Jag är stolt över min abort!

Lady Dahmer tar upp abortfrågan, igen. Hon beskriver sina tre aborter och att hon på inget sätt känner samvetskval över dessa. Människor talar om för henne att hon är vidrig som är "stolt" över dessa och att hon "skryter" om dom - bara för att hon, utan ånger eller skam, berättar om dom. Hon svarar själv i ett kommentarsfält att hon varken är stolt eller skryter utan ser det som sin rotfyllning - nåt som behövde göras liksom. Ett medicinskt ingrepp som var nödvändigt. Jag tänker att det kanske inte var nåt Lady Dahmer tyckte var asroligt, men inte heller nåt hemskt. Jag tänker att en rotfyllning förmodligen är värre än en abort då min abort gjorde ont men inte på nåt annat sätt påverkade mig, och jag har tandläkarskräck.
 
Jag gjorde min första abort år 2007, och bestämde mig för min andra, som aldrig blev av, år 2014. Jag lär, med tanke på hur lätt jag blir gravid, behöva göra flera för jag vill ju gärna fortsätta ha ett aktivt sexliv trots att jag suger åt mig sperma likt en svamp men inte vill ha flera barn. Ja, om jag nu inte steriliserar mig såklart - vilket är ett ingrepp på min kropp, eller konstant använder kondom (och hoppas på att det aldrig blir fel) vilket jag tycker är sjuuuukt tråkigt sex, obekvämt liksom. Inte alls lika skönt. De andra valen av preventivmedel, förutom pessar, vägrar jag. Jag är kvinna, jag vill ha sex, jag vill inte använda vissa preventivmedel, jag vill inte ha fler barn = om jag blir gravid gör jag en abort. Utan samvetskval, utan ånger, utan vidare tankar. Punkt. Så lätt är det, för mig.
 
Svaga argument om att skamma de som känner skam framförs i debatten. Alla försök nödvändiga för att inte prata om sakfrågan görs. Du får gärna känna skam över din abort (om skammen inte beror på nedanstående - då är det synd att du känner skam) trots att jag, med flera, promotar och pratar utan samvetskval om aborter, det är två vitt skilda ting. Man bör kunna genomgå hur många aborter som än är nödvändiga utan ett uns av skam, man bör kunna samtala om det och man bör kunna få det när man vill. Men VARFÖR känner du skam över din abort? Är det månne för att du inte var en nog bra kvinna att skydda dig? För att du var slarvig och dålig? För att du inte är en fin flicka? DET är vad som är viktigt att komma åt. Jag kände nämligen skam, förut. Jag hade blivit oönskad gravid, så dåligt av mig. Och nu gjorde jag en abort, så enkel väg ut - nåt jag aldrig kan berätta eller prata om. Idag känner jag ingen skam, tack vare just sådana som Lady Dahmer som tar upp debatten. Varför ska jag känna skam? Jag gjorde ju precis det jag skulle - jag tog mitt ansvar och avslutade en graviditet jag inte ville genomgå. Jag ÄR en duktig flicka, och jag är banne mig stolt över det med! Jag är nämligen för fri abort. Att vara för fri abort är att inte moralisera, skamma, någon som gjort abort eller planerar att göra abort oavsett orsak eller vidare spinn på tankarna. De tankar som inte passar in i mallen "fri abort" motar jag bort och trycker ner där dom hör hemma, men viktigast av allt vädrar jag dom aldrig. Aldrig någonsin. Jag har tagit ställning för - då finns inga "men...".
 
Faktum är att man inte kan säga sig vara för fri abort och lägga till ett "men..." efteråt. Att lägga till ett "men..." efteråt = att diktera villkor för aborter = inte för fri abort. Det är SÅ enkel matematik (om inte men:et handlar om att diskutera gränsen för abort eller annat som ej har med KVINNAN att göra). Att säga att man är för fri abort men inte hur många som helst = att diktera villkor. Att säga att man är för fri abort men kvinnor borde ta mer ansvar = att diktera villkor för hur kvinnor ska bete sig. Att säga att man är för fri abort men tycka att det är vidrigt att man gör fler än en, fler än två, fler än tre (vem vet pga ingen säger en definitiv siffra för slut) är = att diktera villkor OCH skamma. Att säga att man är för fri abort men vad som helst med moralpanik = att inte vara för fri abort.
 
P-ringen som gjorde mig deprimerad.
 
Jag är, som sagt, stolt över min abort. Jag känner på riktigt att det är ett av de bästaste besluten jag tagit i mitt liv. Jag hade idag annars haft ett barn på 10 år tillsammans med en man jag verkligen varken vill ha som far till mina barn eller låta ha maktmedel över mig (vilket gemensamma barn i fula separationer ofta används som). Inte heller ville jag, eller vill, utsätta ett barn för en sådan uppväxt. Jag är stolt över att jag, trots all skam som ligger över slarviga kvinnor som blir gravida utan att vilja det, valde att göra en abort och jag är än mer stolt över att jag idag vitt och brett berättar om den, pratar om mitt beslut och varför, så att fler vågar men framför allt så att fler ska slippa känna skam över nåt som icke är skamfullt. Det är exakt lika skamfullt att göra abort nummer 8 som att gå till tandläkaren. Alltså inte alls. Tänk på det om du en dag står där med samvetskval pga skam över att ta ett beslut du vet är rätt för dig och ditt liv. Tänk också på att mannen som gjort dig gravid förmodligen inte känner någon som helst skam. Tänk också på att han inte ens skammas trots att han inte skyddade sig nog bra...
 
/My