Min bästa vän

Min yngste son är klart den bäste vän jag någonsin kunnat ha. Han pysslar och sysslar med mig och det finns ingen annan på jorden som blir lika glad av att se mig vakna på morgonen som han blir!


Hans lycka över min urringning.

Vi är ju sjuka. Han pigg som en mört men dålig i magen. Han deklarerar högt och tydligt här hemma att det minsann inte alls bara var en prutt i blöjan utan att det också kom inte bara lite utan mycket bajs. Eftersom ettan spydde som en gris tilläts inte han att sova med oss andra i sängen utan han och hans far fick sova i soffan, hence var det tvåan och jag i en 180cm bred säng. Gissa hur vi sov?

Han på mig. Så nära så nära. Han är definitionen av hud mot hud. Jag knuffar undan honom och han kommer tillbaka... Han ber mig ta av mig kläderna och så tar han själv av sig sina kläder och så ligger vi där, hud mot hud. Hans små händer mot min hud. Vid 04:30 vaknade jag av att han strök mig på kinden, hans bebishand mot mig. När jag slog upp ögonen låg han en millimeter bort och log medan han sa "hej mamma nu du vaken" och somnade om igen. Jag är förälskad i honom, mitt lilla rövhål.

Visst irriterar det mig att alltid ha honom på mig men faktum är att jag försöker att njuta. Det är en tidsfråga och sen ser jag honom knappt mer. Han älskar mig. Jag älskar honom. Jag njuter också av att hans lilla kropp värmer min inte alls så lilla kropp, det finns något sorts lugn i det. Något sorts naturligt för oss. Han ger mig lugn och jag ger honom lugn de där timmarna på natten. Han vaknar ledsen, jag drar honom intill mig och på en sekund är han inte ledsen mer utan somnar tryggt om.

Häromnatten, när han inte såg mig, bad han sin far ta av sig tröjan för att ligga nära... Jag tror att närhet för mina barn är den mest grundläggande trygghetskänslan vi kan ge dem. Det är i alla fall vad mina barn svarar bäst på. Det och godis-mutor!

/My
Natalia

Jag hade 2an hud mot hud häromdan för han va besvärad/ledsen när 3,5 åringen såg det så ville han också så när 2an var klar fick den stora sitta lika dant och jisses vad han njöt. Han sa bara mmmmm mamma. Det var så fint, så fint. Närhet är grejen, det är jag övertygad om!

Svar: Åh! Det är ju inte skitofta, tycker jag, som man får ha sin stora hud mot hud numer. Ettan är mkt mkt kramig men inte så som du beskriver nu! Så himla fint!! Sånt kan man leva på länge!
My