I löve beslutstagning

Som om en  enorm vikt lämnar kroppen! POFF känner jag mig SÅ mycket lättare! Vi satt här och våndandes och trilskades med tankar kring föräldradagarna och sparandet, månandet (är det ens ett ord?) kring barnens rätt till tid hemma, och så ba gjorde vi det - Vi kommer inte skydda någon SGI efter treans ettårsdag. Beslut taget. Klappat och klart.

 
I och med det beslutet taget innebär det att det först är vid hennes 18-månadersdag som vi enligt lag tvingas ta ut föräldradagar för den tid vi är lediga från jobb. Ett halvår till för att spara dagar. 122 dagar kvar att ta ut på tvåan då vi bara får spara 96 efter februari har passerat. Dagar vi tjänar på att min sambo tar ut, han med ca 200kr mer i ersättning än mig per dag. Han som ändå ska vara hemma två dagar i veckan när jag börjar jobba.
 
Jag tycker att det är sjukt svårt att planera sånt här. Vad som helst kan ju hända och plan B, C och D behöver vi också ha i åtanke. Vi har ändå dryga 1,3 miljoner kronor var i lån. Tre barn, en bil... Saker kostar. Vi vill leva. Nu får det bli så. Min SGI kommer att sänkas med några hundra kronor per dag, vad ska jag göra? Skola in tidigare än rekommenderat enligt den forskning vi valt att ta del av? Nej. Helst inte. Vi får kämpa med att klara oss ändå, om sjukdom slår till. Det var lättare när vårdnadsbidraget fanns. Då kunde vi jobba hur vi ville och ha vår SGI skyddad ändå. Pga det bidraget har jag idag samma föräldrapenning och SGI som 2013. Tack. Det har möjliggjort att mina barn fick vara hemma heltid 3 och 4 år, samt idag slipper fler timmar än 15 per vecka på förskolan. Vårdnadsbidraget har skyddat min inkomst. Tyvärr får vi pyssla mer nu med trean, med resultat att min SGI sänks.
 
Nu tummar jag för att jag snart får mitt schema i handen, eller i alla fall en hint kring hur det kommer att se ut. Först då kan vi planera lite mera. Klart är i alla fall att la sambo blir hemma två dagar varje vecka, semester eller föräldraledig återstår att se! Klart är också att jag nu kan släppa denna fråga en aning - Hallelujah!
 
Jag tänker att mina barn hinner fastna i att behöva vara mer hemifrån än hemma sen. Vi behöver inte stressa om den tiden idag. Så länge det går, och så länge dom vill, är det med oss dom ska vara i första hand. Kosta vad det kosta blir - ekonomiskt.
 
 
/My