatkortet och körde ända till gallerian och väl på parkeringen mindes att kortet var kvar hemma... En del saker kan dock bli lite fel, som den stora blodiga fläcken i soffan nu för att jag glömde bort att jag har mens. Eller när jag mindes att jag placerat trean på grusuppfarten och sedan gått till baksidan och glömt bort henne - HERREGUD vad stenar en bebis rymmer i käften. Ja eller den där gången sambons anhöriga fått en stroke och jag glad i hågen SMS:ade den strokedrabbades dotter om att sy lite gardiner till helgen... "Jag tror inte det då jag är på sjukhuset med pappa nu". SÅ. JÄVLA. DUM.

Men men. Det tar väl en 2-3 år att bli sig själv igen efter graviditet och förlossning och snart har ett passerat. En dag kanske även hjärnan återvänder!

/My