Tics

Det började för några månader sedan med att han höll på med rytmiska och liksidiga hand- och armrörelser när han skulle sova, dessa gör han ännu. BVC sa att det bara är att avleda, hålla i handen eller på annat sätt stoppa honom om vi tycker det är obehagligt, men han är inte avledningsbar. Idag är det mer.

För några veckor sedan la jag märke till hur han blinkade onormalt. Jag frågade om han hade ont i ögonen och han svarade att han är trött, sedan dess har dessa blinkningar fortsatt och ja - de är "värre" när han är trött. Idag la han till att lyfta på överläppen samt rynka ihop näsan samtidigt som han blinkar...


Vi tycker inte att det är obehagligt men vi oroar oss. Det är ju vårt barn och... Vad ska detta leda till? Mer tics? Vokala tics? Svårigheter med vardagen? Tvångstankar? Annat? Läser man på lite liknar alla hans personlighetsdrag mer Tourettes nu då ticsen anlänt också. Han har svårt att somna och komma till ro, kan numer ta tre timmar på sig på grund av alla tics och någon konstig förmåga att bli pigg när vi lägger honom (har kommit i samband med handrörelserna såklart, och innan det klättrade han ju runt). Han är också helt omöjlig att väcka när han väl somnat, alltså det går att släpa honom runt rum utan att han vaknar... Han har också lite mer avancerade problem med det här med att kunna själv än det barn jag tidigare haft, detta kan såklart vara bara det faktum att han är två år men, det kan också vara tvångstankar för han är lite mer avancerad i sina bestämmelser kring vem av oss andra som ska göra vad. Även om också det är typiskt tvååringen.

I samma veva är han oerhört social och verbal, pratar långa och avancerade meningar. Härmar och kommer på lekar själv. Hans utveckling är inte störd, so far. Vi vet ju inte om detta bara är lätta tics som kommer att passera eller om det kommer att bli svårare tics, eller nåt mer. Tokbra känns det i alla fall inte alls.

Min bebis.

/My
Astrid - allt kan en göra bättre själv

Nu vet ju jag inget mer om ert barn än vad du skriver om så ta kommentaren för vad den är.

Min bror har Aspergers. Min kusin har Tourettes men jag har sämre koll på honom. Min bror har haft en hel del idéer för sig, men inte så mkt tics (det verkar kusinen ha haft, men jag vet inte i vilken form). Min bror vill ha kontroll på hur saker går till, för då kan han förutse vad som ska ske. Däremot är han INTE asocial vilket ju brukar vara en grej man hävdar utan hans sociala problematik ligger mer i att inte riktigt förstå eller kunna förutse hur andra ska reagera och därmed skapar det osäkerhet hos honom. Han har ett behov av vänner men har idag ett mindre antal men nära vänner.

Själv har jag en ganska positiv erfarenhet av Tourettes/aspergers. Vet ju inte hur alla inblandade föräldrar sett på det men som syster/kusin har jag en positiv förståelse för dessa personer och tror att väl man tar sig igenom skolan (beroende på skolform och stöd så blir ju resultatet därefter, tyvärr) så verkar det bli folk av dem. Min kusin är väldigt driven och javisst får hans mamma hjälpa honom med att typ minnas räkningar men att få tag i lägenhet, jobb och flickvän har han inga problem med. Han är väldigt driven väl han vet vad han vill, precis som min bror som nu pluggat upp gymnasiebetyg och läser en väldigt akademisk examen - på rent driv och intresse.

Jag har som kolloledare arbetat specifikt med diagnosbarn och de är väldans roliga typer som med sitt lite annorlunda synsätt får en själv att ifrågasätta "självklarheter". Med rätt stöd och familjer som orkar så verkar det vara skolåldern som är det tuffa, vilket det ju kan vara för viket barn som helst men här samverkar många jobbiga hinder i både det sociala och i och med skolarbetet, men därefter brukar de jag har träffat bli väldans bra vuxna.

Jag vill alltså säga att en unge med en diagnos är en utmaning, men det kan bli en ganska häftig sådan om det är det ni ska få uppleva <3

(en grej min bror har självmedicinerat med är lågkolhydratskost. Min kusin drack sjuka mängder mjölk som liten vilket tydligen också är nån grej då det stimulerar hjärnan. Ta det för vad det är en det kan ju vara värt att ha koll på)

Svar: Det är exakt det där med skoltiden som isf skulle oroa mig... För hans skull, inte för min. Jag har också bara positiva erfarenheter och tankar om människor med diverse diagnoser, jag fascineras av deras sätt att se på världen och är själv inte helt säker på vilka som av oss som eg borde ha diagnoser (de som skiljer sig från normen eller vi normativa!) Men fy vad han isf skulle riskera att behöva kämpa i skolan 😞 Usch.

Vi ska ta bort laktos, socker och gluten nu för att se om det förbättras. Det kan ju förbättras bara av sig själv också, vissa barn utvecklar tics som sen utvecklas tillbaka... Men det är klart värt att testa innan det eventuellt då skulle bli värre.

Diagnoser är jag inte alls rädd för, det jag isf är rädd för är att få veta försent. Jag vill veta tidigt så att jag isf har en chans att hjälpa mina barn att utvecklas!

Ettan är mer lik din bror isf. Han vill gärna veta och ha förklarat för sig, gärna att planerna också håller. Det var värre förut och verkar nu sakta men säker tyna bort i samband med att han blir mer social. Att han skulle ha nåt åt autism-spektrat skulle inte förvåna mig alls! Tvåan förvånar mig dock, detta har liksom kommit nu under hösten (om nu inte allt klättrande han sysslat med förut varit en del av dessa tics?) och just att det inte är en grej utan minst tre... Ja. Vi får se!

Min inställning är positiv, öppen. Men min önskan är att det försvinner, nu.

Tack ❤️
My

Therese

Jag tycker det låter mkt likt vår dotter som snart är 2.5 o lite senare jämfört med jämngamla. Tänker alltid att det finns nog inget annat barn som är så krånglig vid läggning. Jag tror det är normalt för åldern å inget att oroa sig över. Det positiva om det skulle vara något är att ni är uppmärksamma föräldrar så hjälp sätts in i tid. Min man jobbar på LSS boende å hans chef säger samma till oss när jag oroar mig för rs. Vi överanalyserar minsta förkylning o skulle åka in en gång för mkt. Sen tror jag inte att diagnoserna som du funderar över visar sig så tidigt.

Svar: Tourettes kunde börja visa sig vid 2 års ålder just såhär med tics, men samtidigt är det mest vanliga att de går över. Det som däremot är ovanligt är att han utvecklar nya hela tiden, det är inte ett utan flera... Men vi får se. Jag är inte jätteorolig för han är så tidig och före med så mycket men helst ser jag ju såklart att alla tics försvinner och absolut varken förvärras eller blir fler.
My