Syskonskapet

Det är ganska mysigt att höra dem på nåt sätt. Tvåan vaknar och ropar direkt på ettan och så drar de iväg tillsammans i någon sorts lek. De kan leka i timmar och ganska ofta faktiskt utan bråk. De flesta gånger bråk uppstår beror det på trötthet, hunger eller att vi föräldrar är ouppmärksamma - med det menas sitter vid dator, i telefonen eller med iPads. 


Ettan har hittat nappar högst upp i skåpet och hämtat tvåan för att tvåan är längre och når bättre...

Favoritleken är en kurragömmalek en annan hade tröttnat på snabbt. De gömmer sig på samma ställen varsin gång och så letar den andre. Detta är nåt deras far lekt med dem sedan de föddes. Jag minns ettan i gåstol letandes efter sin far... Och sättet barnen pratar med varandra. De förstår liksom varandra på nåt sätt, svårt att beskriva med ord.

Ettan tar väldigt mycket hand om tvåan. Förklarar, berättar, ber honom vara försiktig, hjälper honom med kläderna och leksakerna som inte funkar som han vill. Ettan delar upp godis/leksaker jämnt mellan dem (utan att egentligen ha knäckt räknekoden). Och tvåan tar hand om ettan genom att försvara ettan på öppna förskolan. Tar någon en leksak av ettan är ju inte ettan den som direkt försvarar sig, nej. Tvåan är den som reser sig för att ta tillbaka det ettan blivit av med.

Och så slåss barns såklart. Om allt och inget. Tvåan i enorm ägarfas. Visste ni om att han äger vår galleria här i närheten? Jo så är det. Han äger också alla stolar på Burger King samt en och annan leksak hemma hos den ett år yngre kompisen. Och ettan som har tvångstankar om att behöva ta allt som tvåan håller i... Han liksom kan inte låta bli. Men trots detta ägande och tagande så delar dem riktigt bra mellan sig. Här hemma är ju allt allas. Är väl därför tvåan tror att han har rätt att måla blåvalar i trapphuset och mosa gipsfötter hejvilt.

Och därmellan leker barnen isär, sitter i varsitt hörn eller är på olika plan i huset. Är vänner här separerar barnen gärna på sig, likaså på öppna förskolan. Att börja förskola på samma avdelning är ett krav jag har. Motargumenten är att barnen behöver tid ifrån varandra men det känns helt onaturligt att de både ska vara hos människor utanför vår familj och på det även separeras från varandra. Rekommenderas tvillingpar att separeras? Har en känsla av ett nej där. Tid ifrån varandra tar de både spontant och tilldelas av oss. Det behöver inte skapas även utanför vår familj.

Just nu njuter jag av deras lek på övervåningen. Ljudet av pianot och deras sångröster. Det som sjungs är svårt att förstå men jag vet att ettan spelar piano och tvåan trummor. Ettan gav tydliga instruktioner om detta innan...

/My
Therese

Mellan mig och min bror är det 19 månader men i skolan skiljde det bara ett år mellan oss. Han va min personliga slav när vi lekte 😂 Jag fick ta hand om honom på dagis då han va väldigt mammig. Så vi slutade å började hos dagmamma. Jag tycker oxå de ska gå tillsammans men kanske i olika grupper om det är en sån förskola? Så får dom egentid från varandra men är med varandra merparten av dagen.

Svar: Ja kanske.. Får se. Jag ser dem ju som tvillingar, med en twist. Och de är riktigt bra på att separera sig själva. Exempelvis är ettan nu uppe och leker medan tvåan är nere med sin pappa :) Ska snart besöka förskolan så jag får en egen bild av den!! Ska bli så spännande!
My