Terminsstarten!

ÄNTLIGEN igång! Upp med kidsen och iväg, aldrig smärtfritt såklart med en tvååring och en treåring men vi var i tid och vi roade oss. Hela dagen!
 
Antalet barn var få, vilket passar oss enormt bra då ettan ännu inte riktigt tycker att det här med femtioelva ungar som slåss och skriker runt honom är fantastiskt. Alltid skönt att kunna erbjuda honom en mjukstart. Detta gjorde att vi kunde befinna oss där alla öppna fyra timmar, dagen innan var vi ensamna på ÖF. Vi som varit med om en del terminsstarter vet att gänget kommer sen... Ettan fann snabbt ett annat barn att leka med och det finns fasen inget vackrare att titta på än den där förut så blyge lätt överstimulerade lilla individen socialisera med andra (senare väl hemma kom grannens barn förbi och lekte några timmar med). Han spenderade även enormt mycket tid med den pedagog som där arbetar. Jag ser med positiva ögon på en förskolestart för honom!
 

Tyvärr slapp vi dock inte helt skrikande och vevande barn. Vi hade ju hans bror med... Tvåan är en unge av kaliber, så att säga. Jag fick beröm för mitt lugn (eh?) och för att jag hela tiden fullföljde det jag sagt. Tvåan kastar leksaker runt sig. Jag meddelar att så gör man inte och sätter mig ner med honom för att vidare meddela att det är dags att städa ihop allt kringkastat. 20 minuters vägran... Skrik, gråt, slag. Å vi kramades å vi pussades. Saker ettan ALDRIG sysslade med (syftar då inte på pussarna och kramarna). Han är faktiskt rätt fantastisk min tvåa. Skitirriterande när en själv inte har tålamod men därmellan - grym! "Först krydda lite sen städa" säger han till mig. Jag har inget behov av att liksom vinna någon kamp, mitt mål var att han skulle städa upp det han kastat runt så han fick krydda lite i leksaksköket där och sedan tog han upp - allt gott. Lite senare ska han ha nåt från en hylla - jag sa nej åååååsssååååå började allt om. Han fick inte det jag sagt nej till. Jag har suttit så på golvet på ICA med honom. För han är ledsen och arg när han inte får som han vill. Det brukar vara då vi som mest behöver kramar...
 
 
Ettan föreslog gröt till frukost och vi passade på att räkna samtidigt. Han är enormt intresserad av siffror.
 
Efter öf drog vi till affären och storhandlade. Vi ska äta gluten- och laktosfritt framöver så har tömt kyl och frys hemma. Barnen fick bananpannkakor och apelsiner till middag igår (åretsföräldrar) för att ingen av oss haft tid att handla. Så jag tog den tiden. Kidsen med varsin liten kundvagn och jag med en stor. Det slutade med att jag körde alla tre, och sedan glömde de små vid kassan fastän jag lovade mig själv att så inte göra. Ettan hade hoppas på att kundvagnen med ratt (är hälften bil) hade funnits men precis när vi kom in tog en annan förälder den till sitt barn. Alltså tårarna. Jag var själv nära att brista i gråt....... Besvikelsen i honom. Jag minns den känslan själv. Vi tog en drickyoghurt (lunchen höhö) och satte oss och väntade på att en av de andra bilarna skulle komma men ettan sa själv till slut att "vi skiter i det mamma!" och så handlade vi utan. Min älskade kloka lilla onge!
 
Vi är pepp alla tre!!
 
/My