Min förstfödde. Min stjärna.

Något annat som faktiskt ändå förändras, med tanke på att trean typ står stilla i växten (känsla, ej sant), är ettans utveckling. För det första är han skitjobbig pga argumenterar för sig. För det andra skvallrar han om ALLT! Fast det är väl egentligen inte skvaller, han berättar bara. Allt. A L L T. Hela tiden. Konstant. För det tredje är han den största dramaqueen som existerar. Den dagen han gör illa sig på riktigt kommer ingen av oss att tro honom pga skriker alltid så som att döden är nära, helt i onödan. Men, för det fjärde: Han kan numera cykla utan stödhjul och det är nåt han gärna berättar för alla, hela tiden.


Jag har noterat en tid att han cyklade mycket utan att stödhjulen tog i marken. Jag har berättar det för honom ganska länge, alltså att han förmodligen kan cykla utan. Vi har provat några gånger men det har inte riktigt gått. Jag har seriöst inte vågat släppa och i och med det fört över oro på honom. I helgen som var blev han positivt nog väldigt irriterad på mig plötsligt och skrek "släpp då!" varav han sen bara cyklade iväg. Och kunde... 4,5 år gammal cyklar den fegaste av dom alla alltså utan stödhjul. Min hjälte.

Så nu övar vi. Jag på att släppa iväg honom. Herregud! Det är liksom min bebis som kan ramla och slå sig EXTREMT mycket. Jag håller i mig själv för att inte åka till närmsta butik och köpa ALLA skydd på marknaden. Gudarna ska veta hur mycket jag ramlat och slagit mig med cykel och även fast jag är av art "learning by doing" så är just denna grej svår tycker jag. Han övar på säkra start och stopp, mest stopp. Han kör mest på sin lilla 12" just nu, han känner nog att han har mer kontroll med den och det upplever väl jag är sunt. Nästa sommar lär han ha lättare att nå marken från sin 16". Han får styra hur fort han vill utvecklas i frågan alldeles själv och just nu väljer han denna så då kör vi på den. Det är rätt svårt att styra, planera, trampa, ha koll på trafik och stanna i tid som det är. Att med lätthet då nå marken känns sunt. Han ser ut som en liten tecknad figur där han far fram pga trampar så frenetiskt snabbt utan att egentligen komma någonstans. Hehe.

Tvåan som alltid ska göra vad ettan gör har såklart testat utan men tycker att det ändå är bäst att ha kvar sina stödhjul. Även han börjar alltså bli klokare än förr. Inte en dag försent... Mer om honom i ett annat inlägg.


/My