OAS

En hel avdelning fick jag att ansvara för, OmvårdnadsAnsvarig Sjuksköterska = OAS. På mina 50%. Åtta brukare är mina och ett arbetslag av undersköterskor och vårdbiträden. Vi får se hur det går. Vidare är jag ansvarig för att beställa provtagningsmaterial och kommer att ha en samordnande roll för olika teman på arbetsplatsen. På 50%. Utmaningen är antagen, men jag tänker inte gå i väggen för den.


Jag är ju annars lätt en sådan där typ av personlighet som inte gör halvdana saker. Det är väl delvis därför mitt föräldraskap tog sådana krafter - jag var en halvdan morsa till min förstfödde och det var psykiskt tungt att inse att jag faktiskt inte kunde bättre trots allt mitt kämpande. Idag är ju den biten över, idag jobbar jag på andra saker men att göra mer än good enough så som idag gällande att vara två små barns mamma är faktiskt good enough. Det vi prioriterar mest är ju att ge våra barn vår tid och där brister vi onekligen icke. Vi pusslar och trixar och håller i pengar för att just den saken ska funka - och det gör den, mer än väl nu. Vårt prio är också att må bra båda två för våra barns skull och även där är vi enormt lyckade i hur vi kompromissar och kompletterar varandra - lösningsorienterade. Allt annat vi gärna också velat prioritera; Ekologisk mat, plastbanta, dyra vinterkläder, aktiviteter, att aldrig tappa tålamodet, att alltid orka vad som än gäller och att ge våra barn tid med alla sina anhöriga - ja, där brister vi. Vi har inte ekonomi för enbart ekologiskt och dyra vinterkläder, vi kan inte kasta ut all plast för vi har inte råd att ersätta den, vi orkar inte alltid och vi tappar tålamodet och delar av mina barns familj bor 50 mil söderut. Och det där med aktiviteter är ju fortfarande nåt krav som skapas av vårt samhälle, våra barn är nöjda ändå. Det som maler i oss mest är ju det där med tålamodet och att inte alltid orka, men å andra sidan vet vi att det här med att ha just en tvååring och en treåring kanske inte exakt är det mest fantastiska för just tålamod och ork... Men vi ser det inte som en ursäkt utan som en förklaring och så kämpar vi varje dag för att orka längre och ha mer tålamod.

Jag sökte jobb för att få lite timmar här och där. Direkt blev jag erbjuden 50% och med det blev jag snabbt indragen i företagets ruljans. Jag är inte en "timmis" längre utan är nu en del av arbetsledningen och det projekt som ska starta nu gör mig lika matt som peppad. Min spontana känsla är att jag vill jobba fler timmar och det kan jag rent praktiskt, jag tjänar mer än min sambo idag en måndag till fredag. Detta för att få vara mer delaktig i processen detta projekt kommer att bli. Å andra sidan trivs jag dock galet bra med två dagar i veckan och är det någon gång jag inte ska ta vatten över huvudet så är det kanske rakt på att jag nyss tagit mig vatten över huvudet (studera, jobba och ha barnen) och varit tvungen att dra ner på en sak (pausa studierna) för att få det att gå ihop. Jag börjar alltså bli mer mig själv nu, den gamla My hade mycket på gång och var mer än gärna långt under ytan och harvade runt. Vilket då fick mig att må bra! Men att leva det livet fullt ut OCH ha två barn som vi prioriterar så som vi gör skulle inte gå och jag måste acceptera det. Mina chefer och mina kollegor har förståelse för det.

Imorgon är det en vecka kvar av att skriva i bloggen, som ni märker samlar jag ihop lite av det som sker nu och det som förmodligen kommer att ske. Hur det blir är en annan femma, planer ändras ju snabbt och 2016 behöver inget i mitt liv vara hugget i sten. Varken jobb eller inskolning är nödvändiga saker och studierna kan jag ta upp närhelst jag önskar. I och med att jag nu jobbar och alla de pengar jag drar in som lön läggs undan för sparande så kan även stora delar av 2017 innebära att inte vara hugget i sten. Hugget i sten är dock att jag ännu kommer att vara två små barns mamma och att dessa och tiden med oss går före allt annat. Resten är flytande och det är en del av livet jag inte ser fram emot att släppa. Fan vad trist det egentligen var att leva för att jobba. Leva helg till helg, eller ledig dag till ledig dag för mig som jobbade varannan helg. Fråga en chef om ledigt. Nej tack.

/My