JAGA BAJSBEBISEN!

Jag kan inte riktigt minnas ettans blöjbyten efter att han började att krypa, förmodligen för att det inte var något extraordinärt som skedde när det var dags för sådana. Tvåans däremot, blöjbytena med honom minns jag klart som korvspad. Vi snackar Wrestling, brottning i dess hårdaste form och fullkomligt träningspass av alla muskler i kroppen V A R J E blöjbyte.
 
Det var ungefär samma sak varnenda gång tvåan skulle ha kläder på sig. Jag fick bokstavligt talat, och jag överdriver inte ens lite, sätta ungen i bensax och sedan vålda på honom kläder. För att göra det smidigt för oss alla tog jag på dom lite av varje pö om pö och om vartannat. Så att tvåan hann hämta andan och kraften för att kunna skrika och slåss lite mer... Att jag överlevt med 12 månader mellan barnen det är fan ett mirakel och egentligen borde jag firas med pompa och ståt, medaljer och sånger skrivna enbart för mig för den bedriften. Jag minns så väl den där vinterdagen när jag våldat på tre lager kläder på båda barnen och så bajsar tvåan. Medan jag byter på tvåan klär ettan av sig och när jag väl fått på dom kläderna igen så bajsar ettan... Jag grät. Jag grät som en bebis. Och sen började jag om igen.
 
Det är rätt gött att idag stå med en bebis som visserligen beter sig precis som sin bror, tvåan, vid blöjbyten och veta att det är okej för de andra två barnen klär på sig själva (med viss handräckning). Det är en hel del viharprecistagitavblöjanochdetärbajsöveralltnärhonbestämmersigförattdraiväg-situationer men vadådå? Det är ETT barn med kanske EN bajsblöja lite då och då pga prickar skiten i toalettstolen för det mesta. Så det är överkomligt. Allt med trean är rätt överkomligt och enkelt i jämförelse med att ha två barn med i princip samma behov fast en kan springa iväg, eller ja. Två sprang ju. Tvåan började ju att gå så jävla tidigt (åtta månader).
 
Jag liksom handräcker dom två första och när dom är klara går dom ut på gården/gatan och väntar på mig. Sedan drar jag upp ärmarna och kopplar bensax på trean och börjar brottas på det som brottas på skall. Vintern kommer kort sagt bli intressant, men långt ifrån på samma nivå som det jag redan gått igenom. Jag ska ju också arbeta två av sju dagar i veckan...
 
/My
 
Varför inlägget om min sociala ångest försvunnit vet jag inte. Barnen lekte med telefonen så kanske dom kommit åt att radera.
Anonym

Kände igen mig så mycket om din sociala ångest. Gjorde bort mig inför min dotters pedagog . Det var typ 6 veckor sedan och jag vill typ sjunka genom jorden så fort jag tänker på det (samt byta förskola). OBS! Givetvis är ju inte det samma sak som att oroa sig för att man oavsiktligt ger fel medicin till en vårdtagare. Jag har dock jobbat på Apotek så jag känner också igen känslan med medicinerna.

Svar: Usch. Det är en FRUKTANSVÄRD skitkänsla att bära på.... Så fruktansvärt onödig, för egen del. Hämmande. Fan. Ledsen att inlägget försvann! Önskar jag fann ett botemedel. If I do skickar jag det direkt till dig! ❤️
My