Ilskna Mamman

Nästa nio månader tog det innan jag började känna mig på riktigt in på djupet förbannad på min sista bebis. Det är en välbekant känsla så denna gång varken skäms jag, tycker att jag är märklig eller sparkar på mig själv. Jag är bara förbannad helt enkelt. Det hör åttamånaderstiden till för mig.


Hon är gnällig, klängig och sover som en jävla kratta. Nattningarna tar flera timmar av klättrande, pipande och idioti. Hon vaknar på nätterna, samt en gång någon timme efter nattning, OCH ÄR VAKEN i flera timmar. Hon vägrar sova dagtid, as we speak har hon hållt igång sen 8:30 utan en sekund sömn men med massa sekunder av gnäll. Hon är PISStrött men tänker inte sova, hon tänker istället gnälla sig till mammalös. För jag känner för att lämna henne i skogen. Eller hiva henne genom fönstret. Eller bara gå rakt ut genom dörren och aldrig återvända. Och det enda vi gör denna förbannade semester är att stirra på husets väggar!!!!!

På det normala irriterande beteende en åttamånaders kan ha har hon också tredagarsfeber. Turligt nog. Hon åt fågelbajs häromdagen. Googla "bebis ätit fågelbajs feber" så ser ni hur rädd man kan bli... Idag ser hon ut som en prickigkorv efter att i nästan tre dygn haft 39,5 i temp. Sambon skulle köpa alvedon och köpte för barn från 10kg. Trean kanske väger det om ett år, typ. Han vände inte tillbaka och köpte rätt, så han har fått ta nätterna med henne och vet ni? Han KLAGAR på att hon vaknar ofta! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA and so on forevah! Jag nästan nio månader av ALLA nätter med henne VS han kanske två nätter på nästan nio månader med henne, minus alla timmar jag har henne ammandes även hans nätter. Jag måste garva igen. HAHAHAHAHAHA osv osv.

Nåväl. Jag brukar vara sur och förbannad från cirkus åtta månader till kanske 10-11 månader. Känner jag mig rätt går detta alltså över så fort ungen slutar vara en förkrympt gnällgubbe. Kränkt av att jag ens tänker på att försöka skita när jag behöver, eller för all del sova när alla andra normala människor sover. Alla andra gånger har jag vid denna period velat sluta amma NU, och det stämmer även denna gång. Jag hatar hennes sätt att behandla min kropp just nu. Det kryper i hela mig. Suga, slita, dra, klättra, snurra, nypa, tvinna, slå, banka, prutta på. Som ett jävla nöjesfält. Jag vill ha min kropp ifred!!!! Men även det går över. Så jag håller ut. Men jag tänker banne mig inte sluta vara förbannad. Jag tänker vara arg till vi antingen hittar på saker på dagarna så nåt av livet blir givande, förstår hur i hela jag ska fylla i årsinkomst hos Försäkringskassan, får sova som förr (det vill säga ingen jävla dement tomte vaken mitt i natten i flera timmar) och/eller tiden bara gått förbi det här hålet av att bara ha barn år ett.

/My

Therese

Jag har alltid fått nog av amningen då å slutat. Pallar inte. Spännande att se hur det blir denna gång. Känns som lillebror är mer pigg på att testa både napp å mat tidigare än syskonen

Svar: Napp är ju guld om dom kan ta!!! Tummar!
My