Trettiotvå

Jaha så har ännu ett år passerat och trots att livet egentligen bjuder på rätt mycket händelser känns det ändå som att livet står stilla.


2012 på födelsedagen - gravid.
2013 på födelsedagen - bebis på armen och gravid.
2014 på födelsedagen - bebis på vardera arm.
2015 på födelsedagen - HOTELL OCH SPA!
2016 på födelsedagen - gravid.
2017 på födelsedagen - bebis på armen.

Inte mycket som skett egentligen när en radar upp det så. Men faktiskt. Trots att jag misstrivs så trivs jag. Framför allt idag när de två äldre är hos farmor och farfar, jag sov till 10:30 och pillar på med mitt för bebis går plötsligt med på att vara på golvet och/eller med sin pappa!

Varför jag misstrivs? Jo men jag vill att det ska hända mer i livet. Jag vill främst känna mig som mig; Träna, träffa kompisar, ta en bio, gå ut och äta, sminka mig (oh älskade att sminka mig förr), ha en frisyr, kläder jag trivs i och liksom ja. Läsa en bok! Inget av ovan är saker jag prioriterar så länge jag har bebis och nu har jag faktiskt haft bebis väääähäääääldigt längre. Precis när just detta livet började att återkomma (tvåan var två år) så blev jag gravid igen och om än trean är välkommen, och ger oss massor av glädje (ettan vill till och med ha en till bebis) så var jag SÅ redo för att återfå MIG. Men det kommer ju. Ettan fyller ett år om tre månader... Tiden går fort, och den går än fortare med tre barn än med ett eller två. Skaffar en fyra lär en vara 30 idag och 100 imorrn!

Livet glider på helt enkelt och imorgon väntar en i princip full arbetsvecka för mig. Känns bra och dåligt på samma gång. Semestern lider mot sitt slut. Jag som numera vant mig vid att alltid vara två hemma, irritationen sen tidigare har minskat. Jag som inte alls ser fram emot att stoppa in ettan och tvåan på förskolan igen... Vara ensam med trean. Hänga på öppna. Kyla. Fyra miljoner klädesplagg på TRE barn! Nej. Måste sluta tänka på det nu. Herregud så tungt det kommer bli!

/My med mer bagage idag än förra året.

Madelene

Grattis!

Svar: Tack ☺️
My