Älskade små

Takbyte pågår på vårt hus. Vi har fått tömma vår altan för målerijobb och vår tomt är nu arbetsplats så vi försöker smita iväg hemifrån så att barnen ska få röra sig fritt och vi, ja... En känner sig faktiskt rätt dum när här springer runt arbetare och vi inte arbetar själva (men vi fixar kaffe, fika, middag och lite annat för dom stackarna på dagarna)... Det är mest bekvämt att rymma då, faktiskt. 

 
Farmodern blev målet idag, och även så imorgon. Vi lämnade av ettan och tvåan för att smita iväg och handla en sväng. Väl tillbaka bakade trion bullar och mina barn, mina fantastiskt varma och fina barn, hade med ömhet berättat för farmor att bulldegen minsann kändes precis som mammas mage utan bebis i! När farmor berättade detta för mig spred sig en sån värme i min själ. Så fint. Mina barn som alltid klämmer och känner på min mage med sån kärlek har alltså spontant pratat om just detta med sin farmor för att dom kände igen känslan av magen när dom tog i den jästa bulldegen. Jag blev så glad. Barnen har helt rätt, min mage både ser ut som och känns som en bulldeg.
 
Degen ifråga.
 
Mina barn är väldigt stolta över att ha bott i min mage och vi pratar ofta om hur jag kände att dom sparkade i magen. Ettan brukade göra en svepande rörelse med hela sin rumpa så att det kändes som att han skulle rymma ut ur min navel (nåt han skrattar gott åt och kikar på katastrofområdet som där blivit). Tvåan låg alltid och sparkade mig under höger revben. Jag brukar skoja med honom och säga att han fick smisk på rumpan för att han gjorde så och så visar jag honom vart han hade rumpan (nåt han ler extremt brett åt och så känner han med handen där jag visar). Trean fattar ju inget än men för hennes bröder berättar jag om att hon röjde runt så mycket där inne att magen studsade runt, nåt båda minns från graviditeten. "Brukade vi klösa dig med naglarna där inne mamma?". "Var det jag som gjorde ränderna?". Samhället må göra det svårt att älska sig själv men dom, barnen, gör det så jävla lätt att det för mig inte spelar någon som helst roll om vad det där jävla samhället tycker. Fuck it. Min deg - mina barn.
 
/My
Anonym

Blir varm i hjärtat av det du skriver, så rätt! ♡ älskar bulldeg