Barnfria är lyckligare

Läste någonstans att människor som valt bort barn är lyckligare än människor med barn och jag förstår precis varför...


Jag hade förmodligen varit lyckligare, om jag inte hade haft en barnlängtan, med ett liv utan barn av flera orsaker;

1 - Min kropp är förstörd. Då både till utseende och till fysisk förmåga. Den gör ont, den är skev och jag är svag.

2 - Jag hade haft mer pengar och mer pengar hade gjort mig friare.

3 - Pga 2 hade jag kunnat resa, shoppa, haft nyare bil, ätit ute, tränat osv osv.

4 - Jag hade haft mer tid. Tid är nog det jag saknar mest sedan barnen föddes.

5 - Jag hade inte varit tyngd av ansvarskänslor.

6 - Jag hade förmodligen kunnat sova vilket gjort mig gladare.

Ja... Jag kan komma på fler orsaker såklart och just nu är jag inne i en period där att vara förälder suger big time. Det kommer när barnen är sjuka om vartannat, vilket är logiskt för att det är enormt tärande att vaka över andning nattetid. Vi sover i skift då. Det är ren krishantering vi sysslar med när våra astmatiska avkommor drar igång tjutandet. Jag vill helst bara lägga mig i soffan med en bok och läsa och sova omvartannat men det är ju aldrig idag möjligt.

Jag hade ju dock en barnlängtan... Den hade förmodligen gjort att mitt liv aldrig hade känts komplett om detta med barn aldrig blev. Vi var ju helt inne på och helt överens om att vi ville bli föräldrar min sambo och jag och det tog oss sju månader av försök innan ettan satt. Sen är ju de två efterföljande lite mindre efterlängtade, men i efterhand ack så välkomna.

Vi pratar ofta om det, alltså om hur det hade varit om vi inte skaffat barn. Eller i alla fall om vi stannat vid ett. Då hade vi haft vår etta på 4,5 år och liksom levt med det. Jag tycker att det är skönt att prata om ibland, dels för att leva ut lite fantasier men också dels för att det inte bara är jag i vårt föräldraskap som ibland bara undrar vad i hela vi satt oss i för soppa! Det är också skönt för att vi uteslutande allltid kommer fram till att vi ändå inte velat vara utan tvåan och trean nu när dom är här, men att dom var/är olyckor vi aldrig planerade det går liksom inte att sticka under stolen med. Fantastiska olyckor men ändock inte med i planerna.

När jag får frågan om varför vi skaffade barn brukar jag svara "för att vi trodde att vi ville det". Höjda ögonbryn brukar vara vad som möter mig då men det är så. Jag trodde verkligen att jag ville ha barn och att jag skulle vara en fantastisk mysmamma. Idag vet jag att jag förmodligen hade klarat mig rätt bra utan barn i livet och jag blev knappast den mysmamma jag drömde om. Alltså, jag skulle aldrig för mitt liv vilja vara utan mina barn egentligen men... Åh, känslan är svår att förklara och det är så hiskeligt känsligt ämne för en måste ju bara vara en askass människa som INTE FINNER ALLT MED BARNEN FANTASTISKT! Eureka jag har funnit meningen med livet! Jag tror dock livet rullat på utan problem även utan barn, om barnlängtan aldrig funnits, såhär med facit i hand. Förmodligen hade det rullat lite mer friktionsfritt än med barn... Jag hade i alla fall sluppit en hel del idiotiska konflikter med två tre äpplen höga dementa tomtar som inte ens vet vad dom vill men ändå ska bråka om det, om inget.

Nåväl. Ska väl hoppas på att få sova även denna natt utan att få sova alls. En sak är i alla fall säker och det är att människor med barn är dummare än människor utan, men jag tror en måste vara lite dum för om en på riktigt skulle förstå att en ALDRIG mer skulle få sova en hel natt så skull en självdö på stört... Lika bra att leva i dumhet.

/My


Therese

Har exakt samma tankar. Tänk dom som bara har ett barn...vilken lyx. Ibland kan jag även få en känsla av att bara dra. Sova bort en hel dag å leva på drinkar och godis. Helt utan ansvar. Kanske ska boka in en så resa om några år?

Svar: Jag tycker verkligen att sådana resor ska bokas! Jag ska gå ur a-kassan nu och spara den månadskostnaden på ett konto istället för att just kunna göra sån resa nån gång :P
My

Astrid

Läser äntligen ikapp! Och ska oxå svara att jag just trodde att jag ville det. För jag hade inte velat leva utan, för då hade jag sörjt det. Men vid gudarna vad mitt liv hade varit mera "mitt" utan de där två avkommorna...

Svar: Just precis..... Jag hade nog valt dom ändå om jag fått göra om. Men jag önskar en paus-knapp fanns.
My