Pseudomamman

Så nyfiken

Med ettan var vi på BVC minst en gång i månaden! Jag hade ju dels en förlossningsdepression som dom såklart ville ha koll på och så antar jag att det var andra rutiner då, kanske. Med tvåan och trean har det varit på sin höjd varannan månad och det irriterar mig. Jag vill ju veta!!


Vid åtta månader var trean 67 lång, om jag minns rätt, och vägde nästan åtta kilo. Om jag minns rätt? Eller? Okej. Jag minns inte, alls. Det är helt enkelt för lång tid mellan gångerna. Vi har 10-månaderskontroll nu på tisdag, om jag minns rätt... Då kanske vi äntligen får veta om flickebarnet kan flyttas upp i stol två! Hon som vrålar och skriker som en besatt i babyskyddet.

Hon är inte speciellt stor i alla fall. Vi har precis börjat med storlek 74 och jag ska i dagarna helt rensa ut storlek 68. Hon kan fortfarande ha storleken men det sitter lite korvskinnigt och jag behöver göra plats för storlek 80 också. Då slipper jag syssla med massa garderobsrensning i vinter utan kan deala med det till våren igen, blir mer naturlig rensning då. Pojkarna, bröderna, hade nästan passerat storlek 74 vid 10 månader... Lilla pluttan.


Jag har en viss oro över hennes vikt, den är liten men finns där ändå. Hon känns nämligen lättare att bära på numer och hon äter ju så förbannat lite. Hon ammar fortfarande mest, i alla fall när jag är i närheten. Allt det är ju okej egentligen men pga påtryckningarna om att bröstmjölken magiskt skulle suga efter sexmånadersdagen kommer tankarna ändå - så typiskt att man vet bättre men ändå inte kan låta bli att noja. Hon sover bra på natten, utvecklas precis som hon ska och är en glad skit så rimligtvis svälter hon inte. Förmodligen har hon vuxit en del på längden vilket gör att hon ser smalare ut, känns "mindre". Hon närmar sig ju också kroppsformen av ett barn snarare än en bebis. Tänk när vi började umgås hon och jag nådde hon mig till naveln när vi låg mage mot mage och ammade. Idag når hon mina knän...

/My

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress